Kör du fortfarande intensiv? Jag får ofta den frågan. Ja, säger jag skamset och tänker på hur den som frågar ser på mig. ”Men du är ju gubbe. Jag tror inte  du orkar. Jag tror du knyter skorna, fixar med volymknappen, dricker vatten och vilar så ofta du får chansen.”

Problemet är att jag sällan får chansen. Musiken matar obönhörligt på och till varje ny musikalisk fras har jag planerat en rörelse. Jag kan inte låta bli och låtsas som det regnar. Fast jag ofta vill.

Så varför håller jag fortfarande på?

Redan första året som ledare tänkte jag: ”Hur ska jag någonsin kunna sluta? Det är ju så himla kul.”

I dag tycker jag hela Friskis&Svettis är kul. Det ska i alla fall vara det. Även om ”kul” inte alltid är så roligt.

Jag menar:
Det är kul att få testa sina idéer, men inte särskilt roligt när de visar sig vara dåliga.
Det är kul att få vara med och bygga den här stora bra grejen som Friskis&Svettis är, men inte lika roligt när diskussionerna om hur bygget ska gå till tar för mycket energi. Fast det är inte så ofta att man vill fly. Bara då och då. Lite grann.
Det är kul att ha en identitet som Friskis&Svettis-snubbe, men inte så roligt när folk tycker att Friskis&Svettis är skit. Fast det gör egentligen ingenting.

Kul blir synonymt med personlig utveckling och det är sällan särskilt roligt. Värst blir den personliga utvecklingen när det gäller andra och de liksom blir religiösa på sig själva och man tvingas lyssna till andras berättelser om deras personliga utveckling, deras inre resa. Låt de inre resorna förbli inre, tycker jag.

Tillbaks till huvudspåret.

Alla dessa röriga ego- och Friskis&Svettis-anledningar till varför jag leder får jag ingen riktig ordning på. Därför kan jag aldrig svara på frågan ”Kör du fortfarande intensiv?” med något annat än ”Ja”. Jag är mitt i en inre resa och den vill jag inte trötta ut dig med. En vacker dag kör jag medel, senior eller yoga. Och vips är frågan glömd.

Får man leva kommer det ta många år innan någon frågar ”kör du fortfarande senior?” Man är gubbe och som sådan oantastbar.

 

 

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

3 kommentarer till Kör jag fortfarande? (Känslan att leda, 2)

  1. Lena skriver:

    Det är inte så att de frågar ”Kör du fortfarande intensiv?” med spänd förväntan och ett *hoppas* i deras inre? 🙂

  2. JossiPP skriver:

    Tycker som Lena!

    Frågor kan betyda mycket eller nästan ”ingenting” 🙂

    ”Kör du fortfarande intensiv” kan ju vara
    1. Jag vill veta om du kör intensiv just nu för i så fall tänker jag vara med på passet.
    2. Jag blir imponerad av att någon kör intensiv _länge_ och vill gärna bli lite mer imponerad!
    3. Det ger mig hemkänsla att nånting är sig likt bland alla förändringar och hoppas att du _fortfarande_ kör intensiv.
    4. Jag tycker mig ha känt dig länge och vill närma mig och hitta på nånting att prata om, mer än ”hej”. Det enda förlängning av frasen jag kan komma på är ”kör du fortfarande intensiv”. Hoppas att du ska svara nånting kreativt så det blir lite mer konversation.

  3. Jympajesus skriver:

    Tänkte inte på det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.