Gå upp i brygga eller försvinn

den 8 oktober, 2011 · 5 kommentarer

För länge sedan – på den tiden när vi bara hade Jympa – drev en god Friskis&Svettis-vän tesen att den deltagare som inte fixar intensivjympan bör konfronteras och tillrådas gå på mindre belastande pass.

Det var omtanke. Jag vet att det var det. Min vän ville att alla skulle få bra träning och det fick inte de deltagare som egentligen inte alls orkade intensivjympan.

Jag vet inte hur många stackars mindre atletiska människor som råkade ut för min väns välvilja och vad konfrontationerna ledde till, men jag känner igen tankegångarna från i dag också. Vi är många som har sagt att man får ut bättre träning av att gå på ett pass som är lagom för den nivå man befinner sig på när det gäller styrka, kondition och rörlighet.

Men sen är det väl så, att det ska vi skita i. Jag undrar om någon sa det när min vän rekommenderade någon att välja annat pass. ”Bara liksom Skit i det du!” Jag undrar om någon tacksamt tog emot rådet och valde en annan nivå. Som sa ”Jaha, är det så det funkar? Tack.” Jag undrar om min vän skrämde bort någon från Friskis&Svettis, eller från träning över huvud taget, för gott.

För det är väl så därute bland verklighetens folk att de kanske inte vill ha feedback. Och då ska man nog inte ge det heller. Senast i dag sa en feedback-erfaren kvinna det till mig. ”Fråga först om personen vill ha feedback, innan du ger den.”

Jag tänker på Olle på mitt pass. Han är över 80 och vet mycket väl att han inte gör så imponerande många kålmaskar ouppvärmd. Men jäklar vad stolt jag är över att han regelbundet kommer på mitt pass. Och över att han gillar (lite osäker här) min musik och att örat står på rött ibland (=ofta).

Behöver det här ens skrivas? Alla går på det pass de vill gå på. Om det sen inte är perfekt ur effektivitetsperspektiv kan vi ha synpunkter på, men de behöver vi inte lufta. De kanske har förbannat kul på passet. Människor känner själva. Människor får ta egna beslut. Människor får gärna fråga oss ledare vad vi tycker. Tills de gör det: gör din grej och var glad att det är någon – atlet eller inte – som gillar den.

Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Hemsida →

5 kommentarer till Gå upp i brygga eller försvinn

Helena skriver:
8 oktober, 2011 kl. 15:11
Det är väl bara att säga ”Amen”. 🙂
Jag hade ett ”sköt dig själv och skit i andra” på tungan, men det är ju fel. Vad man vill säga är ju ”träna för din egen skull och låt andra bli saliga på sin fason”. Själv är jag vampyr och behöver bli inbjuden, så tack!
Helena skriver:
8 oktober, 2011 kl. 15:28
Måste bara tillägga att det jag säger är ju från mitt perspektiv som motionär. Personligen vill jag gärna ha feedback om jag gör nåt knas (men ännu hellre uppmuntran, förstås!), men sura kommentarer från *andra motionärer* om vem som får gå på vilka pass, det kan jag leva utan.
Lilla basledaren skriver:
8 oktober, 2011 kl. 17:55
Bara de inte klagar på volymen- men folk som inte orkar någonting och dessutom klagar på volymen…ojojoj. En gång blev jag förbannad, stängde av musiken och sa att om man vill ha det så, får man faktiskt gå på senior.
Jympaledare är också människor.
Maja skriver:
8 oktober, 2011 kl. 19:32
Mats: Amen.
Michele: Haha – hur många gånger har man inte velat säga så? Jag jobbar mest med approachen ”jag hör dig” men väljer sedan att högaktningsfullt skita i decibelfobiska åsikter om att det är för hög volym, om det råkar blinka på rött nån gång under passet..
A. skriver:
8 oktober, 2011 kl. 21:32
Nog tycker jag att man får klaga på volymen även om man är svag eller har dålig kondis. Däremot måste man ju inte som ledare agera på klagomålet om det inte är så att ljudet ÄR för högt (har man ljudvakt är det ju rätt uppenbart). Den som är särskilt känslig har på sitt eget ansvar att fixa och bära öronproppar (det finns numera bra sådana som släpper igenom ljud selektivt, egentligen framför allt avsedda för att ha på konserter, tror jag); det är inte annorlunda om man är ljudkänslig än om man är överkänslig mot t.ex. någon matvara. (Jag bortser från undantagsfall, som när ljudet blir hemskt överstyrd, det är rundgång i headsetet eller något, det händer ju ganska sällan och brukar inte bli någon konfliktkälla.)
Man skall vara väldigt skicklig för att lyckas styra undan en deltagare till ett pass som man tycker är mer på den deltagarens nivå utan att deltagaren i fråga blir stött eller bortskrämd. Sedan vet jag inte egentligen varför man skulle göra det, eftersom en betalande medlem ju har rätt att utnyttja sitt medlemskap som vederbörande vill. Här är nog ”behöver det här sägas, behöver det sägas nu, behöver det sägas av mig?” en god sak att fråga sig innan man agerar. Jag som deltagare kan inte minnas en enda gång då det att en annan deltagare kanske inte är ”på passets nivå” har stört mig, och då har jag hållit på ett antal år.