Det här är en gammal fråga. Den var väldigt aktuell ett tag på den tiden Friskis&Svettis bara erbjöd jympa. Den löd: Ska vi rekommendera folk som vi tror skulle få ut bättre träningseffekt på ett mindre belastande pass att välja ett sådant? Eller ska vi inte lägga oss i?

Jag har inte tänkt på den där frågan särskilt mycket sedan dess. Jag har en man 80 plus på mitt pass och det skulle aldrig falla mig in att rekommendera honom något annat. Han vill vara med och jag vill ha honom där. Han förgyller min dag med sin närvaro.

Men så var jag på ett medelpass härom dagen och såg att några av deltagarna inte kunde springa. Då dök den där frågan upp igen. Borde vi inte rekommendera ett pass utan löpning om nu löpning tar emot?

Kom också att tänka på ett HIT-pass i höstas. En kvinna berättade för ledaren innan passet drog igång att hon inte kunde hoppa och inte springa. Hon hade ont i ryggen. Okej, tänkte jag. Alla gör sina egna val och tar ansvar för dem, men ändå: på HIT med ryggont?

Som jympaledare ser jag inte så mycket hur folk gör sina rörelser. Jag bryr mig inte särskilt mycket. Jag tittar folk i ögonen och försöker sprida – när jag inte är för trött och hade mått bättre på ett mindre belastande pass – glädjen i rörelsestunden.

Visst, ibland ser jag farbröder och tanter i alla åldrar som inte har särskilt imponerande rörelseutslag och absolut skulle få bättre träningseffekt på en annan nivå eller annat slags pass. Kanske kunde man hjälpa folk att välja passande pass i någon slags skrift eller med tester på webben, men aldrig att jag skulle kunna säga till någon att de skulle få ut mer någon annanstans. Vad vet jag om vad de får ut? De kanske hellre frotterar sig med mig ett tag där i mitten och njuter av stämningen, än bygger bålmuskler.

Så nej, jag skiter i andras träningseffekt. Jag låter de krumma ryggarna vara krumma. Jag låter de stela knäna vara stela. Jag låter de hängande axlarna hänga. Jag låter de ryckande situpsen rycka. Någon annan får ta hand om allt det där.

Fast ett undantag är jag beredd att göra. Och det är för dem som gnäller på volymen. De skickar jag gladeligen vidare.

Amen.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

6 kommentarer till Jag skiter i träningseffekten

  1. A. skriver:

    Jag kunde inte hålla med mer. OK – det händer ju faktisk att folk uttryckligen ber om råd, och då kan man såklart ge råd, typ om vad det kan finnas för andra pass de OCKSÅ kan testa (notera den fina skillnaden mellan ”du skulle kunna testa det här också” och ”du borde göra det här istället”). Men om folk INTE ber om råd, då skall man fanimig hålla käften. Man måsta ändå göra skillnad mellan att folk outright stör och att folk bara inte är superoptimala nog att tillfredsställa alla elitister.

  2. Jympajesus skriver:

    A. Jag rekommenderar alltid Cirkelfys. Vad människor än frågor, i vilket skick de än är, till alla åldrar: Cirkelfys. That’s the grej. Lite oansvarigt möjligen, men vad bra det passet är för alla som t ex behöver ett pekfinger på rumpan i plankan.

  3. A. skriver:

    Nja, oansvarigt och oansvarigt – jag vet inte hur er Cirkelfys fungerar, men vår motsvarighet ger alla möjligheter att anpassa efter den egna fysiska statusen och motorn. Vilket iofs ställer lite krav på psyket om man t.ex. är en person med extremt mycket tävlingsinstinkt, eller som har svårt att ligga i underkant i gruppen.

  4. Jympajesus skriver:

    A. Du har rätt. Tror jag. Alla har möjlighet att anpassa träningen efter egen status. Är det ordet? På passet i lördags sa t o m ledaren att Cirkelfys handlade om medelnivå. Det hade jag aldrig hört förut. Då kan man ju lugna ner sig några hekto. 😉

  5. A. skriver:

    Fysen här går nog i lite högre tempo än medeltempo – å andra sidan sprider deltagargruppen så pass mycket att den enes kräkas-i-en-papperskorg är den andres söndagspromenad, så det beror väl lite på hur man ser det. XD Jag tycker ibland (jag undrar om jag har skrivit det här förut; jag har sagt det i så många sammanhang att jag inte minns var jag har sagt det och var jag inte har sagt det) att man skyddar deltagarna från de lindrigare intensitetsnivåerna lite i överkant; passen skall vara så tillrättalagda, ledarskapet skall vara så gulligt och rekommendationerna skall vara så anpassade, Majoriteten av gympadeltagarna även på bas- och medelnivå är ffs vuxna, normalbegåvade människor, fullt förmögna att ta ansvar för sina egna kroppar, låta bli att göra saker som inte känns bra men även utmana sig lite extra. Nu menar jag inte att man inte skall ha riktlinjer för hur de olika intensitetsnivåerna skall vara, men man får inte bli så snäll att man i missriktad välvilja tar ifrån bas- och medeldeltagarna ynnesten att få bli lite hetsade de med.

  6. Jympajesus skriver:

    Håller med om att vi i Friskis&Svettis gärna överanpassar. Men inte om att vi är vuxna och ansvarsfulla. Bara till åren vuxna. Ibland i alla fall. Kanske lite för ofta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.