Volymen ska upp
Rött är fint. När passet öser på och allt känns som ett stort och varmt party lyser örat rött.
Alla kan Men alla vill inte.
Jympan är för många, bara man inte skrämmer bort folk med krångel och armvift. Annars kan varenda kotte gå loss och glömma bort sitt ego en stund.
satsa på människorna
Den skillnad som vi i Friskis&Svettis har möjlighet att bygga på är människorna, deras kunskap, passion, förmåga och värderingar. Satsa på människorna, så kommer kvaliteten.
Jympaupplevelsen Friskis&Svettis själ
Jympan var det första uttrycket för Friskis&Svettis idé om träning och gemenskap. Den kan fortfarande vara vårt mest unika erbjudande om vi vårdar den klokt och lekfullt.
Jympajesus predikar
Kanske kan man säga att Jympajesus är en besserwisser. Själv anser han att han debatterar viktiga frågor i sekten.
Kul med deltagarperspektiv. Jag tror att man som deltagare får höra mycket mer om passet är för lätt osv. Som ledare har jag aldrig bett om synpunkter och inte sagt till någon att de ska ta i mer. Jag försöker bara visa att JAG tar i. Man måste ta i som en galning om man vill att folk ryckas med. Men det kostar mig, och ibland när jag har en trött dag kan jag undra varför jag gör det när en stor del av gruppen inte verkar orka- och skulle få ut mycket mer av en annan intensitet. Om de tog i, vill säga.
Det finns en liten grupp som jag skulle vilja lära veta hut, och det är de som inte tar i OCH klagar på volymen. Om de i stället koncentrerade sig på att faktiskt JOBBA skulle de inte ha energi över att titta så mycket på örat. Som, ja, IBLAND går upp på rött.
Man ser väldigt mycket från mitten av jympagolvet. En grov uppskattning är att 50% av deltagarna tar i eller gör sitt bästa för att ta i och 50% inte gör det. Utav den halvan som inte tar i finns det förstås alltid folk som har en osynlig anledning till att inte göra det: ont i ett knä, kommer tillbaka efter sjukdom eller inte är på topp av annan anledning eller vad som helst egentligen. Dem vill man lämna i fred. Det finns alltid även någon/några som ser helt loja och apatiska ut och man undrar varför de går dit. (Helenas tidigare kommentar om om att inte tappa coolheten, det var nytt för mig. Vad jag har undrat!)Ibland är jag helt enkelt nyfiken på vad det är folk får ut av det hela, för bra träning är det inte.
Men det som förvånar mig mest är att folk verkar inte ens veta HUR de ska ta i. De vet inte hur det känns. Som A. beskriver, när man känner att man knappt orkar böja benen eller lyfta armarna en gång till, att man dunstar bort av ansträngning. Det ska kännas!
Fördelen med ringen är att man alltid kan vända en störande person ryggen. Det gäller även när man ser att någon behöver hjälp/ser generad/hjälplös/malpacerad ut då det är lättare för dem att att följa (eller lämna lokalen). Min erfarenhet är att det är MYCKET mer tillfredsställande som ledare att lägga sin energi på de som redan tar i, eller som vill spexa, eller som ser glada ut.
Min favoritmotionär genom tiderna är en person som har en CP-skada men som ser genuint glad ut och tar i mer än alla de andra tillsammans. När jag träffade personen i ett annat sammanhang och fick höra att jag var favoritledaren började jag nästan grina.
Hade en deltagare som kom fram efter ett medeljympapass och klagade på att hon inte blivit trött och att mitt pass var för kort. Jag svarade att passet höll sig till de riklinjer som fanns. Hon påpekade då att den jag delade pass med hade ett längre pass. Det tror jag inte svarade jag eftersom vi har samma riktlinjer. Hon lommade iväg, men kom tillbaka ute vid receptionen. Nu hade hon talat med andra deltagare och de blev inte heller trötta. Nähä, sa jag med en axelryckning och föreslog att hon skulle testa att böja mer på benen osv. Så du tänker inte ändra ditt pass, undrade hon? Nej, svarade jag. Passet ska vara så här och är LUFat och klart. Du kanske ska välja en annan ledare om mitt pass inte passar dig, sa jag med ett leende. Men den här tiden passar mig bäst, svarar hon då. Den här tiden är det jag som har pass, svarar jag med ett ännu bredare leende. Hon blir sur och på vägen ut kommer jag på att föreslå att hon ska gå på intensiv istället. Såg Aldrig henne igen. 😉
Jag blev påhoppad av 2 äldre damer efter en basjympa-LUF en gång. Nu minns jag inte exakt vad de tyckte, tror att de tyckte passet var för hårt, de hade en massa synpunkter. Det syntes på dem att de trodde de hade hittat ett GYLLENE tillfälle att klaga när uppföljaren var där. Det var sååååå underbart när uppföljaren försvarade mig till 100% och jag inte behövde säga ett ord! Såg aldrig dem igen.