Skit i folkhälsan

den 19 mars, 2012 · 14 kommentarer

Friskis&Svettis blir så lätt insorterade i hälsofacket. Jag kan förstå det. Jag kan leva med det. Men låt oss kämpa emot. Låt oss förklara varför vi inte hör hemma där.

Jag menar att det är precis som med tanken att man får träningen på köpet på Friskis&Svettis. Först och främst kommer upplevelsen, att vi har kul tillsammans på träningsgolvet.

Att vi är på lokalen också för att träna och ta i utav bara helvete, att vi har ett fysiskt träningsmål, motsäger inte detta. Vore det inte roligt skulle vi inte fortsätta (om vi inte som André Agassi och många andra på den nivån har en farsa som drev på som en galning).

Allt det här med träningen är väldigt individuellt. Vi tränar ofta i grupp men hur just jag beter mig kan bara jag bestämma över. Vad jag vill med min träning är min ensak. I have to do my own push-ups. Vi är individer som trivs i kollektivet (oftast).

Okej, nu tar jag steget över till folkhälsan.

Av denna individuella träning blir det folkhälsa. Den kan mätas så att institut, regering och myndigheter kan konstatera att den (folkhälsan) måste bli bättre eller vara stolta över att den är så bra. På den här nivån pratar man gärna om ”Sätt Sverige i rörelse” och liknande kampanjer.

Men på den nivån jobbar inte vi (om du frågar mig). Vi skiter i folkhälsan men bryr oss sjukt mycket om individerna. Vi vill att alla ska få uppleva samma härliga träningsglädje som vi. För att allt börjar i den. Bara med den i magen kommer vi att fortsätta träna hela livet.

Av detta blir det så småningom folkhälsa, men det är en bonus. Vi kan slå oss för bröstet och vara glada att vi bidrar, men den är inte huvudsaken. Huvudsaken är att vi når den enskilda människan, att vi inspirerar den människan till att träna och ha kul, och att den människan får den träningshjälp och stöd den behöver när det tar emot.

På det sättet tycker jag att vi ska prata även officiellt och i samhällsdebatten. Jag tycker vi ska motstå frestelsen att tala om samhällsnyttan. Jag tycker bara att vi ska prata om individnyttan.

Det blir enklare som funktionär att förstå vad man ska uträtta på det viset. Det blir enklare att möta varje människa när man ser personen och mötet och inte bländas av bilden av sig själv som en av samhällets stöttepelare.

Friskis&Svettis skiter i folkhälsan, men är galet intresserade av att inspirera varenda människa.

Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Hemsida →

14 kommentarer till Skit i folkhälsan

Lilla basledaren/A.k.a. Nurse Angry skriver:
19 mars, 2012 kl. 19:46
Som jympaledare tycker jag att folkhälsan är fullständigt ointressant. Jag vill bara ha att göra med de människorna står framför mig på mitt pass. Mer än så kan jag inte ta ansvar för.
Och ”Världens friskaste stad” is right up there with ”Stockholm- The Capital of Scandinavia”. Vilken skit. Om du frågar mig. Vilket ingen gör men nu har jag fått tillfälle att säga det.
Helena skriver:
19 mars, 2012 kl. 21:02
Word, Nurse Angry!
JossiPP skriver:
20 mars, 2012 kl. 11:55
Jaha hälsa… frisk… Byta namn till ”Skojis&Peppis”??
”mot världens friskaste stad” är väl att vi alla drar till Boulder, CO eller var det nu är? när åker vi??! 🙂
Jympajesus skriver:
20 mars, 2012 kl. 12:01
Friskis&Svettis är som Felix i gurkan, det betyder inget längre. Bara en slags ordbild, tänker jag (terapeut- och coachfras).
Haha, du menar ”mot”. Inte tänkt på.
Helena skriver:
20 mars, 2012 kl. 15:03
Vad hände med Fruktis&Fluktis?
Jympajesus skriver:
20 mars, 2012 kl. 15:05
Eh, vad pratar vi om nu?
Helena skriver:
20 mars, 2012 kl. 16:20
Det var ju det gamla öknamnet (smeknamnet) på vår fina förening alldeles i början när Den store grundaren målade upp sina visioner för framtiden … 😉
Jympajesus skriver:
20 mars, 2012 kl. 16:26
Men Helena, var du med redan på den tiden? Du kanske skulle skriva ett inlägg om hur det var på den tiden. Jag menar allvar. Kan du inte göra det? Hur var passen? Hur var stämningen? Vad tyckte folk som var med och folk som inte var med? Vad skiljer mot i dag? Please! (Det låter som jag är jätteung och inte har en aning, men jag kom faktiskt inte in i sekten förrän 1985.)
Helena skriver:
20 mars, 2012 kl. 16:39
He he, jag är visserligen uråldrig (typ i din härad), men själv gick jag inte med förrän -87, så där ligger jag i lä. Jag minns faktiskt inte så mycket (demensen!) från den tiden heller, utom att det var viktigt att andas med i rörelserna. Men visst måste du ha hört om Fruktis&Fluktis? Det sas allmänt på stan, och fnissades om så sent som förra året på ett pass som Den store grundaren bevistade (barfota).
Jympajesus skriver:
20 mars, 2012 kl. 16:43
Där ser man. Har faktiskt inte hört (eller glömt) det smickrande namnet på Friskis&Svettis. ”Fluktis” makes sense, men ”fruktis”?
Helena skriver:
20 mars, 2012 kl. 16:48
Bananer! 😉
Jympajesus skriver:
20 mars, 2012 kl. 16:56
Aha, nu fattar jag vad frukten har med flukten att göra. Den gamla slagdängan med Lena Nyman och Gösta Ekman från Glaset i Örat: ”Vad har du i fickan Jan?”
Helena skriver:
21 mars, 2012 kl. 09:02
Om man googlar på Fruktis&Fluktis får man en enda träff:
”7 jul 2009 – Stora killar (som dock inte är speciellt starka!?) Jag gillar dock stämningen – 100 ggr hellre detta än Fruktis & Fluktis eller något SATS-fjolleri!”
från ett styrkeforum i Täby. Om man ska ta det hela på något slags allvar, så är väl benämningen Fruktis&Fluktis egentligen tänkt som kastrerande för att det leder tankarna till fruktstund på dagis och sånt som är snällt och nyttigt och trots allt lite harmlöst (fluktis). Men ett öknamn kan man ju annektera och använda i kampen, om man vill! 🙂
Jympajesus skriver:
21 mars, 2012 kl. 10:14
En enda träff? Helena, jag börjar tro att det där var något som DU hittade på. 😉