Präst i jympakyrkan

A skickade mig en text med funderingar på ”det”. Jag tackar.

”Även en deltagare funderar ju ibland på vad det är vissa ledare har, som gör att de är mer populära än andra. Särskilt de där ledarna som är så rent omåttligt populära – jag är svårt frestad att använda ordet ”älskade”, för nog är det ett slags kärlek det handlar om – att deltagarna nästan (eller, till min stora skam då det händer i min närvaro, inte bara nästan) vänder i dörren när de ser att det är en vikarie som skall ha passet. Vad är det som de har, som andra inte har? Det verkar inte bara vara att de är skickliga på att komponera pass, att de är skickliga på att hitta musik som kan fånga deltagarna, att de är imponerande vältränade eller ens att de är skickliga på att domptera sina deltagare. Faktum är att det inte verkar räcka ens med alltihop det där på en gång. Även bland de riktigt skickliga finns det alltid några som sticker ut. Vad ÄR det som de har, som andra inte har?

En person som står mig nära och jag pratar ofta och mycket i telefon. Ofta och mycket om sådant som upptar en stor del av våra tankar, även när det inte är sådant vi egentligen har gemensamt. Således pratar hon, som arbetar som präst i Svenska Kyrkan, ofta och mycket med mig, som visserligen är kristen, men som utövar denna min religion tämligen försumligt, om kyrka, religion och prästjobb, och jag, som tillbringar en skrämmande stor del av min vakna tid på min lokala träningsanläggning, ofta och mycket med henne, som hatar gruppträning och pinar sig till Friskis&Svettis typ tre gånger om året, när samvetet blir alltför dåligt eller ryggen värker av för många timmar vid skrivbordet, om träning.

En kväll pratar vi då, som så många andra kvällar, om hur det är att jobba som präst. Hon beskriver en situation som ibland möter henne i arbetet och som bekymrar henne och försöker förklara för mig skillnaden mellan att vara en bra predikant och att vara en bra präst. För att vara en bra predikant, säger hon, krävs det att man har något att säga, samt att man är en inspirerad och god retoriker. Men predikandet är ju trots allt bara en del av prästens arbetsuppgifter, och alla skickliga predikanter är inte bra präster. För att verkligen vara en bra präst … hon gör en tankepaus och sedan kommer det:

– Jamen, att vara en bra präst är ju som att vara en bra jympaledare. Det skall liksom inte handla om att man själv skall få stå i centrum för allas uppmärksamhet, det skall handla om vad man själv kan ge till andra när man står där i centrum.”

A.