A. är bra. Nu har jag fått en text med en som jag tycker väldigt bra idé. Hälsningar JJ

”Det är inne med ”extremträning” (springa på myrar, bära stockar – eller varandra och rulla runt i leran, företrädesvis med ett märkesnamn som för tanken till något militärt) i år, i vart fall om man skall tro vecko- och månadsmagasinen. Särskilt inne är det om man är kvinna och medelålders – eller så anses det bara särskilt anmärkningsvärt att medelålders kvinnor lockas av rulla-runt-i-leran-träning.

Det förvånar mig egentligen inte – kvinnors motionsträning, i alla fall den som utförs i grupp utan tävlingsambitioner, har länge haft ett ganska stort fokus på utseende och vikten av att vara posh inte bara som ett resultat av träningen, utan medan man ägnar sig åt den. Mot den bakgrunden framstår det närmast som befriande att få kasta sig i leran, älga uppför backar och … jamen, bara MOSA MOSA MOSA utan tanke på om mascaran – eller snoret – rinner. Enter några kändiskvinnor som galjonsfigurer (som om inte annat bevisar att man inte blir okvinnligt starkt och muskulös, o fasa) och voilá, en trend är född.

Journalisten Hillevi Wahl har skrivit boken ”Extremt kul” om sina egna erfarenheter av NMT, Nordic Miiltary Training. Den är charmig och, som sig bör med den titeln – kul, och tar tacknämligt död på en och annan potentiellt avskräckande myt, som t.ex. den att otränade eller överviktiga icke göre sig besvär, eller att instruktörerna är jägarskadade pennalister.

Det är kul att en kvinna skriver om träning på motionärsnivå. Kvinnornas domän är ju annars även i bokdiskarna, åtminstone av vad jag hittills har sett att döma, den mer utseendeinriktade – ”så blev jag smal, snygg, en bättre människa, du kan också!”, alternativt sakkunnigråd från tävlingsidrottare. Motionärskåserierna verkar mer vara männens – företrädesvis de manliga löparnas – område. Alltså välkomnar jag en bok som Wahls.

Samtidigt kan jag inte låta bli att längta efter en jämförbar bok, fast … vanligare. Av en ”vanligare” kvinna (utan mediaprofil pre-bok), om ”vanligare” träning (utan omgivande machomyter), om vanligare och mindre segrar. Om att på det högst o-hippa och tantiga (töntiga?) gympapasset bokstavligt talat falla ned i armhävningsposition, tacksam över att slippa springa ett steg till för att tio minuter senare snarast be om att få komma upp och springa för att slippa ligga kvar på golvet och köra styrka. Om segerkänslan efter att ha lyckats hålla reda på armar och ben genom ett helt aerobicspass. Om att bli tvungen att knäppa upp de nyinköpta cykelskorna för att komma av spinningcykeln när man inte fattar hur man skall få loss clipsen från tramporna. Om att vara rädd för de biffiga killarna på gymmet. Om att tycka att alla kollar fast man förnuftsmässigt vet att det inte stämmer, men ändå gå in. Om att ta steget från bilringsdöljande oversized bomulls-t-shirt till funktionströja utan att dö av skam.  Om att våga ställa sig i raden framför istället för i raden längst bak och faktiskt känna att man har rätt att stå där. Om att växa fem centimeter när man första gången får – och kan – hjälpa random borttappad nybörjare att hitta rätt skivstångsvikter. Om att första gången komma in på sin träningsanläggning efter sommaruppehållet och känna glädje istället för tvång.

Vem skriver den vanliga boken? Om de vanliga människorna och den vanliga träningen? (Jympajesus, kanske?) Jag lovar att läsa.”

A.

 

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.