Om varumärket jympa – en glädje- och sorgesång

Jympa är vad Friskis&Svettis började med. I jympan ryms alla värderingar som handlar om hur vi tycker träningen ska vara. Ändå blir det fel.

Det blir rätt också. När träningsupplevelsen blir både själslig och funktionell. När jag inte tänker på vad jag gör så noga, inte analyserar under tiden, bara gläds, överraskas och kör på. Och nu tänker jag mest på mig som deltagare, inte ledare.

Fel har det blivit med den här husmorsgymnastikstämpeln. Den är svår att tvätta bort. Ett filmklipp på tv-nyheterna och det är kört igen. Det ser ju ut som det gör, människor som flaxar. Inte vackert. Inte coolt.

Trots så många bra pass hänger äppelplockarbilden kvar.

Jag är inte oskyldig. Har man lekt flygplan i följa-John-formation, kört armkrok och gått skitnödiga gången, då får man ta på sig en försvarlig del av skulden.

Sedan många år (cirka 100) har jag dock försökt göra något annat. Allt som känns som typisk old apple picking style f-ö-r-s-ö-k-e-r jag rensa ut. Ambitionen resulterar i konstig musik, hård musik, jazz och mysko rörelser. Ibland blir det tokigt, men jag är ändå stolt och trogen min gärning.

Jympa tål hur mycket som helst av motsatsen till Idlaflickor  utan boll.

När jag därför läser på FB om att man i någon föreningen tänker köra Umpa Bumpa Jympa blir jag desillusionerad. Här kommer man alltså att bjuda på ett skoj- och buspass till Tyrolermusik. Om jag var ledare in den föreningen skulle jag göra vad som helst för att slippa vara med.

Jag hoppas att de får jättekul, men mest hoppas jag på strömavbrott.