Volymen ska upp
Rött är fint. När passet öser på och allt känns som ett stort och varmt party lyser örat rött.
Alla kan Men alla vill inte.
Jympan är för många, bara man inte skrämmer bort folk med krångel och armvift. Annars kan varenda kotte gå loss och glömma bort sitt ego en stund.
satsa på människorna
Den skillnad som vi i Friskis&Svettis har möjlighet att bygga på är människorna, deras kunskap, passion, förmåga och värderingar. Satsa på människorna, så kommer kvaliteten.
Jympaupplevelsen Friskis&Svettis själ
Jympan var det första uttrycket för Friskis&Svettis idé om träning och gemenskap. Den kan fortfarande vara vårt mest unika erbjudande om vi vårdar den klokt och lekfullt.
Jympajesus predikar
Kanske kan man säga att Jympajesus är en besserwisser. Själv anser han att han debatterar viktiga frågor i sekten.
Facebook
Nyhetsbrev
RSS
Twitter
Jag tycker kanske att det är lite hårt att påstå att alla kan bli genier. Kanske är det en av punkterna där Friskis ibland blir much too much för mig; det där att alla ledare skall vara genier och alla deltagare frälsta. Lite utrymme för talang finns ju också. Ingen skulle påstå att alla kan bli Usain Bolt, eller Pavarotti – och där är det helt OK att tycka så.
Nu påstår jag inte att det på något sätt ”måste” finnas dåliga ledare för att jämna ut (de som har absolut noll talang har i regel även noll intresse och söker sig inte till ledarrollen), eller att den som inte är marvellous första gången inte kan bli bättre. Herregud, ALLA kan bli bättre, även den som talangmässigt är ett geni har säkert något att putsa på. Och att bli bättre på just talangbiten tror jag handlar en del om personlig utveckling; för den rädde om att tuffa till sig och våga, för den tuffe kanske om att bli mer ödmjuk. Och jag tror absolut att man kan få hjälp här. Man bör rimligtvis kunna fråga mer erfarna ledare hur DE gör, eller har gjort; hur det var för dem i början, hur de fick deltagarna att ”delta” mer. Man kommer säkert aldrig att få checklistor som man kan applicera rakt av och bli garanterad framgång, men man kan säkert få tips som man kan adaptera, grejer man kan göra till sina egna. Precis som i andra yrken; jag menar, i andra ”yrken” kan man ju gå till någon äldre, erfarnare och få tips. Det svåra är väl att skapa en atmosfär där det är tillåtet att ställa den typen av frågor. Där det är OK att säga att ”eh, jag tycker inte att jag lyckas få med mig gruppen, har du några tips på hur man kan göra?” utan att man riskerar att bli avpolletterad som hopplös och outvecklingsbar. Det blir hårt om allt skall vara binärt – antingen är man ett geni, eller också är man körd.
Sedan tror jag att det, vad gäller utvärdering/LUF att det är lätt att som utvärderare koncentrera sig på formen, för att det är för JOBBIGT att försöka ta tag i det andra. Man vet inte hur man skall framföra kritik, men vet inte hur man skall ge tips eller vilka tips man kan ge, man vet inte hur man ger kritik utan att det blir personangrepp – och man har inte som kollektiv skapat en miljö att verka i där det är OK för de som utvärderas att inte vara perfekta när det gäller det där viktiga som inte är det tekniska. Då låtsas man som om det tekniska är det enda som finns och tycker att den är duktigast som hittat flest teknikgrejor att anmärka på och begära förbättring av.För man vill ju inte vara känd som den som släpper igenom vad som helst, typ. (Jag är ju som bekant inte instruktör och har därför aldrig blivit utvärderad, men jag har ju hört en del historier och jag tycker att jag känner igen en del av problematiken från utbildnings-/yrkessituationer.)
Fast vi som Luf:ar ska INTE koncentrera oss på formen, utan på helheten, ledarskapet m.m. Jag går ALDRIG in och petar i passet, om inte det är ren katastrof eller om ledaren har bett om det specifikt.
Och det var som svar på ovanstående kommentar, glömde jag ju att skriva.
Jag är säker på att det finns bra lufare därute. Jag har the dark side of the luf på hjärnan.
Att vara ett geni är väl egentligen att ha en särskild intellektuell begåvning. Vet inte om det behövs för att vara jympaledare. Kanske handlar det mer om att vara en känslomässig begåvning. En bra jympaledare bör kunna omkoda musiken till rörelser. För det behövs ett mått musikalitet men också modet att förmedla känslor, inte bara frejdig glädje. Kanske behövs då en viss empatisk förmåga för att förstå hur det man gör där i mitten kan upplevas av den som står i gruppen. Mest handlar jympaledandet kanske om att med mod stiga ur rollen som duktig tränare och leka sig igenom passet som ett barn.