En person sa nyss så här till mig: ”Ingen är som du.”

Det var inte Lilla Basledaren. Det var inte mamma. Men den som sa det är viktig för mig ändå.

En annan person sa nyss: ”Nu förstår jag varför du jobbar 50%. Man orkar inte med dig längre.” Och ännu en annan vände sig med ömkande blick till just Lilla Basledaren och sa: ”Hur står du ut?”

Av dessa tre uttalanden minns jag helst det första: ”Ingen är som du.” Jag inte bara minns det. Jag etsade fast det i hjärnan som en sådan där bonad i korsstygn som gammalt folk hade på köksväggen förr: ”Hem ljuva hem.”

Nu tänker jag på de där fyra orden varje gång jag ska framträda: ”Ingen är som du.” För det är det enda jag har. Jag kan bara vara mig själv riktigt bra, så då är det väl lika bra att vara det i 180. Bära eller brista. Betyg A eller betyg F. Gilla eller avsky.

Och när jag nu har kommit över egokicken en aning tänker jag att alla borde tänka så. ”Ingen är som jag, så jag ger järnet av hela mitt underbara och mindre underbara jag nu direkt och med gasen i botten.”

Jag kan inte se varför man inte skulle göra det i precis alla lägen. Ett drömläge att vara som ingen annan är helt klart jympan, särskilt om man är jympaledare. Då blir det underbart eller ett rent helvete. Fast jag tror det blir mest underbart. Gillar man inte just mitt underbara jag, finns det många andra underbara jag att leta bland.

Man kan förstås tänka sig ett alternativ, ett kompetent uppträdande med musik i rätt pulsar och rörelser som passar till musiken och som i mixen blir till bra träning. Man är ett koncept mer än människa. Men inte är det så bra för  jympan. Här är det meningen att varenda idiot som tar på sig det självutlämnande uppdraget att vara jympaledare ska tänka: Ingen är som jag. Tror jag.

Det kan verka egotrippat, men är motsatsen. Om ett sådant pass innehåller 100 deltagare, ökar chansen att 85 personer lämnar passet med samma världsförhärligande tanke: ”Ingen är som jag.”

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.