Volymen ska upp
Rött är fint. När passet öser på och allt känns som ett stort och varmt party lyser örat rött.
Alla kan Men alla vill inte.
Jympan är för många, bara man inte skrämmer bort folk med krångel och armvift. Annars kan varenda kotte gå loss och glömma bort sitt ego en stund.
satsa på människorna
Den skillnad som vi i Friskis&Svettis har möjlighet att bygga på är människorna, deras kunskap, passion, förmåga och värderingar. Satsa på människorna, så kommer kvaliteten.
Jympaupplevelsen Friskis&Svettis själ
Jympan var det första uttrycket för Friskis&Svettis idé om träning och gemenskap. Den kan fortfarande vara vårt mest unika erbjudande om vi vårdar den klokt och lekfullt.
Jympajesus predikar
Kanske kan man säga att Jympajesus är en besserwisser. Själv anser han att han debatterar viktiga frågor i sekten.
Facebook
Nyhetsbrev
RSS
Twitter
Härlig läsning 🙂
Jag skulle kunna hålla med om mycket av ovanstående om jag bara såg till Jympan. Men det gör jag inte. Jag ser även till motionärer och medlemmar. Färre pass kanske är bra för jympan men inte för dem som inte vill trängas på överfyllda pass. Alla som betalat kortet har rätt att få vara med, inte bara dem som gillar hög musik. Jag anser inte att en ledare är där för att glädja, en ledare ska leda passet – och även vara en kvalitetsgaranti för att jag ska kunna veta vad jag kan förvänta mig.
Jag skulle köpa ditt resonemang, om vi hade ett annat ägande alternativ, inte tog betalt. Nu har vi många aspekter att beakta och jag tycker att det är svårt att enbart se det från ett inifrån-perspektiv.
Jag älskar också jympan!
Jag kan verkligen hålla med om dessa 10 och skulle kunna lägga till några. När man har lett jympa ett tag inser man att jympaledare = energi- och glädjespridare. Hur de olika ledarna gör för att sprida glädje och energi är en annan sak. Jympan är en kraftfull träningsform. Det är svårt att få upp rörelseglädjen med enbart viljan. Energin kommer från musiken och människorna. Det kräver volym och närvaro. De flesta jympapass är inte överfulla. Däremot är för många UNDERfulla. Det är inte roligt att leda en för liten grupp och det är inte roligt att leda med för låg volym. Det suger jympaledarens energi.
Jag tycker också att vi borde minska antalet jympapass i Stockholm. Vissa pass, främst dagtid, är omöjliga att få vikarier till då de flesta jobbar. Det skapar en känsla av att föreningen hela tiden släcker bränder, vi har pass på de konstigaste tiderna.
Många älskar jympan, men sanningen är att många (jag inkluderad) vill träna annat än just jympa. Och när de går på jympa så vill de att det ska vara bra jympa. Flytta in HIT och Cirkelfys och Intervall Flex och Core och Dans och varför inte Skivstång i de stora salarna, tycker jag. Det är de passen som är svåra att boka plats till.
Hej MarveW, Det där med inifrånperspektivet förstår jag inte. Alla punkter är skrivna med tanke på jympan som varumärke, alltså hur den upplevs av deltagare och potentiella deltagare.
Som jag uppfattar texten tar den sitt ursprung i jympan. Den har även ett perspektiv från någon som tycks vara insatt i ledarens roll. Jag som motionär upplever bara jympan, ser inte dessa perspektiv men vet att jag och mina medmotionärer tycker olika.
Halvtomma pass gäller inte enbart jympan, det gäller alla pass utanför de mest populära tiderna. Och vi som bara kan vid dessa tider, är tacksamma för det rika utbud som ges även för oss. Jag är dessutom ganska säker på att de som vill träna trångt, kan göra det.
Som motionär vill jag själv välja vilket pass jag ska besöka, och ungefär veta vad jag får. Visst är personligheter kul, varierande musik men blir det helt fritt kan det ju bli svårt att veta vad man kan förvänta sig av ett pass.
Meningen ”Vi måste sluta lyssna till deltagarnas önskemål om att sänka volymen” är för mig det tydligaste tecknet på inifrån-perspektiv. Det må vara kul för formen, men om deltagarna vill ha längre volym – vad är då meningen med att inte gå dem tillmötes? Jympan är ju för oss som tränar, inte tvärt om. Om man inte lyssnar till sina motionärer, nja då är jag orolig för framtiden.
Kanske att jag har uppfattat din text fel – men det var dessa tankar som dök upp hos mig.
Förstås menar jag att jympan ska utvecklas, precis som andra träningsformer, och även jag önskar att fel storheten i jympan som träningsform. Jag tror att du har helt rätt i flera av dina punkter, även om jag inte har tillräcklig insikt. Men jag tror verkligen att vi måste ha med oss motionärer i denna utveckling. Det är det som jag försöker säga.
Och jag gillar Lilla Basledarens idé om att byta till de mindre salarna i vissa anläggningar. Det är kreativt och borde vara lätt att fixa.
Förstår fortfarande inte vad du menar med internt perspektiv. Men övriga invändningar fattar jag. Fast jag håller nog fast vid mina tyckanden. Halvtomma pass är svårare att göra till roliga träningsupplevelser, oavsett träningsform, men jag misstänker att medelpassen toppar ligan för halvtomma. Helt fritt har jag aldrig menat att det ska vara att leda, bara mer personliga tolkningar av konceptet. Ljudvolymen har jag tjatat om sedan jag började leda jympa och sagt att vi måste spela starkt (därför måste kvaliteten på ljudet vara riktigt hög) och att vi inte kan ändra produkten för att några få deltagare på passen tycker att vi borde sänka. Det är lite som att gå på konsert, man får justera med öronproppar (som jag jämt gör när jag står i publiken och tycker att det är onödigt högt). Sen vet jag inte om jympan behöver utvecklas, faktiskt. Jag tycker den har haft samma inneboende potential sedan starten. Det hänger på vad vi ledare gör av den i den tid vi lever just nu.
Utveckling=jympaupplevelsen måste hänga med sin tid. Det är så jag menar. Det tror jag att man alltid måste jobba på – att överträffa förväntningarna.
Det håller jag med om men när jag tänker på vad som hänt sedan 1978 så är det inte påfallande mycket. Grundkonceptet är så bra.
Jag har också reflekterat lite över det här, men jag har tillskrivit intensiteten det största ansvaret för de här problemen. Jag tycker att många medelpass inte kräver tillräckligt mycket av en (jag försöker normalt sett ge allt, men man kan helt enkelt inte ta ut sig genom sidosteg) och att många medelledare kanske borde leda bas istället, eller att det borde ställas högre krav generellt på medel som intensitet. Håller inte med om 7, blir möjligtvis uttråkad av sista konditionen om den är slätstruken, men om den är bra vill jag absolut inte ta bort den!
5. är den viktigaste tror jag. Om musiken (och jympan i sin helhet) är för lättillgänglig och snäll så tröttnar man ganska fort. De mest storartade jympaupplevelserna (http://en.wikipedia.org/wiki/Flow_(psychology)) har jag fått när det har känts lite skevt först. Det är då jympan har utrymme att växa. Strömlinjeformad musik är inte lika stimulerande och blir snabbt urvattnad. Detta gäller dock främst konditionslåtarna, jag tycker inte oväntad och annorlunda musik har samma effekt på styrkan. Får aldrig flow i styrkan och kan därför behöva ett stabilt och förutsägbart beat att hålla fast vid (kunna veta att och ungefär när den här övningen kommer att ta slut).
Om man har fått flow på jympan någon gång så vet man med all säkerhet att en jympaledare kan vara en spridare av glädje och energi. Men alla är tyvärr inte det. Det tangerar 6. Jag skulle nog säga att dålig jympa är sämre än andra dåliga träningsrelaterade saker. För att jag förväntar mig mer av jympan, jympans högstanivå är otroligt hög. Men många pass når bara inte upp dit.
Mm, antar att viktiga ingredienser är energi (som nestor Carina Sjöberg skrev på FB) och inslag som gör passet intressant. Jag gillar ordet ”skevt”.
Intressant tanke att jympan borde vara renodlad och inte så mycket koordination. För mig skulle jympan tyvärr bli tråkigare då. Jag gillar ju de lite knepiga rörelserna och även en del kombinationer (trots att jag är man…).
Men då har vi ju komponenten puls. Varför utnyttjas inte den mer? Inte ens i stora Stockholm.
Med rejäla och renodlade rörelser förstår jag din punkt 7, som även har bäring på punkt 9. Själv tycker jag den långa sista-konditionen är roligare än förut eftersom den ger större möjlighet variation mellan låtarna. Man behöver inte träningsoptimera varenda sekund utan kan tillåta sig att bara ha lite kul i ett par minuter där.
Vad skulle hända om vi lyfte upp puls (bas, medel, intensiv) ur sin tynande tillvaro? Då borde vi väl kunna differentiera mellan rejält/effektivt kontra koordination (krängande armar…)? Fler pulspass i alla intensiteter! Mer spretig musik! Mer personlighet!
Även om jag inte håller med om din slutsats i 1:an, så är ju analysen klockren. Visst är det närhet, gemenskap och lite halvkaos vi vill ha?
Om vi ska använda F&S-mottot så får vi ju tyvärr inte med alla om fulla pass är målet; några får ju inte plats. Ställ in siktet på ca 75 %!
Vad gör vi då för dem som vill träna på udda tider? Då kanske 50 % är ett rimligt mål. Men med typ 20 % (eller mindre) missar vi ju det här med närhet, gemenskap och lite halvkaos. Våga stryk några glesa pass och satsa på de som blir kvar!
Gillar att du svarar på din egen fråga men jag tror inte att MÅNGA fler pulspass skulle lösa några jympaproblem. Kör så många puls som blir fulla.
Ska vi lyckas att differentiera jympan så behöver vi nog ta en rejäl funderare på hur puls ska tolkas/se ut. Många jag har varit på har tyvärr varit väldigt trixiga.
Min personliga åsikt är att puls bör hålla rejäl distans till aerobics och dans. Puls borde väl ligga ganska nära dagens bas/medel/intensiv och sen kan vi nog smalna av definitionen av det vanliga bas/medel/intensiv. Låt den vara rejäl, energisprängd och lättillgänglig!
Fulla och fulla, jag menar inte att alla pass måste bli ÖVERfulla. Udda tider, vad är det? Jag tycker inte vi kan ge jympaservice för varje litet tidsbehov- 😉
Känns som om mina svar kom lite huller om buller men du fattar nog vilka jag svarar på. Jag tror också att det måste vara tydligt var det är för slags pass SAMT att det inte finns utrymme för hur många gruppträningspass utan redskap som helst. De blir de halvtomma.
Det här är ju en jätteintressant diskussion som jag inte riktigt hänger med i. Vi är tydligen inte överens om problembilden. Eller varför vi måste lösa dessa problem? Således är det omöjligt att vet hur de ska lösas.
Om vi som är där, inte riktigt ser problemen, vems är då problemen? Vad är den grundläggande oron? Nedläggningshot? Hippfaktor? Brist på ledare? Eller vad?
Som sagt, jag hänger inte riktigt med.
Man måste ju inte dela problembilden. Jag kommer att tänka på klassisk tablå-tv. De som tittar upplever inget problem, men de som räknar hur MÅNGA som tittar, de märker att allt färre tittar. Jympan är fortfarande största gruppträningen och det vill jag gärna att den ska fortsätta att vara i Friskis&Svettis, därför tror jag att vi alltid måste jobba med kvaliteten, OCH uppfattningen om den. När jag funderade på vilka problem som jympan drogs med och som hindrade den från att vara en het träningsform kom jag fram till de tio jag beskrivit i bloggen. De tio kan givetvis diskuteras.
Man behöver absolut inte dela problembilden, men man måste veta varför man vill lösa ett problem och vad man vill nå med det man utvecklar. Du gör helt rätt som stämmer av din bild med andra, lite perspektiv är alltid nyttigt.
Jag tycker att JAG vet vad jag vill, men ett av MINA 10 problem är att folk inte vill det jag vill.
Jag kan hålla med om det mesta du skriver, men absolut inte att sistakondisen är för lång. Om du nu tycker att det är för långt så räcker det med att du kör 9 minuter. Tre låtar blir då alldeles lagom, fyra blir väldigt hattigt om du inte har en som är väldigt kort. (Min sambo är jympaledare och som mixare av hennes pass har jag lite insikt. Leder själv spinning.)
Och måste ju inte hoppa o studsa hela syretoppen. Lägg in en benlåt och jobba tungt så blir det go variation. (Det där kan du redan, men ibland kan det vara bra att påpeka det uppenbara 🙂 )
Nä, det var visst den punkt som fick mest mothugg. Klart det går att variera! 🙂
Ser att detta är ett äldre inlägg men har sedan jag började jympa funderat en hel del på det här med musikval. Har ni specifika direktiv om att passen ska innehålla övervägande ”modern toppliste-musik”, mycket svenskt samt schlager? Visst förekommer lite äldre och ””udda”” låtar insprängt här och där men likväl. Nu är jag väldigt blyg av mig och har ingen önskan om att leda pass eller så, men har ändå funderat mycket på vad jag hade valt för musik OM jag hade varit ledare. Hur styrda är ni uppifrån?
Hej, Formen på passet är densamma på alla pass. Musiken väljer alla ledare själva helt fritt. Själv har jag alltid velat välja musik som sticker ut från den ”moderna topplistemusiken”. Jag tror inte blyghet behöver vara ett hinder om du vill bli jympaledare. I mitten kan du låtsas vara hur kaxig som helst. 🙂