Volymen ska upp
Rött är fint. När passet öser på och allt känns som ett stort och varmt party lyser örat rött.
Alla kan Men alla vill inte.
Jympan är för många, bara man inte skrämmer bort folk med krångel och armvift. Annars kan varenda kotte gå loss och glömma bort sitt ego en stund.
satsa på människorna
Den skillnad som vi i Friskis&Svettis har möjlighet att bygga på är människorna, deras kunskap, passion, förmåga och värderingar. Satsa på människorna, så kommer kvaliteten.
Jympaupplevelsen Friskis&Svettis själ
Jympan var det första uttrycket för Friskis&Svettis idé om träning och gemenskap. Den kan fortfarande vara vårt mest unika erbjudande om vi vårdar den klokt och lekfullt.
Jympajesus predikar
Kanske kan man säga att Jympajesus är en besserwisser. Själv anser han att han debatterar viktiga frågor i sekten.
Facebook
Nyhetsbrev
RSS
Twitter
Här skulle jag vilja skriva en kommentar eller tillägg. Men jag har inget mer att säga. Du har skrivit allt, så klokt och bra!
En får tacka. Hur kommer det sig att du håller med mig så fullt om detta? Egna erfarenheter?
Jo, antagligen. I en föreningen kommer man överens om hur man vill driva olika typer av verksamheter. En föreningen har en möjlighet att driva verksamhet (hela eller delar) i företagsform. När man gör det, så delegeras valda delar till VD, verksamhetschef eller vilken titel man valt. Det är beslut och olika roller som vi har att acceptera. Och ibland tror jag att vi att vi behöver påminna oss om det. Det är knappast ett brott mot föreningsdemokrati att driva verksamhet i företag – tvärt om är det viktigt att följa föreningens beslut.
Eller så är jag ovanligt nöjd idag. Jag satt precis och funderade över motioner till årsmötet men kom inte på några.
Oavsett förening eller företag, tror jag både folk, organisation och ekonomisk framgång gynnas av en känsla av att man är med och bidrar och kan påverka. När det gäller motioner är det ingen idé att skriva några. 😉 De avslås oftast och det med rätta. Frågorna som tas upp är verksamhetsfrågor, inte årsmötesfrågor, men det är ju ett tecken i sig: man har svårt i verksamhetens vardag att hantera förslag. Då hamnar väldigt enkla grejer på årsmötet, t ex en önskan om duschförhängen. Det är väl bara att hänga upp om argumentet är bra!
Men jag vill vara med och påverka i föreningens arbete. Mitt ”problem” är att jag vet för lite om det. Och kanske är det jag skulle vilja motionera om: fler möjligheter att delta aktivt i utvecklingen av föreningen (inte den löpande verksamheten). Skulle vara bra om det fanns fler möjligheter att vara aktiv än att sitta i styrelsen. Men nu kom jag ifrån teamat för detta blogginlägg.
Ja, inte lätt komma in från medlemsledet till föreningskärnan. Kanske en motion om hur det skulle kunna underlättas skulle kunna vara nåt. Det finns ett nytt initiativ på Stockholms hemsida som heter Dialogen också. Testa!
Till att börja med så borde väl inte någon som har tagit namnet ”Jympajesus” ha några som helst invändningar mot att övertygelser relaterade till Friskis&Svettis tar sig religiösa nivåer? 😀
Intressant, men jag tror faktiskt inte att det handlar om att känna att man kan påverka. Jag känner inte att jag får speciellt mycket gehör för mina åsikter som motionär i en mindre förening. Jag tror snarare att kommersiella verksamheter faktiskt kan vara ”ängsligare” och mer lyhörda för kundens önskemål. Det gäller att alltid vara steget före och helst veta vad kunden vill ha redan innan kunden själv vet det. Därav dessa eviga innovationer. Jag vill att Friskis&Svettis ska ha integritet och stå över det.
Jag tror inte heller att formalian kring organisationsformen är det centrala. Den viktiga skillnaden ligger enligt mig i om driften är kommersiell eller ideell, och ett företag kan per definition inte drivas ideellt.
Vad menas med ett superkommersiellt yttre? En färgstark grafisk profil och att man framhäver att vi visst har avancerade pass med engelska namn? Ett superkommersiellt yttre kan också få träningen att framstå som dyrare och mer komplicerad än den är eller behöver vara.
Du har rätt: På mitt pass vill jag ha en religiös upplevelse. Och egentligen vill jag nog att det ska vara det för alla som tränar på Friskis&Svettis. Den kanske kan komma mitt i en bänkpress (Jag intervjuade författaren Sven Lindquist om det för länge sedan med anledning av hans bok Bänkpress), men för de flesta tror jag det krävs något mer och att vi funkisar har möjligheter att leverera detta mer.
Men för att återgå till frågan om företag vs förening; jag håller helt med dig om att den formella organisationsformen inte måste vara det centrala, för om det känns bra eller för om företeelsen utvecklas eller inte. Men vi ÄR ju förening och vi har väl vissa föreställningar om hur en förening drivs, men medbestämmande och idealitet t ex?
Min poäng är att vi kan jobba ideellt, OCH agera kommersiellt på – förlåt, men nu säger jag det – marknaden.
Om vi vill att människor ska röra på sig, kan de förstås göra det på egen hand, men vi vill ju att de ska göra det med oss. Och då konkurrerar vi med andra. Och då måste vi göra det på ett sätt så att tillräckligt många (för att vår förening ska gå runt och kunna utvecklas) köper våra träningskort.
Jag vill sälja både vår själ (berätta om hur vi ser på träning) och våra produkter (gymmen och passen).
Den religiösa upplevelsen är flow, det är ett vedertaget psykologiskt begrepp. Det kan man kanske få i bänkpress, men jag tror att jympan är speciell ändå, för att källan till flow är en annan människa, och när det händer så skapas en fin, särskild kontakt. Jag vill inte att den kontakten ska reduceras till en tjänst som man säljer och köper. Det finns också intressant samhällsvetenskaplig forskning om positiva effekter som ideellt engagemang har för samhället, samt psykologisk forskning om positiva effekter som ideellt engagemang har för individen. Föreningsverksamhet har fördelar som är mjuka och svårmätbara men värda att vårda.
Jag tycker inte att det är något självändamål att personer som redan tränar byter till Friskis&Svettis från t.ex. SATS. Vill folk ha dyr, innovativ, kommersiell träning så kan de väl få det där den är som dyrast, mest innovativ, och mest kommersiell. En betydligt intressantare grupp att rikta sig mot är de som just nu inte tränar alls. Tänk, det finns säkert människor där ute som har det i sig att älska jympan, men som inte vet om det än. Det mest storartade och meningsfulla Friskis&Svettis kan göra med sin marknadsföring är att fånga upp dessa människor.
”gå runt och kunna utvecklas” är ett verkligen centralt begrepp i det här. Vad menas egentligen med att gå runt och kunna utvecklas? Menar vi samma sak med det? Jag tror att det är där jag tycker systemfelet är. Friskis&Svettis behöver alltså bli kommersiella, som jag inte riktigt gillar eller vill, för att kunna gå runt, och att gå runt innefattar sådant som ledar- och konsultarvoden, som jag inte heller riktigt gillar eller vill (ha).
Jag håller med om att det finns en stor grupp människor som står på tröskeln och som vi skulle kunna hjälpa igång. Jag tror också på den härliga flow-upplevelsen och på att ideellt engagemang betyder något både för mig och samhället. Och jag älskar jympan. Men ändå, jag tolkar dig nu som om du tycker jympan är allt, att vi b-a-r-a borde erbjuda den träningsformen och inget annat. Menar du verkligen det?
Innerst inne så tycker jag typ det. Min utopi är att Friskis&Svettis skulle bestå av små, helt ideella jympaenheter. Men jag förstår att de flesta andra inte tycker så (inte ens jympalovers). Och min utopi uppfylls ju i mångt och mycket av mindre småstadsföreningar. : ) Men det går rakt emot mina intressen att t.ex. som i Stockholm vara tvungen att betala tre gånger så mycket för ett årskort för all träning när jag bara vill jympa. Eller att jympan blir dyrare för att kunna betala konsulter för att utveckla träningsformer som inte är jympa. Jag vill att jympan ska vårdas och värnas om. Den ska inte exploateras som vilken träningsform som helst.
Egentligen är det nog inte antingen eller utan snarare ett spektrum mellan småskaligt/jympa och superkommersiellt/avancerat. Och av ytterlägena i det spektrumet vill jag att Friskis Stockholm ska vara närmare Friskis Tomelilla än Sats Zenit, om du förstår.
Jag vet inte exakt varför man avskaffat möjligheten att bara köpa jympakort. Men tror att det beror på flera saker: man kunde tydligen sänka priset på allkortet, man vill inspirera till att testa fler grejer i utbudet, mindre admin.
Jympan blir roligare när man tränat t ex cirkelfys ett tag. Man blir mer medveten om vad man gör med kroppen och starkare i jympaövningarna, vilket ger bättre träningseffekt av jympan.
Klart man skulle kunna ha mindre F&S-ställen i storstan med bara EN träningsform, typ jympa (eller gym), men än så länge tror jag på vår modell: allt på ett och samma ställe och – FRAMFÖR ALLT – genomsyrat av det som är typiskt Friskis&Svettis (vilket också är en egen diskussion, så klart).
Så klart så ser jag också mening med att komplettera jympan med annan träning, och att det borde få hända under Friskis&Svettis tak också.
Vad som är typiskt Friskis&Svettis tangerar likväl denna diskussion i hög grad. Min tes är ju att sådant som arvoden och Power Hour inte är -typiskt- Friskis&Svettis och att man genom att implementera det i verksamheten förlorar kontakten med sina grundläggande värderingar. Men jag är som sagt extremt konservativ, du talar med en person som fortfarande inte är riktigt säker på att jympan blev bättre med det nya upplägget. 😉
Då är du inte jympa-taliban hela vägen i alla fall. 😉
Men jag förstår inte varför du inte tycker Power Hour kan funka. Det finns väl inget som säger att vi inte får ta i allt vad vi har och slänga oss med engelska? 😉
När det gäller nya upplägget, det positiva är väl att vi har sex minuter mer att ägna oss åt styrke- och konditionsträning än i originalet. Sen är jag lite osäker på känslan. Hur känns passet?
Jympa-taliban vill man ju vara. Vilken godartad och konstruktiv radikal extremism. : )
Visst, men det förändrar varumärket.
DET är en egen diskussion, skillnaden mellan gamla upplägget och det nya. Det längre styrkeblocket tycker jag inte -känns- så roligt. Det längre konditionsblocket har potential. En exceptionell ledare vars pass jag hade förmånen att gå på en period hade alltid en till springlåt som näst sista konditionslåt. Det förfarandet tycker jag borde upphöjas till allmän standard. Men senare har jag förstått att det även finns människor som inte uppskattar springlåten särskilt mycket?!
I intensivpassen känns det som om ruscherna fortfarande är givna. De ger variation, liksom fyrfotakondislåten. Då är det bara första efter golvet och slutrökaren kvar. Det tycker jag är bra.
När det gäller varumärket, är det produkterna (t ex power hour och jympa) eller är det något annat? Ja, det är något annat. Mer om det i nästa blogginlägg, hade jag tänkt. Eller så ska jag spara de visdomarna till säljmötet av mina konsulttjänster. 😉
En sak jag har tänkt på är något slags Medel+ pass, för oss som tycker att många av styrkeövningarna i intensiv är för… komplexa, men som kan ge i princip hur mycket som helst i konditionslåtarna. Ett sådant pass skulle vara det bästa av två världar och därav ha ruscher. Det skulle också ha rigorösare kvalitetskrav.
Varumärket är åtminstone delvis de produkter/tjänster en verksamhet förmedlar. Men det är också något annat, till exempel en organisations värderingar och upplevd kvalitet och pålitlighet.
Haha. Jag vet inte hur initierade de som ansvar för att köpa konsulter är, men det är nog relevant för många. 😀
När det gäller de komplexa och tunga styrkeövningarna under ett intensivpass, så är det väl så att tröttheten från dem hänger med upp i konditionsdelarna. Skillnaden mellan att köra armhävningar på tårna eller knäna makes a hell of a difference för mig. Kan du inte göra ett intensiv till medel + genom att labba lite själv med komplexiteten, oavsett vad ledaren gör? Jag tänker att det blir svårt att hålla isär intensiteterna om vi för in fler. Puls är väl iofs ett försök, liksom Medel styrka en gång var.
Håller med om vad varumärket är. Jag har några buzz words om det som inte är ren produkt. Fortsätter brottas med om jag ska bjuda på dem i bloggen eller vänta tills jag satt på mig konsultkavajen.
Jag tycker snarare tvärtom, att konditionströtthet följer med in i styrkan. I början av andra styrkeblocket känns det nästan omöjligt att göra någonting alls om man har kunnat ge järnet i första konditionen. Det är ju en skillnad mellan nya och gamla upplägget. Jag vill inte heller ha jobbigare styrka i medelpassen, utan snarare jobbigare kondition.
Jag tänker mig att införandet av medel+ skulle vara en kupp för att höja kvaliteten på medelpass. Medel+ skulle bli populärast och sedermera konkurrera ut medel så att alla medelpass var medel+ och hade jämn, hög kvalitet. Medeljympa är den träningsform som är närmast hjärtat för mig (typ den generella företeelse som är närmast hjärtat faktiskt, den är där sida vid sida med hundvalpar och internet), men det är ojämn kvalitet på passen (du har också snuddat vid det i något tidigare inlägg tror jag) och när jag inte kan ta ut mig som jag vill och få en sån upplevelse som jag vet att jag skulle kunna få så blir jag besviken.
Hur du väljer att göra med det sista har ett stort symboliskt värde, väljer du att förmedla dina idéer ideellt, eller att ta betalt för dem? 😉
Jag tolkar det som att styrkan är för lätt för dig. 😉
Jag tänkte faktiskt på det här med jympan medan jag sprang i dag. Måste nog skriva ett inlägg om hur jympan måste vara om den ska hänga med som ett attraktivt träningsalternativ in i framtiden.
När det gäller min dubbla sits som ideell föreningssjäl och kommersiell konsult hamnar jag ibland som den kända åsnan mellan hötappar. I teorin tänker jag att jag gärna bjuder på gratisidéer kring allt som har med Friskis&Svettis inre liv att göra (som om någon bryr sig ;-)), men när det gäller det jag försöker tjäna mitt uppehälle på – kommunikativa idéer och koncept, strategier och diverse produktion – då vill jag fakturera. 😉
Fast då tänker du på jympan med en kommersiell innovationspremiss som är felaktig. Jympan har stark förankring i mindre föreningar och en anspråkslös kult av glada (mestadels kvinnliga, mestadels 30-50 år gamla) följare. I städer som inte har Friskis&Svettis gympar denna demografi med Korpen istället. Jympan kommer aldrig bli irrelevant för dessa. Och då pratar jag inte ens specifikt om jympalovers. Jympalovers gonna jympa 4-ever.
Intressant gråzon. Har du någon gång känt att du skrivit saker i bloggen som Friskis&Svettis egentligen hade kunnat betala dig för?
Jag vill ju verkligen att jympan ska fortsätta vara relevant, både i den lilla föreningen och den stora. Men just det du säger, att den jympande gruppen är kvinnor 30-50 ser jag inte BARA som ett plus. Senast jag var på ett pass pratade jag lite med några deltagare som jag känner från jympagolvet sen länge och jag slogs av hur mycket de älskade jympan, men på ett uteslutande sätt. INGEN annan träning var värd att ägna sig åt. Förlåt, men ordet ”jympatalibaner” kom upp i mitt huvud. Jag tycker också jympan är fantastisk men inte alltid (som du också säger), men jag tror vi måste försöka närma oss ”bra varje gång”. Många andra pass – cirkelfys, power hour, HIT, skivstång – är bra varje gång. Jag har så klart ett recept, som jag bjuder på i annat blogginlägg. För jag känner inte att jag bjuder på saker jag egentligen vill ta betalt för i bloggen. Det mesta är ju ändå för döva öron. 😉 😉 😉
Kvinnor 30-50 år gamla är väl en sympatisk demografi? Underrepresenterade i antisocialt beteende bland annat.
Men är jympatalibanerna verkligen ett problem? Är de många? Har de stort inflytande? Inte direkt.
Jag håller inte med om ”bra varje gång” om du med det menar ”mer som skivstång och cirkelfys”, i bemärkelsen förutsägbart och likriktat. Simma längder i en bassäng är också bra varje gång. Bättre än ett dåligt jympapass. Det betyder inte att jag vill att jympan ska bli det allra minsta mer lik att simma längder i en bassäng.
Klart jag älskar den demografin!
Men nu tänker jag inte på mig och min kortsiktiga glädje, utan på jympans framtid. Ska den vara ett reservat för kvinnor 30-50?
Nä, jag tycker inte det.
(Tänk bara att leda ett medelpass med bara kvinnor, för mig som man! Känns väldigt mysko.
Man kan lita på simning, skivstång och CF. Man vet vad man får. Jympan är lite mer rysk roulette. 😉
Men som sagt; jag ska än en gång blogga om jympans tre starka ingredienser: musiken, rörelserna och ledaren och hur de tre delarna måste lira för att jympan ska bli mer än ett kvinnligt jympatalibanträningsläger. 😉
Intressant att notera är att när det är övervägande kvinnor 30-50 som leder och organiserar jympan (som i mindre föreningar) så förblir den helt ideell. Det är när män och yuppies i storstäderna får inflytande som den måste kommersialiseras.
En annan jämförelse kan vara konceptpassen. IntervallFlex är ju på samma sätt ”bra varje gång”. Och har sådant som intressant musik och jobbiga övningar. Men magin uteblir.
Och hur skulle någonting här i världen över huvud taget kunna vara mer än ett kvinnligt jympatalibanträningsläger? 😉
Alltså, det är klart jympatalibanläger med enbart kvinnor är fantastiska, men ska Friskis&Svettis nöja sig med det?
Som sagt, jag tycker inte det.
Jag ser poängen du har med män och pengar, men jag är inte klar över vad kommersialisera betyder här. För mig är det att sälja jympan och det tycker jag vi ska. Och inte bara till kvinnor 30-50.
Jag tror jag förstår vad du menar med magin och tänkte att det finns utrymme för ännu ett blogginlägg om den.
Jag tror på ”Kvinnligt jympatalibanträningsläger” som affärsidé, tror du att det är något man kan sälja in till Springtime? 😉
Vad som menas med att ”sälja” jympan är inte heller helt konkret. Vad jag vet så pågår det ingen specifik kampanj för jympan just nu? Den rådande trenden i att ”sälja” träning verkar vara att få den att framstå som lite mer färgglad, lite mer avancerad och lite mer internationell än den egentligen är. Det låter sig inte riktigt göras med jympan. Om du med ”sälja” menar själva transaktionen med en säljare och en köpare och pengar emellan så håller jag inte med.
Det är konstigt faktiskt, att magin uteblir. I teorin så finns ju alla variabler. Intressant musik, utmanande övningar och en bra ledare (t.ex. en av mina favoritjympaledare of all time leder nu konceptpass istället. Kanske är det delvis det som gjort att jag radikaliserats)
Haha. Radikaliseringen är tankeväckande. Är du rädd att jympans kärnvärden ska glömmas bort? Jag kan förstå den oron i så fall.
Med ”sälja” menar jag att kommunicera den så attraktivt som möjligt. Men då måste också själva produkten vara magisk.
Intressant vad du säger om säljtrenden. Jympan ska ju inte framstå som avancerad i alla fall. Power Hour, hur är det med den? Kan tycka att den är mer avancerad än den framställs.
Efter mitt första IntervallFlex-pass sa jag att det var som jympa, fast utan det roliga. (Säg det inte till någon.)
Jag tror absolut att jympatalibanträningsläger kan vara något för Springtime. Den finns nästan redan. Åk med till Portugal på Maxad-resa i höst så kommer du bra nära.
Jag tror att det snarare känns som att jympan är lite hotad av alla innovationer. Ledare kan ju uppenbarligen lockas att leda dessa nya pass istället. Och de egenskaper hos ett träningspass som nu i marknadsföring presenteras som viktiga är ibland egenskaper som jympan inte har.
Mycket intressant det du skriver om marknadsföring, men förtjänar inte alla produkter som någon vill sälja att kommuniceras så attraktivt som möjligt? Inte bara de magiska? (det finns trots allt inte så många magiska produkter här i världen. Det skulle vara jympa och internet och hundvalpar då). Tycker du att kvinnor 30-50-stämpeln är ett hinder för att kommunicera jympan så attraktivt som möjligt?
”Efter mitt första IntervallFlex-pass sa jag att det var som jympa, fast utan det roliga.” Extremt träffande beskrivning. Jag har inte varit på Power Hour (bedömer potentialen hos nya pass efter hur mycket de liknar jympan. Men man har ju ingen medicinboll i jympan! Tokar!!!), men tycker att det verkar tufft.
Klart alla våra produkter förtjänar bra marknadsföring. Problem? Njae, tantstämpeln finns ju där.
Power Hour är mycket tufft. Svårt fuska på.
Det är kanske bra att jympan hotas. Då kan den utkristallisera sin magiska kärna. Den är ju svårast av alla att leda, att få ihop helheten med sig själv, sina musikval och rörelserna. Nu föregriper jag blogginlägget: Jympan ska vara busenkel. Musik-rörelse-överensstämmelsen ska ge ilningar i magen. Ledaren ska vara en stark personlighet som ser alla.
”Det är kanske bra att jympan hotas. Då kan den utkristallisera sin magiska kärna.” Måhända. Det kan jag gå med på. Men då måste rekryteringen och utbildningen och upplägget göra jympan rättvisa också.
Och jag tycker inte att vi borde försöka anpassa oss efter någon som är så självmedveten att hen bekymrar sig över att gå på pass som har en tant- eller töntstämpel. En sån person är nog ändå oförmögen att få ut så mycket av jympan, som på något sätt förutsätter viss självdistans.
Det sista känns som väldigt säljiga säljformuleringar. Eftersom vi nu har gjort det till tradition att skärskåda exakt varje begrepp så måste jag fråga: Vad menar du egentligen med busenkel? För ibland kan jag känna ”det här var för simpelt”. Jag tycker inte heller att den extremt entusiastiska motivation som uppstår när allting stämmer är samma sak som ilningar i magen.
Håller med om slutsatsen i första stycket.
Tycker däremot vi måste göra något åt eventuell tant/töntstämpel.
Tänkte inte det sista som säljformuleringar. Är väl inte tillräckligt copy-noga när jag skriver här i kommentarsfälten.
Ska skärpa mig till själva blogg-inlägget. Banal och genial, då?
Jag vet, inte banal. 😉
Jag tycker tant- och töntstämpeln borde bäras med stolthet. Coolingar med färgglada Nikeskor tränar redan och har flera olika instanser att göra detta på. Men tanter och töntar har också rätt att existera, och att träna. Dessa har t.ex. SATS inget att erbjuda. Jag vill inte att Friskis&Svettis i sin verksamhet och marknadsföring ska skrämma bort tanterna och töntarna till förmån för coolingarna i Nikeskor.
Haha, måste det vara en catchphrase? Du framhäver enkelheten men jag tycker att det enkla även kan kännas som att jympan tas för bokstavligt. Typ hälkickar till en schlagerlåt. Det är banalt. Jag tycker att magin för det mesta har funnits i det hårda och mörka som är lite komplicerat och inte helt lättillgängligt.
Det kanske ligger nåt i det du säger om bevarad töntstämpel. Den skrämmer inte bort de blyga, eller vad man ska kalla dem. Men jag tror imagen kan bli en annan som alla kan gilla. Fast då måste förstås produkten hänga med i utvecklingen.
Gillar verkligen det du skriver i sista meningen. Jag har ofta valt låtar för att skaka om, inte för att de är mystrevliga att jympa till. Mitt hallelujah moment å den fronten är fortfarande, kanske tio år efter händelsen, när en man stannat kvar under hela mitt pass, duschad och klar efter passet innan, bara för att få säga mig att ”det var den jävligaste musik jag någonsin hört på Friskis&Svettis”.
Har försökt blogga på nytt om det vi pratar om, men skulle gärna vilja ha din reaktion INNAN jag publicerar. Om du tycker det vore kul, får jag maila dig utkastet?
Haha! Men finns det inte en uppenbar motsättning mellan den jävligaste musiken någonsin och en image som alla kan gilla? Tror du att man kan få båda? För det känns som att man måste vara väldigt slätstruken för att gillas av alla, om det ens är möjligt.
Jag läser gärna i förväg. Jag skulle ju ha läst i vilket fall som helst. Och kommenterat. 😉
Att bli gillad av alla är omöjligt. Att bli gillad av tillräckligt många är inom räckhåll. Att bli mycket gillad av tillräckligt många är också möjligt.
Jag mailar.
Men hur många är ”tillräckligt många” och kommer du någonsin kunna tänka på jympabesökare i sådana termer? Nöjt luta dig tillbaka och tänka att nu är de minsann tillräckligt många? Är de verkligen för få i dagsläget? Att vissa pass är halvtomma i Stockholm kanske beror på ett utbudsöverskott snarare än ett efterfrågeunderskott? Kanske är det produktionen av ledare och pass som behöver justeras?
Mottagit och läst. Svarar i eftermiddag.
Tillräckligt många är lika med fulla pass.
Utbudsöverskott, ja!
Justering av antal ledare och pass, ja! Samt en både striktare och friare form.
Ser fram emot dina kommentarer