Friskis&Svettis gör något bra för integrationen

En härlig insändare dök upp i tidningen Vi i Sollentuna.

Jag blev glad av flera orsaker, dels för att jag jobbat med Sollentunaföreningen (idé och copy), dels för att jag sett det där med integration i verkligheten när jag hälsar på och dels för att jag ser vilken skillnad vi kan göra.

Om vi vill.

Vi skulle kunna se Friskis&Svettis som världens chans till integration. Vi har det inbyggt i verksamhetsidén, för alla. Och egentligen borde vi väl ha börjat för länge sedan.

Visst vi har inte diskriminerat någon, vi har välkomnat alla, men vi har inte ansträngt oss det där lilla extra. Men om vi ska göra skillnad på fler ställen än där det bor människor med ursprung i andra länder – som till exempel i Kista, Malmö och Sollentuna – då måste vi visa tydligare att vi vill att alla ska träna med oss.

Det var också vad Zanyar Adamo, chefredaktör för tidskriften Gringo, sa till oss för säkert tio år sedan när vi frågade vad problemet var, varför inte hans kompisar valde att träna på Friskis&Svettis: ”Förlåt, men ni är väldigt svenniga.”

Zanyar Adami menade att vi måste vara mycket tydligare i vår kommunikation, om vi menade allvar med vårt ”alla”, alltså att vi även inkluderar blattar (hans ord) i ”alla”. Friskis&Svettis var inte övertygande på den punkten.

Så vad sägs om att bli det?

För dig som lever passionerat med målet att få så många som möjligt att röra på sig, borde det vara självklart. Och för dig som är mer ekonomiskt sinnad också. För att inte tala om dig som går igång på samhällsinsatsen vi gör. Folkhälsa, visst, men här har vi en möjlighet att hamna i blickpunkten som ett organisation med riktigt humanistiska värderingar och som faktiskt agerar också.

Finns det någon skönare inkörsport i det svenska än Friskis&Svettis? Finns det något bättre sätt att bli lite svennig också? Jag är övertygad om att vi skulle göra jobbet fantastiskt bra.

Om vi vill. Vill du?