Under de första 35 åren fick Friskis&Svettis ständigt nya medlemmar. Jag ska inte säga att vi fick det utan att anstränga oss, men ganska lätt gick det nog ändå. Startade vi en förening strömmade folk till. Det räckte med en handskriven lapp på Konsum om att nu jäklar blir det jympa i skolans gymnastikhall. Eller så följdes investeringen i den första egna lokalen per automatik av en fördubbling av antalet medlemmar. En andra och tredje lokal var bara en chansning på papperet. Folk fyllde på.

Snabbast och mäktigast ökade vi under 2000-talets första tio år. Sen tog det stopp. Och det bromsade in snabbt. De senaste åren har vi till och med kunnat konstatera medlemstapp. Inte hos alla, flera föreningar växer, men totalt sett.

Vad beror det på?

Vi har ju faktiskt bara levererat bättre och bättre produkt år efter år. Vi har ett större utbud, fler lokaler, snyggare lokaler, ännu bättre utbildade ledare och ännu mer service-inriktade värdar och människor i receptionerna.

Så vad är det som händer?

Visst, konkurrensen har hårdnat. Bara på Kungsholmen i Stockholm tävlar 50 träningsanläggningar om de människor vi helst vill se hos oss. Och det sägs ju just nu att tillgängligheten är viktigast. Människor vill ha – var det 10 minuter högst – till träningen.

Så lösningen är alltså att starta Friskis&Svettis i så många delar av stan som möjligt?

Ja, en del av lösningen – vi måste finnas där människorna finns – men inte den jag tänker slå ett slag för här. Här ska det handla om något ännu viktigare; nämligen vilka vi ÄR, bevisat av det vi GÖR.

Vi måste – inte alls olikt 1978 och de ursprungliga idéerna om att skapa en sluss mellan sjukvård och friskvård (det som & står för i vårt namn och vår logga) – göra lite j-a nytta i samhället!

Men det blir en balansgång. Jag tycker nämligen INTE att vi ska slå oss för bröstet tillsammans med kommuner och landsting och börja hojta om att vi gör en insats för folkhälsan. Jag tycker vi ska göra allting av lust, för att vi bryr oss om den enskilda människan och därmed oss själva. Vi vill inte bli utsatta för samhälleliga insatser. Vi vill mötas av människor som vill vara med oss för att det är roligt, för att det skapas ömsesidig glädje i mötet.

När regeringen sedan tackar oss för stora frigjorda möjligheter i statsbudgeten på grund av mindre kostnader för sjukskrivningar, sjukvård och polisinsatser, då kan vi le storsint och säga att det var inte därför vi gjorde det, men tack!

Är du med? Låter det flummigt? Jag tycker inte att det är det. Engagemang är kärlek och kärlek är det vi alla vill ha. Inte en insats från kommunen.

Så vad menar jag rent konkret?

Jo, på samma sätt som Friskis&Svettis från början började arbeta på slussen mellan det sjuka och det friska med hjälp av lustfyllda Friskis-pass (nästan som Soft), på samma sätt som det i början av 80-talet fanns idéer (som dock aldrig förverkligades p g a olika syn på utvecklingen av Friskis&Svettis) om anläggningar (Friskishus) där Friskis&Svetts erbjöd många fler saker som gör att vi människor mår bra, än bara träning, precis som vi för ett tiotal år sedan drog igång Röris och precis som vi just nu arbetar med Alla barnen-projekten för barn med särskilda behov – precis så kan vi fortsätta på flera håll i samhällskroppen.

Jag tänker på våra äldre äldre. Jag tänker på integrationen mellan invanda svenskar och nya. Vi kan göra skillnad. Stor skillnad.

Men jag säger det igen: Gör det inte som helylleprojekt i samhällets tjänst! Gör det av lust! För att vi älskar det.

Det är dags att blotta hjärtat i Friskis&Svettis och kavla upp ärmarna för nya lustfyllda uppdrag.

Amen.
Hårt arbete

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

4 kommentarer till Det är dags att anstränga oss igen

  1. MarveW skriver:

    Min första tanke – behöver vi fler medlemmar? Det är ju ingen tävling. Vi måste veta varför vi behöver fler medlemmar. Mitt svar är att: jo, för vi har något bra att erbjuda fler.

    Och jag tror, precis som du, att vi har mycket att erbjuda. Det finns många som inte hittat till hälsa och träningsglädje än, det finns nya målgrupper, det finns fler som behöver F&S.

    Jag håller med i din analys; integration är ett ledord, mångfald kan vara ett annat. Vi kan göra mycket för att öka gemenskapen – mellan olika åldrar, olika nationell bakgrund, olika fysiska förutsättningar, olika funktionshinder. Vi gillar olika – varje dag på året.

  2. Jympajesus skriver:

    MarveW. Jag tror att vi måste arbeta på att nå fler. Har svårt att se hur alternativet skulle se ut, att nöja sig och försöka ligga kvar på en lagom nivå. Det sägs ju att det bara finns två lägen: utveckling eller avveckling.
    Jag tycker samtidigt inte att ett visst antal medlemmar som mål är så intressant. Jag förstår att man måste räkna så; om vi gör den här investeringen, hur många fler måste vi bli för att klara ekonomin? Men ur ett ideologiskt perspektiv, där vi försöker förstå våra(ideella) drivkrafter, blir antal medlemmar och kronor mindre värda.

  3. Anders skriver:

    Friskis&Svettis idag vänder sig till de som är vana att träna. Går du in på en hemsida idag eller läser Friskispressen så ser du stora traktordäck som ska flyttas. Du ser kettlebells som ska svingas och skivstänger som ska lyftas kors och tvärs. Du ser HIT, cirkelfys, intervaller i alla möjliga pass. Du ska inte vila, njuta och sola när du åker utomlands. Du ska träna även då och det hårt. Träna tills du spyr.
    Visst finns det softpass i alla varianter, men hur ofta läser du om dem i Friskispressen? Hur ofta lyfts jympan upp i reklambanners på föreningarnas hemsidor?
    Målgruppen för träningen som Friskis&Svettis idag representerar tränar redan. Där finns inga nya medlemmar att hämta. Det finns en uppsjö av företag som vänder sig till de träningsvana.
    Istället tappar vi de som vill jympa, spinna eller något annat på en vanlig duglig nivå någon gång i veckan och någon vecka kanske inte alls för att man hellre hade lust att vara hemma. De känner nog sig inte hemma längre i våra flashiga träningslokaler med multihallar, som för de flesta ser helt absurda ut.
    Är du helt ny inom träning och vill börja träna lockas du förmodligen inte när du kollar hemsidorna från våra föreningar. Du blir förmodligen avskräckt från att ens besöka lokalen. Det finns längre ingen som vänder sig till de som vill vara lagom. De som vill le (inte kräkas) när de har tränat färdigt.
    Bakåtsträvare javisst. 🙂 Back to basics lite grann, så ökar Friskis&Svettis igen.

  4. Jympajesus skriver:

    Anders. Håller med om att vi måste sänka trösklar. Och bli tydligare med hur vi ser på träning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.