Varför det är så himla bra att medlemsökningen saktat ner

Människan har många dåliga slumrande sidor i sig. Lat, egoistisk och självförhärligande är bara några av dem. Så mycket skit ligger på lur färdigt att dra ner oss till pinsamt låga nivåer, om vi inte ser upp.

När det går för lätt bör vi vara särskilt uppmärksamma på oss själva, fast det är paradoxalt då det är så svårt. Självgodhet och gott självförtroende bedövar vår förmåga att se hälsosamt kritiskt på oss själva.

Människan behöver motstånd, osäkerhet och oklara framtidsutsikter. Då är vi som bäst.

Det är därför det är så bra att vi i Friskis&Svettis äntligen möter lite motstånd. Folk kommer inte automatiskt. Det duger inte längre med en handskriven lapp på Konsum om att ”Nu kör vi i Blåsboskolans gymnastiksal!”

(Blåsboskolan i Västerås är bara ett exempel. Det var där jag gick mina sex första år i skolan. Minns inte gympasalen. Var tusan var den? Med Konsum menar jag affären i korsningen Agnegatan – Arosvägen, men när Friskis&Svettis startade fanns den inte ens kvar.)

I dag är det inte ens säkert att en stor reklambyrå kan få fart på medlemsrekryteringen, det som ibland talas om som ”försäljningen”.

Nä, nu måste vi ta fram våra (människans) allra bästa sidor. Vi måste ha nya idéer. Vi måste se långt fram. Vi måste jobba. Vi måste vara snälla. Vi måste lyssna på folk och höra vad de säger. Vi måste hitta en egen väg till människors hjärtan. Vi måste erbjuda något människan vill ha, något vackert, något stort, något glädjande, något med mening.

Jag är säker på att vi kan klara det.

Där i det självgoda mörkret levde hela tiden det som varit ljust med oss i Friskis&Svettis. Det lyser om vår verksamhetsidé. Det skiner om våra värderingar. Det gnistrar om vår ändamålsbeskrivning. Och det sprakar om vår vision.

Gån ut och gör det – igen – på vårt sätt.

Amen.

Nej, tyvärr. Lågt pris är inte vägen framåt.