Välkommen tillbaka till resonemanget om Friskis&Svettis personlighet, som alltså är tredelad enligt detta synsätt:
1 Den personlighet vi själva tror att vi har.
2 Den vi faktiskt har.
3 Den som andra upplever.

I del 1 publicerade jag tre bilder som jag halvt på skoj, halvt på allvar kopplade till de tre personlighetskategorierna. Här är början på en lite mer seriös analys av vår personlighet, eller om vi talar konsultsvenska: vårt varumärke.

1 Den vi tror att vi är

Som jag känner mig när jag går in i mitten på jympagolvet

Som jag känner mig när jag går in i mitten på jympagolvet

Jag tror att det är nödvändigt att vi känner oss ganska så balla som funkisar i Friskis&Svettis. Jag tror att det är en stark drivkraft till att vi är med. Engagemanget ger oss en del i bygget av vår positiva självbild: vi är med och bidrar till något större och bra. Med stolthet berättar vi gärna om vårt engagemang i diverse sociala sammanhang, kanske på en middag med nya bekantskaper, kanske på vår CV och definitivt på dejten! Och i och med att varumärket är så stort, känt och gillat, kan vi med fog känna oss rätt så coola.

 

 

2 Den vi är

Starka, kärleksfulla, mjuka och lite för långsamma med lite för dåligt självförtroende

Starka, kärleksfulla, mjuka men lite långsamma och med svajigt självförtroende

Vi har möjligheter att göra skillnad för människor och därmed samhälle. Vi är stora och åtnjuter respekt för vårt kunnande; människor lyssnar på oss när vi lägger oss i debatten. Samtidigt är vi lite för oroliga för att vi är tillräckligt bra och originella. Vi bevakar omvärlden, och det är bra, men vi är lite för rädda att komma på efterkälken om vi inte gör som andra träningsentreprenörer. Vi tampas med vårt pris och vårt erbjudande men jag tror vi borde resa oss (bilden), tryggt använda vår personlighet och gå lite fortare framåt på vår egen väg.

 

3 Den andra tror att vi är

Folkliga på gott och ont

Folkliga på gott och ont

 

Det är absolut inget fel i att vara folkliga, men där ligger också en fara: folkligt som i Ullared, vill vi inte vara. Men kanske som Ikea, Tv4 och Ica för att nämna några som är framåt, moderna och undviker att hamna i töntighetsfacket. Det ligger t ex en styrka i att vara så jäkla svenska som vi är. Vi har en chans, som vi nu verkar ta, att integrera nya svenskar och bygga one big happy multifamily i stället för att bära stämpeln ”svenniga”. Det där med armkrok kan vara lite mysigt, också.

Del 3 bör väl handla om hur vi får ihop våra tre personligheter, eller hur? Så att den coolhet vi tycker att vi har, förstärks av våra sanna personlighetsdrag samt att det också blir så vi upplevs. Yes, let’s do it! Men vi måste gå djupare.

Amen.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

2 kommentarer till Friskis&Svettis 3 personligheter, del 2

  1. Bengt Sjöstedt skriver:

    Hej Jympajesus. Det är självklart intressant att analysera sig själv och försöka få fram en analys om vad man är och vad man står för etc. Jag upplever dock en skillnad i din beskrivning av föreningen då du skriver ”vi”. I Kalmar föreningen tänker vi ”vi” som hela föreningen. Vi är alltså inte enbart anställda och funktionärer utan det är anställda, funktionärer och medlemmar som är ”vi”. Hur blir din analys utifrån det perspektivet?

  2. Jympajesus skriver:

    Hej Bengt, Kul att du frågar. När jag skriver om Friskis&Svettis varumärke/personlighet tänker jag på ett ”vi” som dem som har störst ansvar och bäst möjligheter att påverka hur ”vi” känner oss och hur andra känner oss, d v s ledning och funkisar. Sen ligger det ju i föreningsformens DNA att alla medlemmar är lika mycket värda och kan påverka, förutsatt att man engagerar sig. Förresten är det så jag tycker ”vi” ska verka. Vi säger ”rekrytera” men borde kanske byta till ”engagera”. Vad tycker du om det svaret?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.