Om Friskis&Svettis viktigaste värdering handlar om delägande (se förra inlägget), d v s att alla funkisar känner att Friskis&Svettis är deras och att det därför är deras ansvar att uppfylla vår verksamhetsidé, jobba i enlighet med ändamålen och sträva mot visionen, då finns det också en självklar fortsättning: Delägandet bör inkludera medlemmar och potentiella medlemmar.

Delägande är att inse att man äger frågan. Som funkis i Friskis&Svettis äger jag Friskis&Svettis frågor, och som medlem eller icke-medlem äger jag frågan om mitt eget välbefinnande. Alltså måste vi som levererar det Friskis&Svettis står för, också lita på att dem vi vänder oss mot, d v s alla, kan ta ansvar för sig själva. Ingen kan ta ansvar för någon annan vuxens val. Vi gör allt vi kan för att påverka och få med oss människor, men vi kan inte tvinga någon att mot sin vilja engagera sig ens i sina egna ansvarsfrågor.

Det är därför vi alltid pratat om att vi inte gillar pekpinnar. I stället har vi sagt att vi erbjuder träning som en god vana, att vi tror på träning som ett bidrag till hälsa och välbefinnande och att vi inte lägger oss i vad folk gör utanför träningen. Vi moraliserar inte. Vi tror på inspirationens kraft.

Att vi anser att människor kan ta ansvar för sitt välbefinnande är alltså en spegling av idén om delägande för oss funkisar. Vi tror på våra egna personligheter, krafter och förmågor; då måste vi ju tro på andras också.

Ägandet kan även få en annan etikett: engagemang. Vi funkisar engagerar oss för att sprida Friskis&Svettis värderingar om träning och välbefinnande, medlemmen engagerar sig i sitt eget välbefinnande. När som helst kan medlemmen komma över till funkis-sidan och göra både och (om man klarar uttagningen).

Jag vet inte hur den näst viktigaste värderingen ska uttryckas just i denna skrivande stund, men i vita boken är den formulerad på det här viset: ”Människor kan ta ansvar för sin hälsa.” Och så förklaras detta med motståndet mot pekpinnar, idén om en god vana och att vi för övrigt inte har några synpunkter.

Konsekvensen av vår näst viktigaste värdering blir att vi agerar som involverande och inspirerande medmänniskor i stället för avskräckande moralpredikanter. Vi hanterar livet tillsammans: funkisar, medlemmar och potentiella medlemmar. Vi ser kanske ut som ett kollektiv, men vi är individer.

Amen.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.