Många läste, verkade gilla och kommenterade inlägget Självmedvetenheten dödar passet. Det handlade om att som ledare undvika att iaktta sig själv under passet. När det händer – att man börjar se sig själv utifrån med kritiskt sinnelag – då dör en ansenlig mängd av den energi som behövs för att leda på ett sätt som gör passet till en häftig upplevelse av att vara i ett enda långt svepande träningsflow.

Så – det har du som läste förra inlägget säkert redan tänkt – målet med att som ledare inte vara självmedveten är förstås att befria deltagarna från deras självmedvetenhet också. Så att de kan slippa sitta på sina egna axlar och viska kritiska ord i känsliga öron. Ska man ge sig hän kan man inte tänka på om man har kameltå när man lyfter underlivet mot taket eller om ens valkar syns när t-shirten glider upp under fyfotaövningarna.

Någon har sagt att det största man kan göra i världen är att göra andra människor lite mer happy. Det ger djup tillfredställelse för en själv och det gör också världen till en bättre plats. Armhävning för armhävning, kanske. Signaturen L citerar t ex författaren Toni Morrison i en av kommentarerna här på bloggen: “The function of freedom is to free someone else.”

Frihet är vad det handlar om på Friskis&Svettis, eller borde handla om; frihet för deltagare att träna efter egen förmåga, frihet från förväntningar, från prestationskrav, pekpinnar och från kravet att leva upp till något slags svårdefinierat ”godkänt”.

Sammanfattningsvis: Den största friheten är kanske att slippa sig själv en stund. Och det är det vi ledare kan hjälpa till med genom att vara förebilder en stund. Om vi inte tänker på oss själva, ser ut över församlingen med jesusblickar och bara gasar på som om vi var totalt ointresserade av oss själva, då har vi kommit en bit på vägen mot happy.

Amen.

Sådana här bilder brukar vi fnysa åt i reklambranschen. 😉

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

4 kommentarer till Tänk inte på dig själv, tänk helst på ingenting

  1. Ingemar Hansson skriver:

    Amen! 🙂
    Lite kul att du skriver om den där figuren som sitter på axeln och för det mesta snackar skit. Nån gång då och då ber jag mina motionärer under nedcyklingen – när vi sträcker ut kappmuskeln – att ta tillfället i akt att lyssna på den där figuren. För just ”idag” så klagar han inte utan säger till oss att vi varit grymt duktiga! 🙂

  2. Jympajesus skriver:

    Bäst med en snäll figur där. 🙂

  3. Eva Berglind skriver:

    Genialt Janson, genialt!

  4. Jympajesus skriver:

    Tack, Berglind, tack! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.