Vi människor (och jympaledare och andra ledare också) har en enorm resurs att jobba med om vi vågar: osäkerheten.

Väldigt mycket i våra liv och i världen omkring oss går ut på att skapa säkerhet och minimera risker. På många områden är det givetvis bra, men ofta inte inom vårt, t ex som ledare eller huvud taget som engagerade individer i Friskis&Svettis.

Osäkerhet medför nervositet, men också spänning av ett positivt slag. Som att läsa en dikt, en roman, se en film eller lyssna på ny musik för första gången och inte veta vad som kommer härnäst. Det kan vara läskigt, men samtidigt inspirerande och hela anledningen till att vi fortsätter läsa, se och lyssna.

Tänk bara på kärleken. Wow, vilket äventyr!

Och tänk på vårt ledarskap. Hur hanterar vi osäkerhet och risker i Friskis&Svettis? Är vi rädda för att göra fel, eller känner vi glädjen i att testa det oprövade?

Jag minns en gång när Jympajesus blev inbjuden till en kurs en gång för att leda sitt pass. Utbildarna bara: ”Jaja, ta nu hans pass med en nypa salt. Se det som en hägring som ger en indikation på vad du kanske kan göra någon gång i framtiden när du lärt dig REGLERNA och möjligtvis kan knuffa lite, lite på gränserna.” Ungefär.

I stället för att bli inspirerade och få fjärilar i magen av möjligheterna av att göra något kreativt och utforska osäkerhetens vinster, darrar kursdeltagarna av rädsla för att göra fel.

Det var länge sen, men jag får en känsla av att rädslan att göra fel är starkare i dag. Ändå vet vi alla att det är i livsglädjen och leken framgångarna kommer, i modet att våga något som du (och ingen annan heller) testat förut, i spänningen som uppstår när ingen vet om det bär eller brister och vi upplever den stora osäkerheten tillsammans, den vi så ofta söker bortom olycksfallsförsäkringar, cykelhjälmar och skjuttillhållarlås.

Rädslan att göra fel är klaustrofobisk, glädjen att testa är evangelisk.

Amen.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

4 kommentarer till Glädjen i att göra fel

  1. Terese skriver:

    När jag var ny jympaledare var jag sååå noga med att göra helt korrekt! Nu, 18 år senare, vill jag bara ha kul! 🙂 men det tog en lång stund hit tyvärr!

  2. Jympajesus skriver:

    We all just wanna have som fun, yeah! 🙂

  3. Eva Berglind skriver:

    Att ha roligt är grejen! Tyvärr underskattat idag vilket visar sig i fler och fler trötta ansikten och kroppar.

  4. Jympajesus skriver:

    Kommer du ihåg den gamla leendet-idén? Den var inte så dum.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.