Sverige sekulariseras och jag tror de flesta tycker att det är bra. Affärerna är öppna på röda dagar och skolavslutningarna slopar sina inslag av kristendomsutövande. Men kanske får förvärldsligandet också konsekvenser vi inte räknat med. Och ända in i Friskis&Svettis-kyrkan.

My brilliant friend, Kjell
Min kompis Kjell har skrivit en bok om svenska kyrkan som jag gillar väldigt mycket, boken, alltså. Och Kjell. I ett kapitel tar han upp hur sekulariseringen påverkar kyrkan och framför allt prästerna. De tappar en del av sin gamla auktoritet. För vem behöver präster när allt färre tror? Den som tror på Gud i sekulariseringens tid är väl t o m lite korkad? Hur kan någon tro på sådana sagor? För att inte tala om ANDRA religioner!

Jag ser paralleller med Friskis&Svettis. Vi lever så klart också i en sekulariserad värld även i vår sekt. För oss har det bl a tagit sig uttryck i att vi inte längre är säkra på att vi har något unikt att komma med. Jag var moderator på en konferens med ett antal verksamhetschefer för ett par år sedan där huvudfrågan var just ”vad är unikt med oss i Friskis&Svettis?” Vad tror vi på? Inget?

Tron blir fånig
Friskis&Svettis präster är jympaledarna. Båda ”yrkesrollerna” sysslar med kärnverksamheten, tron i kyrkans fall, rörelseglädje i vårt. Men när organisationen blir osäker om vad kärnverksamheten är, då minskar betydelsen av dem som helhjärtat ägnar sig åt den. Utbildning och erfarenhet och många års arbete med att förfina sin gärning i linje med kärnverksamheten förlorar betydelse. Präster och jympaledare blir lite löjliga.

Men liksom det är i mötet med teologen som människor kan få hjälp att utveckla sin tro i en modern värld, är det på jympagolvet som Friskis&Svettis uppdrag är som mest uppenbart: rörelseglädje åt alla!

Behovet av andlighet
Jag säger INTE att det inte går att känna rörelseglädje i andra träningsformer, det GÖR det, och det är utmaningen för oss i Friskis&Svettis att utveckla vårt unika sätt att hantera människor och träning. Men ingenstans är vår kärnkompetens – att sprida rörelseglädje – mer självklart än på jympagolvet.

Jympaledarna är rörelseglädjens teologer, och schamaner också för den delen. Vi sätter folket i rörelseglädje-trans under lyckade pass. Men Friskis&Svettis tro på rörelseglädje trycktes undan när vår form av sekularisering tog fart med införande av allt fler ANDRA träningsformer. Det var nödvändigt och jag gillar många av dem, men vår tro, den som handlar om rörelseglädje, fick ge vika.

Sekularisering är mestadels en god sak, men behovet av andlighet är kvar, inklusive längtan efter mening och samhörighet. Jag tror på rörelseglädjen. I alla träningsformer.

Amen.

Låt alla barnsliga komma till mig.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.