Det är enkelt i teorin, svårt i praktiken: att förstå att man måste börja med ett ”varför” innan man skrider till verket, typ startar en förening. Eller rättare sagt, det svåra kommer efter ett tag, när man glömmer sitt ”varför” och själva organisationen blir viktigare än anledningen till att man en gång i tiden organiserade sig.

Organisationen & engagemanget
I teorin jobbar vi ständigt med våra värderingar och vårt övriga tankegods. Vi vill gärna tro att det ligger till grund för våra handlingar i föreningen Friskis&Svettis, men i praktiken riskerar vi att bli funktionärer i ett administrativt system. (Jag lånade slutet på den meningen från filmen Rebellkirurgen av Erik Gandini.) Om vi inte aktar oss, alltså. Och det gör vi inte alltid. Utvecklingen går så sakta att vi inte märker den.

I praktiken måste vi hålla teorin levande hela tiden, annars dör idén och med den dör engagemanget, människors initiativkraft och lust till uppgiften. För hur ska man kunna känna lust inför uppgiften när man glömt vilken den är?

Hur mycket frihet har jag?
Det riktigt svåra med att hålla liv i engagemanget är balansen mellan styrning och medbestämmande. Särskilt tydligt blir det i en förening som vår, där allt hänger på om vi som är ideella krafter tycker att det är värt att jobba gratis. För vilket syfte jobbar jag i så fall? Vad kan jag påverka och bestämma över, och vad kan jag acceptera att någon annan tänker ut och förväntar sig att jag gör, eller snarare inspirerar mig att göra?

Här krävs pedagogik, förståelse för hur vi är som människor, men också en stark grund att utgå ifrån, d v s en filosofi, en idé, en mission.

Ifrågasätt & försvaga
Vårt ”varför” är ett tankegods som faktiskt inte behöver ifrågasättas så ofta och göra de ideella krafterna konfunderade. Varje gång vi ifrågasätter vårt ”varför” riskerar vi att försvaga det. För det måste väl vara något fel på det om det alltid ska prövas?

En sak är säker i Jympajesus världsbild, och det är att det inte funkar att göra som i den s k kallade ”provtryckningen” av vision, värderingar och verksamhetsidé. Största stödet för denna min åsikt visar verkligheten upp. Två år efter start är Friskis&Svettis splittrat kring logotypen, värderingsformuleringarna är tillbaka till skisstadiet och den gemensamma marknadsföringen är nedlagd.

Hälsosam anarki
Vad händer nu med tankarna på att ”det blir lättare att fylla varumärket med nytt innehåll med en ny logga”? Vilket är det nya innehållet och vem ska kommunicera det när inte Riks har förtroendet för gemensamma kampanjer längre?

Ingen kan tvinga en Friskis&Svettis-förening att följa ett direktiv, eller en strategi från högre ort. I rörelsen har alltid funnits ett inslag av en hälsosam anarki. Den anarkin är organisationens livsenergi. Tack vare den, som ju egentligen är människors vilja att syssla med något meningsfullt, fortsätter Friskis&Svettis att dra till sig en mångfald människor.

Visst finns ett rationellt inslag i allt vi gör, men känslan och det andliga är så mycket mer betydelsefulla.

Amen.


Inspiration på samma tema

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.