När jag tänker på Friskis&Svettis framtid, går jag nästan jämt tillbaka i historien. Det gör att jag ibland tolkas som bakåtsträvare, utvecklings-ovillig eller sorteras in i ”det gamla gardet”.

Allt nytt är inte bättre
De som bemöter mina back-to-the-initial-truth-argument talar ofta om hur viktigt det är med utveckling, hur orädda de själva är för förändring och hur nyfiket de välkomnar nya tankar.

Sånt är svårt att bemöta. Vill inte hamna i ”det var inte så jag menade och det är klart jag är nyfiken på nya idéer och jag tycker inte att allt var bättre förr”. Diskussionen närmar sig ”joho”, ”nähä”, ”joho”, ”nähä”.

Så här ser Jympajesus på saken
När företag och organisationer startar föreligger alltid ett bra skäl (förutsatt att man får kunder/medlemmar tack vare det skälet). När så åren går och affärerna rullar på, riskerar man att glömma bort orsakerna till att det funkade så bra i början. Kanhända påminner man sig ibland om att ”det är när det går så här bra som vi inte får slå oss till ro”. Jag hörde det många gånger under Friskis&Svettis guld-år på 00-talet.

Men det är grymt svårt att göra något framåtpekande medan kassa-apparaterna går varma. Inte förrän kurvan lutar neråt, reagerar man. Det är inte bra, men det är mycket mänskligt och det går fortfarande att rädda festen.

På spåret igen
En bra strategi i nedförsbacke är en kombination av back to basics och förnyelse. Den bästa idén brukar vara ”same shit, new wrapping”, om inte de mänskliga behoven har förändrats jättemycket, och det gör de sällan. Det är uttrycken för behoven som förändras.

Vad som alltid kommer att vara sant i Friskis&Svettis-caset, är att det finns någon slags sanning som vi kan paketera till att bli ett värde för människor. Den sanningen lever vidare, men ska vi vara konstant angelägna måste vi berätta om sanningen och erbjudandet på ständigt nya, relevanta och påhittiga sätt.

Sanningen och värdet
Det var det vi gjorde så bra 1978, lyckades lite sämre med ett tag strax före och strax efter 1990 och lyckades jättebra med under 00-talet för att återigen trampa vatten första halvan av 10-talet. Och det trots förbannat bra verksamhet på träningsgolvet medan medlemssiffrorna planade ut.

Det var något annat och viktigare än träningsprodukterna som inte höll måttet, nämligen den nödvändiga kopplingen mellan den stora sanningen och värdet vi kan erbjuda människorna. Vi fick inte ihop det i våra berättelser.

Så din uppgift till nästa gång blir att lista ut: Vilken är vår sanning, och vilket värde ger den?

Gå i frid, lärjungar!

Fattar inte vad det betyder, men det låter bra på nåt vis.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.