Jag älskar Friskis&Svettis. Fast jag kan bara bli hängiven om jag skiljer på idén och organisationen. Organisationen är svårare att älska än idén. Idén är en vision, organisationen är högst påtaglig och består av en massa människor. Och det vet vi ju alla hur människor är: jobbiga.

Och underbara, så klart. Om inte människorna fanns i organisationen Friskis&Svettis, skulle ingen sträva med visionen för de inre ögonen. Då skulle hela detta underbara fenomen stannat vid att vara en idé. Idén är långt ifrån helt genomförd än, men vad vi gör är absolut bättre än om ingen hade försökt att förverkliga alla fina tankar om ”lustfylld och lättillgänglig träning av hög kvalitet för alla” o s v.

Men trots att jag är så jäkla stolt över att vara en del av organisationen Friskis&Svettis ifrågasätter jag också en massa saker vi gör. Jag tror somliga kan bli rätt trötta på mig p g a mina ibland kritiska och konfrontativa inlägg.

Mest jobbig är jag när det gäller kommunikationen och reklamen vi skickar ut till omvärlden. Våra träningsprodukter tycker jag nästan alltid är jättebra och roliga. Men kommunikationen, den brukar jag inte vara så entusiastisk över.

Jag försvarar det inte, men jag tänker på hur upprörd man kan bli på dem man älskar. Allt blir viktigare med stor kärlek. Man vill så mycket mer, men är så mycket mer sårbar. Man njuter så mycket mer, men oroar sig så mycket mer. Man vill att föremålet för ens kärlek ska lyckas, och man riskerar därför att bli lite för engagerad ibland.

Man vill väl, men det ser inte alltid ut som välvilja. Mer som något jävligt irriterande.

Jag vet t ex att några personer i Riks styrelse tyckte jag gick för långt när jag placerade diskussionen om ny logga i Hitlers bunker. Kanske kände de inte till att scenen från filmen om diktatorns sista dagar med Bruno Ganz i huvudrollen använts tusentals gånger med anpassade undertexter för att skämta om diverse nutidshändelser.

Många roas och säger också att min kritiska röst behövs. Men jag vet inte. Även om jag får en massa likes och påhejningar, så är jag rätt ensam. Jag är Don Quijote, enligt min vän i Skåne.

Jag är inte säker på vad, men någon vinst måste jag få ut av mitt ifrågasättande. Annars borde jag ha slutat för länge sen. Men det började ju redan 1987, bara två år efter att jag blivit medlem. (Jag gjorde uppehåll när jag under några år var insyltad i ledningen själv, dels som suppleant i Riks styrelse ett par år runt 2000, dels anställd på Riks 2005-2014).

Men kommunikationen, alltså. Jag tycker inte den funkat bra på länge. Och jag tycker inte att det bara är reklambyråerna som gör fel. Även köparna, d v s Friskis&Svettis, har ansvar. Briefen verkar aldrig stämma med vad jag skulle ta upp som viktigt att kommunicera.

Jag ser krångliga lösningar (Någon som minns den om musiken på väg till träningen?). Jag ser inifrån-och-ut-lösningar som handlar mer om oss själva än om vad vi har att erbjuda. Jag ser ytliga lösningar som tar upp grejer som gäller allmänt i träningsvärlden och saknar allt Friskis&Svettis-specifikt.

Ah, WTF! Jag fortsätter predika Jympajesus evangelium. (Ibland är jag ju faktisk bara entusiastisk.)

Amen.

Kommer Jympajesus fortsätta ifrågasätta? Är påven katolik?

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.