Som så många andra har jag dragits med en envis förkylning. Och som så många andra Friskis-ledare – antar jag – har jag svårt att vänta ut den helt. Jag testar att träna och ser hur det går. Och blir så klart sämre.

Men jag törs testa. För jag tar inte i allt jag har. Jag känner efter på cirkelfys och skivstång, fortsätter lite halvlugnt om det känns okej. Kanske blir jag inte sämre den här gången. Kanske är jag frisk och tillräckligt starkt för att leda mitt eget jympapass.

Så där höll jag på den här gången också, precis som alla andra gånger jag varit förkyld under mitt jympaledarliv.

I början av förkylningen är det lätt att inse att jag behöver vikarie, mot slutet svårare. Jag är fortfarande snuvig, jag nyser, ögonen känns varma, men allmäntillståndet är ju helt okej. Jag kanske törs leda.

Efter ett uppehåll på tre veckor tar jag chansen med Friskis&Svettis mest brutala träningsutmaning: att leda sitt eget jympapass.

Jag tränar ofta och regelbundet Cirkelfys och Skivstång (med och utan intervall och Maxa). Jag går på HIT, Inspiration med tränare, Cirkelgym (med eller utan X), IntervallFlex och kör ibland med en kompis i gymmet tills musklerna är sluuuuut. Inte sällan plågar jag mig mot röd zon på Spinning och IW.

Men ändå.

Att leda sitt eget jympapass är den största utmaningen. Visst, av självbevarelsedrift har jag planerat övningars följd så att de inte knäcker mig totalt, men när jag blir lite för trött trots allt, och musiken bara matar på, och jag vet vad som snart kommer och att det är skitjobbigt i vanliga fall när jag är mitt allra bästa, då vet jag att jag ligger risigt till. Jag befinner i en knipa jag aldrig hamnar i på pass där det finns rejäl vilopauser (15 sek – 60 sek) inlagda. Och 100 personer ser på. Jag önskar att de valt ett annat pass i dag.

Jag hoppas att ljudanläggningen ska klappa ihop, att strömmen ska gå, att skosnöret ska gå upp, att någon ska klaga på ljudvolymen, att en ledaruppföljare ska komma in och avbryta den olämpliga rörelsen, ja vad som helst som kan ge mig några sekunders återhämtning.

Att gå in i mitten – som jympaledare – det är fan ingen lek. Är man inte 100 i form, då får man strax reda på det.

Jag älskar Friskis&Svettis.
Amen.

Var jag bra?

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.