Författaren Malcolm Gladwell skriver att man måste lägga ner 10 000 timmar på att öva om det ska bli något av en, på riktigt. Eftersom jag vill vara en riktig jympaledare räknade jag på hur många timmar jag kan tänkas ha lagt ner på denna sport.

Säg att jag pysslat med jympa i 30 år och att jag lett eller gått på två pass i veckan i 40 veckor per år. Då blir det 2 400 timmar.

Till detta adderar jag 40 arbetstimmar per pass som jag producerat under 30 år. Jag är numera inte så produktiv som i begynnelsen, så säg att jag gjort ett nytt pass om året. Det blir bara 1 200 timmar. Jag tror det är i underkant.

För säg att det är 20 låtar i passet. I så fall ger 40 arbetstimmar 2 timmar per låt. Och det kan ju inte stämma mer än i undantagsfall: att leta, koreografera, förkasta, försöka igen, leta ny låt och till sist repetera. Visst, styrkan kan man koreografera sittande i soffan, men jag lägger till 20 timmar. (Att hitta en startlåt kan ta 20 timmar.) Då blir det 1 800 timmar.

Totalen hamnar på 4 200 timmar. Då är jag ju inte ens halvbra. Jag har över 5 000 timmar kvar innan jag blir skicklig på riktigt.

Så vad ska jag ägna nästa 5 000 timmar åt?

När jag ibland hör musik jag hade i passet för 25-30 år sedan hör jag att inget hänt med mitt låtval. Alltså skulle jag kunna orientera mig mot något tidigare ohört.

Och rörelserna? Ja, vad kan man göra med armar, core och ben som ännu inte är gjort i enkelhetens namn på ett jympagolv? Något finns absolut, men det kommer inte att ta 5 000 timmar att hitta en ny armhävningsvariant. Och det är nog ändå bara kosmetika.

Återstår att vara människa, alltså en slags supersympatisk ledare som deltagare VILL följa, någon som enligt jympans filosofi om kropp och själ öppnar för upplevelser bortom styrka, kondition och rörlighet, något som har med själva livet, glädjen, tilliten och ”the oneness of it all” att göra.

Nu känns 5 000 timmar för lite.

Lilla basledaren, en f d orkesterviolinist tycker att jag ska tagga ner. ”Att leda jympa är inte som att spela piano. Vissa har talang och har övat länge inom andra områden. Du har ju dansat.”

Dansat? Ja, dansbandsbugg, foxtrot och gammeldans.Jag bestämmer mig för att det duger.

”Man måste ha ett genuint intresse för det man gör,” säger Lilla basledaren.

Ja, men då så. Har redan lagt ner 2 timmar på mitt nya pass. 5788 timmar kvar.

Jag älskar Friskis&Svettis.
Amen.

Statist under familjeveckan i Sälen. Ingen timme att räkna till de 10 000.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.