Friskis & Svettis har alltid varit rött och vitt. Spelar det någon roll att vi nu överger delar av vår färg-branding? Mycket tyder på det.

Två tecken som tyder på att färgen spelar roll kommer från varsitt håll. Å ena sidan har vi dem som protesterar mot uppluckringen av det rödvita, å andra sidan har vi dem som vill tona ner det röda och t ex måla grått och tillåta flera nyanser av rött/rosa/aprikos.

Färgen spelar roll, vare sig man vill behålla den röda eller måla över den.

Båda sidorna känner saker
De som vill slå vakt om rött har en massa känslor kopplade till det röda. I den röda färgen känner de stolthet, tillhörighet och personlig utveckling. De rationaliserar sina känslor med resonemang om vad den röda färgen står för (lust, glädje, energi) och säger att den är viktig för vårt visuella uttryck. Det rödvita tydliggör att vi är Friskis & Svettis och därmed unika.

De som vill måla grått, ha vita loggor och kläder som befinner sig i utkanterna av vår klassiskt röda kulör har också känslor. De känner att det rödvita inte är tillräckligt up to date och kopplar, lika mycket som det rödvita lägret, sig själva till färgen. De vill inte känna sig gammelmodiga och töntiga och vill inte vara en del av ett kollektiv av rynkiga röd-talibaner.

De känner sig unga, framsynta och fria från konventioner. Deras rationaliseringar handlar om att kärnan i Friskis & Svettis inte sitter i färgen, utan i kulturen. Hur vi än ser ut är vi ändå Friskis & Svettis och det vet folk. Just nu är grått snyggt och det är viktigare än att vara röd.

Så vem har rätt?
Det spelar ingen som helst roll vad vi har för logga och färger om vi inte levererar något som folk vill ha. Inget yttre kan rädda ett ointressant erbjudande.

Men låt oss säga att vi faktiskt har ett intressant erbjudande. Ska vi fortsätta vara röda då? Och inte bryta historien? Eller behöver vi bygga en annan historia med andra färger?

Olika färger ger olika associationer och kanske t o m sätter igång olika processer i kroppen, och psyket. I vår kulturkrets är rött lika med energi, rörelse, liv, kärlek, passion, blod m m.

Därför kan man hävda att rött är en bättre färg för oss än grå. De flesta av oss associerar inte vår verksamhet till beskrivningar som ligger närmare grått: elegant, svalt, trist, november, byråkrater, gråsossar m m.

I så fall har röd-talibanerna rätt.

Men tänk om det är skit samma ändå
Kan vi släppa vår originalfärg?

Klart vi kan. Andra har gjort det. Ikea bytte från just rött till blågul. Jag kan förstå varför de gjorde det: Småland, Sverige och den grejen. Det är deras historia.

Man kan säga att Ikea stärkte sin historia med sitt färgbyte.

I linje med hur Ikea jobbar med sin historia tycker jag att vi ska vårda det röda. Det måste ju t ex gå att uppdatera våra kläder med stil och behålla en bestämd röd färg som kan justeras försiktigt om tiden kräver det (som gjorts tidigare). Att svaja färgmässigt som vi gör nu på våra funktionärskläder tror jag inte är bra på lång sikt. Vi vattnar ur våra historiska värden.

Vi har en röd historia och det är en bra historia. Vi borde berätta den tydligare, som t ex hur loggan kom till. Det är en del av ett fortsatt arbete med de värden som Friskis & Svettis uppstod kring: liv, lust, engagemang, passion, ökad slagvolym, mer fart på blodet o s v.

Vad är historien bakom aprikos och grått? Att vi tröttnade på rött? Att vi tröttnade på oss själva? Har vi något skäl eller kör vi på ”snyggt just nu”. Aprikos? Rosa? Lila? Svart? Orange?

Tro eller vetande?
Hur mycket måste vara varumärkesfärg i vår kommunikation? Ja, om man tycker att en särskild färg är en viktig profilfärg, då bör den också upplevas så av omgivningen. Man får testa sig fram. Idealet när det gäller rött torde finnas någonstans mellan en komplett tomtelook vid juletid och en röd liten logga tatuerad på röven.

Att jobba med en profilfärg är ett val. Väljer du att räkna med det rödas symbolik? Väljer du att jobba med en färgsättning som är kopplad till idén om vad varumärket står för? Väljer du att vara lojal med historien och bygga vidare på den i allt? Eller är det bara snyggt i dag som gäller? Snart landstingsblått, kanske?

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

Fifty shades of…

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.