Jag läste en intervju med författaren Maja Lundgren, mest känd för tio år gamla nyckelromanen Myggor och tigrar. Hon pratar i intervjun om kritiskt tänkande och det nödvändiga för henne att hålla distans till gruppen. Hon förstår att det gör henne till en bråkstake, men ser ingen annan väg. Hon måste ifrågasätta. Hon vill.

Jag kan känna igen mig i det. Jag bara måste fråga mig om de val som görs i grupp är de bästa. Skulle man kunna göra på ett annat och bättre sätt?

Plötsligt tycker alla likadant
Jag vet inte riktigt när en grupp blir farlig, när individernas egna tankar övergår till grupptänk, men det är läskigt. Plötsligt tycker alla likadant. Eller är det snarare grupptrycket som tystar tveksamheter?

Ingen vill vara bråkstaken. Man kanske är anställd och tänker på tryggheten. Man vet ju inte om man har rätt. Det kanske bara är en magkänsla, grundad i personliga problem. Kanske är det mammas fel. (obs skämt)

Att ifrågasätta är inte samma sak som att vara säker på att man har rätt. Jag vill mest kolla läget, undersöka om det finns saker att diskutera, söka alternativ, höra vad andra tycker, utan grupptryck.

Rädslan för grupptänk
Min rädsla handlar om att sugas upp och utplånas av gruppen. Därför känner jag att det är hälsosamt att hålla en viss distans till kollektivet. Även om jag älskar att höra till. Som i mitt förhållande till sekten Friskis&Svettis. Jag vill både vara med och tänka kritiskt.

När jag läser intervjun med Maja Lundgren kommer jag att tänka på när jag fikade med en ordförande för Riks och denne frågade mig vem Jympajesus egentligen ÄR. Är jag på insidan eller utsidan?

Ju mer jag tänker på den frågan, desto mer Trump-lik blir den. Får jag alltså inte vara med på insidan om jag ifrågasätter sektens strategiska val och vardagliga handlingar? Är jag endera inne, eller ute? Är jag endera för eller emot gruppen? Är jag ond eller god?

Är jag med i en svartvit förening, inte en rödvit?

We don’t need no thought control
I en grupp som Friskis&Svettis måste man få tycka vad man vill och ge uttryck för tvivel, utan att riskera sin tillhörighet. Ifrågasättande borde uppmuntras. Allt annat går helt på tvärs mot våra värderingar .

Man tror det inte om Friskis & Svettis, men också vi måste slåss mot alla tecken på tystnadskultur, management by fear och tankekontroll.

Det är fritt fram att ifrågasätta mig också.

Jag älskar Friskis&Svettis.
Amen.

Jag tycker som du. Vad tycker du?

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.