Eftersom jag varit med så länge i Friskis & Svettis är risken uppenbar att jag blir en bromskloss. Jag tillhör det gamla gardet som som skulle kunna säga ”det där har vi redan provat”, ”så har vi aldrig gjort” och ”så kan vi inte göra”. Självklart är JAG inte sådan!

Men låt mig ödmjukt se på detta med vårt erbjudande genom tiderna. Jag minns t ex en tid när jag upplevde att det blev jäkligt krångligt. Vi gjorde t o m (under min tid på Riks) en undersökning om vad folk förväntade sig att vi skulle erbjuda. Kunde vi börja med matkonsultation, sjukvård, sjukgymnastik m m?

Under några år diskuterade vi också vad som skulle finnas att köpa på Friskis & Svettis: energidrycker, frukt, kanelbullar m m? Flera utkast till rekommendationer producerades, färgkodade och allt. Grönt för helt ok, gult för tveksamt och rött för förbjudet. 

Någon gång under färden formades en övertygelse om att vi erbjöd träning, punkt. Jag var helt med på det. Och jag tror nu att det var ett olyckligt ställningstagande.

Friskis & Svettis hade från början en bredare syn på rörelseglädje och social samvaro. Vi var utomhus mer, bjöd in till fler fester och hjälpte – tror jag – fler ovana att komma igång. Jag säger INTE att vi övergett rörelseglädjen och det sociala, men vi PRATAR väldigt mycket om effektiv träning i dag och producerar många pass som jag själv tycker är rätt så okej ur glädjeperspektiv, men som också handlar skitmycket om prestation och fysisk träningseffekt. Ett jävla slit, helt enkelt.

Därför funderar jag över vilket vårt erbjudande EGENTLIGEN är. Är det träning? Vi beter oss i mångt och mycket som om träning är hela grejen och har därför hamnat i ett marknadsläge där andra träningsleverantörer tycks erbjuda snarlika produkter som vi.

Ett exempel från en annan värld: När Birka-båtarna pratade med marknaden på samma sätt som Viking och Silja gick det dåligt. När man skiftade från att vara Finlandsbåt till kryssningsfartyg och såg sig som aktör på SPA- och njutningsupplevelsemarknaden i stället, då vändes en stor förlust till en lika stor vinst.

Därför tänker jag att vi ska fundera mer på vårt EGENTLIGA erbjudande. Vad är det vi vill hjälpa människor med? Hur gör vi det? Inte med bara mer av samma sak vi levererar nu, tänker jag.

Jag tror vi ska se bakåt när vi går framåt. ”Kompromissar man med kärnuppdraget i tider av förändring förlorar man sin själ.” (Citat AG Sulzberger, New York Times)

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

Påmind om en kampanj för F&S Sollentuna av vårt kära Facebook.
 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

9 kommentarer till Vilket är vårt erbjudande?

  1. L skriver:

    För att hjälpa Friskis att förstå sitt erbjudande kan vi med fördel vända oss till kulturantropologin och religionspsykologin. Jag kommer i första hand att tänka på antropologen Victor Turners koncept “liminal situations” vilket är en slags övergångsriter i form av “well-defined ritual situations” som stärker känslan av communitas i gruppen. Det är obestridligen jympa han beskriver. Kan Friskis&Svettis erbjuda communitas?

    Durkheim i sin tur använder begreppet “collective effervescence” för att beskriva en slags ceremonier i jägar-samlarsamhällen. Han fann att de dagliga aktiviteterna i sådana samhällen kunde kategoriseras som antingen profana eller sakrala. Profant var det mesta, jakten, samlandet, vardagen för dessa stammar helt enkelt. Det sakrala, collective effervescence, syftar på high energy tribe gatherings där hela stammen träffas för att, jag vet inte, genomföra någon rituell dans antagligen.

    Jag tror följaktligen att jympan tillfredsställer något primalt mänskligt behov. Det verkar osannolikt att människor skulle ha ett behov av grå hallar och kallt ljus och medicinbollar, men jag tror att det finns ett grundläggande behov av väldefinierade ritualer, tribe gatherings och communitas. Och jag tror att det var Friskis ursprungliga erbjudande. I ett sekulärt land som Sverige finns det helt säkert ett otillfredställt behov av high energy tribe gatherings. Marknaden är däremot mättad för profana PT-timmar. Jympan är det närmaste vi kommer en frizon från det instrumentella och tillrättalagda, och således vad Friskis huvudsakligen borde erbjuda.

  2. Jympajesus skriver:

    Gillar ”high energy tribe gatherings”. Min förhoppning är ju att HELA Friskis & Svettis ska kunna vara det. Kanske att här ryms understammar, men att hela stammen delar de sakrala upplevelserna, fast på lite olika arenor? Även om jag också tycker att jympan är fenomenet där Friskis & Svettis kan göra verklighet av eviga mänskliga värden, så tänker jag att vi måste erbjuda flera sorters jägaraktiviteter. Det ÄR en utmaning, men jag TROR att det är möjligt att enas i ”rörelsen” om ett antal värden att ALLTID eftersträva i alla möten o aktiviteter. Vad tror du?

  3. L skriver:

    Jag tror att en slags obeveklig aspekt av min weltanschauung är att saker är på ett visst sätt, och det är inget vi människor kan manipulera i så stor utsträckning. Vissa saker är sakrala, vissa är profana, och om man försöker göra något sakralt av något profant så blir slutresultatet förkonstlat. Att tänja på communitas-begreppet (eller rörelseglädje-begreppet för den delen) gör att det riskerar att komma att representera något mindre intensivt och sakralt än vad det initialt gjorde.

    Apropå arenor, för att jympan (eller, jag kan väl sträcka mig till “gruppträningen”) ska kunna förbli en well-defined ritual situation distinct from everyday life så behöver arenan vara annorlunda från de platser där vi vanligtvis befinner oss. Det är ännu en anledning till varför rött är bättre än grått. Vi vistas inte vanligtvis i röda rum, men gråa rum är inget annorlunda eller speciellt. En grå hall och en ledare som inte går att urskilja från motionärerna underminerar således ritualens symboliska kraft.

  4. Jympajesus skriver:

    Jag är ju också inne på att saker är som de är med oss människor och att inget kan ändra på det. Kanske något om vi får några årtusenden på oss. Jag HOPPAS att Friskis & Svettis kan ge människor sakrala värden, som kyrkan om man inte tar själva religionen så allvarligt, bara ritualerna och sammankomsterna. Håret reste sig på armarna när jag läste det du skrev om det annorlunda rummet. Och att rött därför givetvis är bättre än grått. Inget som är som vanligt berör.

  5. L skriver:

    Jag tror att det är möjligt, men då måste man värna det som ger upphov till känslan av tillhörighet och sammanhang och andlighet, istället för att reducera träningspassen till själlösa osammanhängande komponenter (se även, Modus).

    Diane Ackerman skriver (i Deep Play):

    “The spatial and temporal boundedness of sport, by ordering and sublimating our energies and by closing off the world’s drudgery and confusion, can evoke our spiritual depths like a work of art or a monastic discipline.”

    Hon sätter därmed fingret på några viktiga komponenter i den själsliga motionsupplevelsen:
    att i tidsrumslig avskildhet skyddad från omvärldens oreda få sina energier ordnade och sublimerade. Det första knyter an till det annorlunda rummet (jag är glad att det resonemanget hittade en resonansbotten i dig!) och det sistnämnda förutsätter en väldefinierad ritual.

  6. Jympajesus skriver:

    Hm, jag förstår att det är svårt i andra former än jympan på Friskis & Svettis. Men den beskrivningen och din förklaring alltså! Så huvudet på spiken. Hur ska vi sprida den kunskapen och få oss ledare att förstå den uppgiften? Och att den är vår!

  7. L skriver:

    Jag har inget bra svar på det, men jag tror att det är vilseledande för både motionärer och funktionärer att tonvikten uppifrån nu läggs på det moderna, stilrena och artificiella. Friskis rör sig då längre och längre ifrån jägar-samlarnas tribalriter, som har sin primära parallell i den vildaste, mest ohämmade jympan. Det är dock ett sign of the times att orientera sig efter oberörd, effektiv homo economicus, åt vilken optimal träning kan konstrueras av en grupp driftiga experter. Vad Friskis&Svettis inte verkar fatta är att denna pragmatiska robotmänniska aldrig kommer utveckla någon genuin lojalitet för föreningen, då det alltid går att hitta mer funktionell och high-tech träning någon annanstans.

  8. Jympajesus skriver:

    Får jag låna några av dina beskrivningar till kommande blogginlägg? Tänker på detta med sign of the times. Det är spot on.

  9. L skriver:

    Självklart. Inget av det här resonerandet och teoretiserandet hade ju existerat utan din blogg ändå (jo, kanske, men då i en mycket mer ofärdig och oformulerad form – som en föraning bara).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.