Lasse Twetman är en av Friskis & Svettis färgstarkaste, mest omdiskuterade och företagsamma personligheter.  Som verksamhetschef i Malmö retade han ett oräkneligt antal gånger gallfeber på den långsammare delen av Friskis & Svettis. Två tillfällen är historiska och förändrade Friskis & Svettis för alltid. Utan att vänta på godkännande från Riks startade Lasse först gym. Sedan spinning. När han också kom dragandes med Indoor Walking tillsammans med Göteborgsföreningen var motståndet nedbrutet. Tur, eller hur? Men för Lasse var Friskis & Svettis egentligen bara ett surrogat för det han innerst inne ville syssla med.

I september 1979 startade Lasse Twetman Ski Club Skåne. I Malmö var Lasse känd som en kille som var med överallt, särskilt inom idrotten. För ett gäng skidåkare som ville bli starka inför kommande säsong kunde inget kännas naturligare än att fråga Lasse om han kunde träna upp dem. Jovisst, Lasse satte ihop en styrelse, startade förening och körde två pass i veckan. Och precis som i Friskis & Svettis i Stockholm växte verksamheten lite väl snabbt. Lasse behövde någon att samarbeta med och ringde Johan Holmsäter. Resten är historia, som det brukar heta. Nej, nu tar vi det från början.

Bäst på allt
– Jag höll på med flera idrotter samtidigt i ungdomen, ville inte välja bort något. Jag tränade löpning i fem år och tävlade och spelade basket under ett high school-år i USA. Hemma i Sverige hann jag bland annat bli svensk juniormästare i fotboll med Malmö FF, spela en allsvensk match i basket och springa 800 meter på 2.08. I militär femkamp kom jag trea på SM i handgranatskastning, haha.

Att Lasse ville göra allt på en gång ser han i dag som orsaken till att han inte kom så långt han hade önskat i någon idrott. Det smärtar lite än i dag, för inte bara ville han vara med överallt; han ville vara bäst också. 
– Närmast hjärtat ligger fotbollen. Jag höll på tills jag fyllt 23. Innerst inne har jag undrat vad jag har på Friskis & Svettis att göra. Inte så att jag inte trivts, men egentligen hade jag hellre ägnat tid och engagemang på en stor och härligt grön fotbollsplan, först som proffs, sen som tränare.

Fullt direkt
Från tävlingsidrott till kravfri jympa, alltså. Hur fungerade den transformationen?
– Jag hade en massa kunskap med mig från mitt eget idrottande, men skidor åkte jag inte och jag hade aldrig satt ihop ett träningsprogram för skidentusiaster. Jag lånade en del från handbollsprofilen Bertil Andersén, läste den tidens styrketräningsprofet Arne Tammers bok och höll själv på med bodybuilding. Jag visste helt klart hur man tränar upp sin styrka och dessutom äter rätt.

Lasses skidgympa började med uppvärmning i 10 minuter – inklusive Lasses egenkreerade rörelser – fortsatte med15 minuters statisk träning och avslutades med 25 minuter cirkelträning. Lasse och kompisarna delade ut flygblad i skidbutiken i stan, bjöd in till informationsmöte och satte ett pris på 200 kronor per termin. Det blev fullt i salarna direkt. 

Lasse hade kontoret på fickan, ljudanläggning och träningsredskap hemma i lilla studentlyan. Två gånger i veckan packade han in alla grejer i sin folka och körde ut till gympahallarna. Snart var man fler ledare och 500 medlemmar. Det började bli ohanterligt. 1981 behövde Lasse – nu inbiten skidåkare – en större organisation om han skulle kunna ta emot alla som ville vara med och ha en chans att bygga ut verksamheten.

Johan i skrubben
Lasse ringer Johan Holmsäter. De träffas några gånger, ibland tillsammans med andra personer från Friskis & Stockholms ledning. Alla vill köra igång, men Johan och Lasse träter om namnet. Johan säger att Lasse måste byta och helt inordna sig i Friskis & Svettis organisation. Lasse känner för Ski Club Skåne och vill behålla sitt namn. Någon större fan av underordnande är han inte heller. Men han vill komma till skott och går en kompaktkurs med Johan cirka 1982-83. Inte förrän 1984 är de överens om formerna. Ski Club Skåne blir fullt ut Friskis & Svettis Malmö. Och som sagt, tur för Friskis & Svettis var väl det!
– Samtidigt som vi startade Friskis & Svettis Malmö kom också Göteborg och Helsingborg igång. Men Malmö växte fortast, ruggigt fort, mycket tack vare vårt hyreskontrakt på Parkmöllan Fritid som redan hade en massa medlemmar som simmade, spelade badminton och motionerade på alla möjliga sätt. Många av dem började hos oss.

Gym? Jäkla Twetman!
Parkmöllan hade även fyra bowlingbanor. Lasse tyckte att Friskis & Svettis borde hyra den ytan också och bygga om alltihop till gym. Styrelsen sa nej. Lasse föreslog då att han skulle få hyra det personligen för dubbel hyra och själva driva gymmet. Den matematiken gjorde att styrelsen tänkte om och Friskis & Svettis första gym var ett faktum. Året var 1989 och traditionalisterna gick i taket, bl a Stockholms ledning. Friskis & Svettis ska väl inte ha gym! Jäkla Twetman! 
– Vi blev nästan uteslutna. En styrelsemedlem i Stockholm ringde skattemyndigheten i Malmö och frågade om min deklaration. Fick jag kanske extrapengar från gymverksamheten? Personen som svarade på myndigheten var en kompis till mig, så jag fick reda på det direkt, haha. 

Är man stark mår man bra
Lasse kunde inte förstå varför inte Friskis & Svettis medlemmar skulle få träna styrka. 
– Det har man ju gjort i alla sporter i alla tider. Men också i egen regi för att må bättre med sig själv. Och mår man bättre med sig själv blir man också mer social. Gruppträningen har ingen ensamrätt på må-bra-effekten.

Gymverksamheten blev snabbt rena guldgruvan för Friskis & Svettis Malmö och den direkta orsaken till att man hade råd att bygga en ny lokal 1997.
– Vi banade dessutom vägen för flera nya gym i stan. Före oss hade det bara funnits två stycken. Vi gjorde gymmandet rumsrent. Vanligt folk vågade komma och testa och vi fick flera tusen nya medlemmar. Vi gick nästan över natt från sju till tio tusen.

Agera eller vänta?
Detta med att inordna sig i Riks organisation blev problematiskt när det gäller gymverksamheten. Riks kunde inte erbjuda utbildning för gyminstruktörer. Gissa vem som tog tag i det? 
– Jag hade hållit på med bodybuilding och varit domare i flera år. Jag kunde det här. Men det blev ett jäkla liv när jag åkte runt till de andra Friskis & Svettis-föreningarna som också startat gym, bland andra Uppsala, Kristianstad och Göteborg. Jag hann utbilda 3-400 instruktörer innan Riks till slut stoppade mig.   

Snart var det dags för nästa konflikt.
– På ön startade vi spinning och det blev ett jäkla liv igen.

Lasse hade gått en spinning-utbildning utomlands och en i Göteborg. Nu satte Lasse återigen igång med egna utbildningar innan Riks hunnit reagera. Även denna gång hann han utbilda 3-400 ledare för Friskis & Svettis i Täby, Göteborg, Uppsala och några ytterligare pionjärorter. Riks kontaktade styrelsen i Malmö. Så kunde Lasse inte göra.
– Jag tjänade inga stora pengar, men jag hade kul, bodde på hotell och njöt av fina middagar. Så småningom blev jag blev kallad till styrelsen i Malmö. Nu ville de stämma i bäcken. Antingen skulle jag betala 100 000 eller så skulle jag få sparken. Som anställd skulle jag inte tjäna extrapengar på att utbilda ledare till andra föreningar. Några sådana begränsningar hade vi aldrig avtalat om, men jag var chanslös. 

Det tog hårt. Dels hade inte Lasse 100 000, dels tyckte han att det var jäkligt orättvist efter allt han startat och drivit som gjort att Malmös Friskis & Svettis hade kunnat utvecklas och få så många nya medlemmar och nya lokaler. Friskis & Svettis i Malmö var Sveriges nästa största Friskis & Svettis med 35 000 medlemmar.
– Jag grät på mötet, men jag ville inte sluta i föreningen, så jag tog ett banklån och betalade. Min revisor tyckte att det var för jävligt.

När det här hände hade Lasse ett helt nytt färdigutvecklat träningskoncept liggande på skrivbordet: Rowing. I ett år hade han jobbat tillsammans med en känd leverantör av träningsutrustning. Allt var klart, inklusive upplägg och utbildning. I en tyst protest slängde han hela projektet i papperskorgen. 

Malmös kungar
Med nästa nyhet – Indoor walking – gick det lättare. Tomas Fredriksson i Göteborg kom med idén och fick med sig Lasse till Spanien där de utbildade sig med Riks välsignelse. 
– Det var nu mitt i framgången vi gjorde våra största misstag och byggde flera jättestora lokaler. Heleneholm är på 4 000 kvadrat, Johannislust 4 100, Parkmöllan 2 500 och Ön 2 700. Vi var kungar i stan. Och vi hade hybris. Vansinnigt! 

I dag beklagar Lasse hybrisen. Han menar att den alltid varit en del av Friskis & Svettis kultur. Vi har lyssnat för lite, säger Lasse.
– Det började direkt med Johan. Hela världen skulle frälsas. Friskis & Svettis idé var oöverträffad. 

Lasse rannsakar sig själv också.
– Min egen hybris var störst av allas. Jag tävlade mot alla och skulle ha världens största anläggningar.

Missade möjligheter
Lasse talar om sin livslånga prestationsångest. Om hur han känt sig tvungen att göra än det ena, än det andra och alltid vara bäst. Som motvikt har han haft sin öppenhet för nyheter och trender och välkomnat samarbeten med sjysta företag som sträckt ut en hand.
– Tyvärr har vår Friskis & Svettis-kulturella hybris gjort att vi sagt nej till många gyllene tillfällen att synas mer, få ut vårt träningsbudskap till fler och få bättre finanser.

Lasse kunde t ex inte för sitt liv begripa varför Friskis & Svettis tackade nej till SAS och Kellogg’s erbjudanden om samarbeten. SAS ville erbjuda sina resenärer ett fot-träningsprogram att använda under långa flygturer. Kellogg’s upplät baksidan på sina flingpaket. När Friskis & Svettis ville ha betalt blev det inget. 
– Vi är för introverta, belönar oss internt och är för ointresserade av marknaden. Att vi är så stängda för influenser utifrån stoppar vår utveckling. 

Lasse tar Zumba och PT som exempel.
– Hela världen körde med PT, utom Friskis & Svettis. När det 6-7 år för sent blev tillåtet av Riks var man tvungen att vara utbildad av Friskis & Svettis. Trots att det finns en massa andra och kanske bättre utbildningar som vi borde godkänt och kompletterat med en ren Friskis & Svettis-kurs. Samma sak med Zumba. Tusentals ville köra Zumba med oss, men vi var tvungna att säga att vi inte hade det på schemat. Efter ett par år hade vi Fuego. Men folk ville ha Zumba när det var hett. Det här introverta synsättet kostar oss en massa onödiga pengar.

Vändningen neråt
Kanske kan man säga att Malmö-föreningen var bland de första offren för Friskis & Svettis generella hybris. När det under 2010-talet startades nya träningsställen i stan tappade föreningen medlemmar. Många medlemmar. Att flexibelt justera minskad efterfrågan med minskade lokalytor var omöjligt. Ekonomin dök.

– I dag skulle jag inte satsa på mer än 1 500 kvadrat och komplettera med boutique-träning på små lokala ställen med plats för bara en träningsform: gym, IW, spinning och annat som skulle passa på en mindre yta i områden där folk bor eller jobbar.

Vi är inne på Friskis & Svettis framtid. Mycket i Lasses vision om framtidens Friskis & Svettis utgår från övertygelsen om att det är bättre att vara extrovert än introvert. Att vara öppna för andra kompetenser och utveckla lokala ambitioner och partnerskap kommer bli nödvändigt. 
– Riks borde samla in idéer, ge feedback, sprida och stärka utveckling genom samarbeten. Någon förening kan ha en roddavdelning eller vad som helst, utan att alla behöver ha det.

Skilj på person och sak
I stället för att vänta på godkännande eller avslag från Riks, valde Lasse ofta att fixa sina egna samarbeten. För det fick han regelmässigt på skallen.
– Man skulle kunna tro att jag hatade Riks, men det gjorde jag verkligen aldrig. Jag tyckte om människorna där. Man måste skilja på person och sak. Jag tycker fortfarande att man måste få agera snabbt lokalt innan konkurrenterna hinner före. Det är inget personligt, bara marknadsmässigt nödvändigt.

Lasse ser hela branschens träningserbjudanden som halvfärdiga.
– Vi måste ta in hela livet, inte minst maten. Det har alltid varit kontroversiellt i Friskis & Svettis, men väldigt många människor vet inte vad de ska äta för att må bra, nå bästa träningseffekt och för att hålla en bra vikt.

Lasses idéer om Friskis & Svettis rimmar väl med Johan Holmsäters 40 år gamla vision om ett Friskishus.
– Jag tycker att vi ska bli världens bästa organisation på livsstil. I våra lokaler ska vi ha inrättningar och aktiviteter för hela människan: bank, bio, restauranger och shopping – allt som folk alltid behöver.

Sista rebellhandlingen
En av Lasses sista kontroverser som verksamhetschef – förutom att hålla öppet till klockan 24 innan han fått styrelsens godkännande – var att starta ett samarbete med färdigrätts-företaget Foodbox. Det är helt klart på kollisionskurs med Friskis & Svettis policy om att inte lägga sig i folks matvanor. Men det blev en succé.
– Folk stod i kö för att komma med i våra äta-bättre-program och föreningen fick in massor med pengar. Men så fort jag avgått som verksamhetschef slutade också föreningen med matprojektet.

Kanske törs man säga att när Friskis & Svettis utvecklas, då är det inte ovanligt med konflikter med sura eftersmaker, trots att resultatet av våra ”anarkisters” initiativ oftast smakar mumma på lång sikt.

Lasse har som tack för sina gärningar blivit hedersmedlem och fått ett gratis träningskort. Men på kortet finns också en slags varningstext att om Lasse startar någon form av konkurrerande verksamhet, då kommer kortet dras in. På Malmös hemsida nämns inte Twetman med ett ord. Efter 38 år som verksamhetschef. Bland alla saker som kan utvecklas i Friskis & Svettis finns möjligen också personalpolitiken.

 

Platon talade om idévärlden och jämförde den med den värld vi harvar runt i. I idévärlden är allt sant, skönt och vackert. I vår värld förmår vi bara uppfatta halvdana återspeglingar av idéerna.

Precis så är det med jympan. Den är en perfekt idé.

Idén om jympan handlar om att öka din rörlighet, styrka och kondition, samtidigt som du helar din själ genom sammansmältningen av musik, rörelse och människorna runt dig. I idén om jympan utvecklas vi som individer och sociala varelser.

I idéernas värld är jympan en rit, en religiös och kollektiv handling för att stärka både dig som individ och som en ovärderlig del i den stora helheten av liv. Jympan är en kärlekshandling för människans fortlevnad på jorden.

Han som skapade idén om jympan måste ha älskat livet. Han måste ha älskat dig. Men precis som oss alla andra levde han i de halvdana återspeglingarnas verklighet. Skaparen av jympan var imperfekt, som alla oss andra. Däri ligger den stora utmaningen och möjligheten.

Vi imperfekta ledare kommer aldrig att kunna göra Jympan fullständig rättvisa. Pass.nu hjälper oss inte här. Vi kan bara hjälpa oss själva. Själva jympan kan inte utvecklas, men vi kan göra det.

Det är meningslöst att försöka förbättra idén. Att flytta minuter hit och dit gör ingen skillnad för Jympan. Idén är som den är, troligen blir återspeglingen i verkligheten bara sämre. Det är bara vi ledare som kan förbättra oss. Vi kan försöka förstå idén bättre. Vi kan lägga mer tid på att skapa program. Vi kan diskutera meningen med jympan med andra mer. Vi kan vidareutbilda oss inom andra områden som filosofi, psykologi, kommunikation, meditation och pedagogik.

Jympans framtid hänger helt på om människorna som leder den kan utveckla sig själva. Vi som är osäkra, sökande, bekräftelsesökande, men modiga, har större chans att närma oss den sanna idén om jympan än dem som redan anser att de är förträffliga som de är. Den framgångsrika jympaledaren får aldrig bli klar med sitt sökande efter sanning, aldrig sluta försöka att bättre förstå sig själv och andra, aldrig sluta att vilja connecta med världssjälen. Vi är ju ETT allihop.

Tycker du att det här är flummigt? Att den fulländade jympaledaren är ofulländad. Well, det finns pass utan perfekta idéer som med fördel leds av folk som inte söker något annat än bättre kondition, styrka och rörlighet. De leds bäst av folk som är hur nöjda med sig själva som helst och aldrig ens tänker tanken att de skulle kunna vara tråkiga. Modus, någon? Inga konstigheter!

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

Lite likt kanske, men det är inte jag.
 

Jag har en känsla att valet av mig som fadder orsakade en och annan bekymmersrynka i rekryteringsgruppen. ”Han har väl aldrig läst pass.nu ens.”

Fast jag är säkert bara paranoid.

Jag överdriver mytbildningen om Jympajesus, typ att han gör som han vill och tycker att inget är roligare än att utmana regler, riktlinjer och policies. I själva verket är man säkert supernöjd med att Jympajesus äntligen tar sitt ansvar och coachar en jympatalang till stardom, fulla pass och ett coolare rykte för Friskis & Svettis klassiska träningsform.

Sanningen är att jag alltid bygger pass enligt pass.nu. Och nu när jag förärats med fadderskap tänker jag leverera en uppjympare som följt pass.nu som en savant. Alla försök från min adept till kreativa lösningar och rörelser som inte tidigare setts på jympa kommer att motarbetas av mig. Jag kommer uppmana till säkra kort på alla fronter; bara moves från rörelsebanken och endast musik i spannet mellan Mix Megapol och Way Out West.

Det är mitt falska liv som fadder, för lika mycket som jag tror att pass.nu behövs, lika mycket tror jag att det blir en hämsko. Jag tror till och med att pass.nu riskerar att långsamt döda jympan.

Visst, man måste VERKLIGEN förstå upplägget, bygga passet enligt den beprövade strukturen och checka av att man fått med allt som ska vridas, töjas och stärkas. Problemet är att man sedan måste ta sig vidare. Inte så att man kan skita i upplägget efter licensieringen – inte alls – men när minuter, rekommenderade pulsar och funktioner är på plats, det är då den STORA utmaningen väntar: hur leverera det som – utan att den riktigt förklaras – i pass.nu går under benämningen ”jympans själ” .

Vad som behövs är en filosofisk diskussion om vad vi vill uppnå och hur vi kan komma dit. Jag tror på ivriga uppmaningar att experimentera, våga misslyckas och varje gång leverera mer än ”ännu en okej dag på jobbet”. Pass.nu är den trygga dagen på jobbet, men för övrigt lovar pass.nu ingenting. Frälsning leveras med andra mycket halare ledstänger.

Jympans värden är samma som 1978 och minut-upplägget fungerar lika bra i dag som 1978, men vad du gör under dessa minuter kan inte bara vara en avprickad checklista från pass.nu. För att hitta in till jympans själ och blåsa upp den så att deltagarna når salighet medan de får träningen på köpet, wow, det kräver ett helt annat slags arbete.

Fast nu gäller det att coacha adepten till att klara licensieringen. Jag rekommenderar några av de mest spelade låtarna på Spotify och inga nya påfund, ok?

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

GODKÄND!

 

Det finns regler, riktlinjer och policys. Och så finns det sanningar. Det är dessa tvålhala fenomen vi jympaledare är ute efter, sanningarna som gör jympan rättvisa, då när vi alla uppgår i ett enda gemensamt nu och känner både styrkan hos oss själva var och en, och kraften i homo sapiens som grupp.

Hur gör vi när vi söker den? Går vi till dokumentet jympa.nu och snickrar ihop passet enligt formulär 1A? Nej, där finns inga sanningar. Det vore som att läsa en teoretisk text om proportionerna, motivet och penseldragen i ett revolutionerande konstverk och så tro att man kan göra det själv.

Det är bra att känna till ramarna såsom de beskrivs i jympa.nu, men sanningen finns någon annanstans, i samspelet mellan rörelser och musik, i ledarens förmåga att connecta, i ledarens förmåga att skapa energi i rummet, i sammansmältningen av kropp och själ, i nyfikenheten, lekfullheten och balansen mellan trygghet och osäkerhet.

Jympaledare måste ha frihet. Vi måste få tänka, undersöka och experimentera. Vi kan inte ha någon som säger till oss vad vi gör rätt och vad vi gör fel. Vi vet redan att vi mest misslyckas. För så svårt är det. Men hur ska vi kunna hitta sanningen om vi inte får leta överallt och gå vilse i utkanterna av jympa.nu? Vi lyssnar på feedback, men vi tvivlar redan på det mesta av vad vi gör. Det är därför vi fortsätter att leta, göra om och testa oprövade grepp för att nå saligheten.

Vi vill inte bli kontrollerade, men inte heller kontrollera, vi vill förstå. Vi vill inte ha lydnad, vi vill ha frivillig och oreflekterad deltagartolkning av det vi gör som ledare. Vi vill inte ha makten, vi vill ge den till deltagarna. Vi vill ha ett hälsosamt intellektuellt, känsligt, andligt och jämlikt förhållande. Alla är unika, och ingen är mer värd än någon annan.

Det går som du förstår inte att vara jympaledare om du inte är modig. Du kommer att få slåss mot dem som vet bättre, kämpa med din egen självkritik, erkänna för dig själv att du hade fel och vilja fly till en enklare ledaruppgift, typ leda mindre metafysiska pass som cirkelfys, skivstång eller flex.

Allt handlar om kreativitet och ansvar. Som grundaren Johan Holmsäter sa när han talade om Friskis & Svettis framgångsrecept: ”Det handlar inte om frihet från ansvar, utan om friheten att ta ansvar.” Jympaledare skyller aldrig på något. De tar fullt ansvar både för sina geniala drag och sina misslyckanden.

Och som Yuval Noah Harari skriver i 21 Lessons for the 21st Century (vars kapitel om ”The Secular Ideal” inspirerat till denna text): ”Questions you cannot answer are usually far better for you than answers you cannot question.”

Jympaledare i alla föreningar: sök sanningen om rörelseglädje, frihet, gemenskap och utveckling på DITT sätt!

Tro och kämpa!

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

 

”Att hålla Friskis & Svettis utanför Riksidrottsförbundet undergräver förbundets trovärdighet. Därmed har RF brutit det implicita kontraktet med staten,” skriver Tomas Peterson, senior professor i Göteborgs-Posten.

Att inte RF är trovärdiga som folkhälsoorganisation är också grundbulten i Friskis & Svettis grundare, Johan Holmsäters analys.

Vi i Friskis & Friskis hade/har en mer godtrogen syn på Riksidrottsförbundet. Vi tror att vi, om vi fick bli ett eget specialförbund, tillsammans skulle bidra till att få fler människor att idrotta hela livet med glädje.

Enligt Holmsäter är hindren i första hand två: RF är fast i sin tävlingsiver och är en politiskt tungfotad organisation. Det hävdade han för 40 år sedan och han menar att det fortfarande är så.

Professor Peterson konstaterar samma sak i sin debattartikel 2019. Enda skillnaden är att han verkar besviken på RF. Han hade trott att något hade förändrats, att man öppnat upp för folkhälsoidéer mer än på papperet och att man lättat på tävlingskravet. Så var det inte.

Nu undrar du förstås vad Jympajesus tycker. Som liksom många andra hört för och emot i flera omgångar redan på 1900-talet och som skrivit två värderingsskrifter för Friskis & Svettis, i vilka vi båda hävdar betydelsen av att stå fria.

Eftersom jag ”bara” varit jympaledare de senaste fem åren har jag faktiskt inte brytt mig om vår ansökan. På golvet är man långt ifrån infrastrukturerna. Men när helt plötsligt debatten flammade upp i våra stora dagstidningar bara en kort tid innan RF:s årsstämma, var jag ju tvungen att läsa på.

Eget specialförbund i RF tycker jag inte vi ska vara. Jag tycker vi ska samarbeta utifrån, som en helt fri partner, politiskt obundna och drivna av viljan att få saker att hända snabbt, utan att frågor ska behöva dras i ännu fler instanser än de redan tröskas genom i dag.

Jag tycker vi ska söka samarbeten där lusten och möjligheterna att handla är påtagliga. Och jag tror det händer bäst lokalt, i föreningarna, inte i administrativa och strategiska överbyggnader.

Vad tror du?

Jag älskar Friskis & Svettis.

Amen.

 

Det sägs ibland att det som skrämmer oss människor allra mest är att inte duga, inte vara tillräckligt smart, duktig eller snygg. Men det finns dem som hävdar motsatsen, t ex Marianne Williamson, en av Demokraternas 24 presidentkandidater inför valet i USA 2020:

”Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, and fabulous? Actually, who are you not to be? […] Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people will not feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. [… as we let our own light shine, we unconsciously give others permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”

Det läskiga är alltså kraften vi har inom sig. Om vi släpper den fri, förslagsvis som ledare på Friskis & Svettis, signalerar vi till människorna runt oss att det är okej att befria sig från sina bojor. Det är enkelt att se det hända på jympagolvet. Möjligen svårare på mer instruktiva pass. Fast det måste inte synas. Det räcker om kraften upplevs. Om det syns utanpå är det ingen garanterat vacker syn.

Jag tänker att det handlar om energi, ett utbyte av energier oss människor emellan, en uppkoppling mot varandra utan rädsla.

Och vilken färg illustrerar bäst den energin? Den som gör oss till människor. Av kött och blod. Kontaktsökande och nyfikna.

Efter att ha funderat länge på varför vi i Friskis & Svettis tonar ned vår röda identitet, slog det mig plötsligt. Vi är rädda för kraften vi har inom oss. Vad skulle hända om vi släppte den fri? All fin ordning vi byggt upp genom åren, skulle den pulvriseras? Det är kanske säkrast dämpa oss? Vad sägs om att måla hela skiten grå? En vit logga på det ska väl hålla oss i schack?

I Jante-land klär man sig inte i rött.

Jag älskar Friskis & Svettis.

Amen.

PS Tack signaturen L för Williamson-citatet.

 

Det går bra för Friskis & Svettis Stockholm. Vi är snart 100 000 medlemmar. Ekonomin är god. Stämningen på anläggningarna är gla o go. Jag trivs. Men jag är ändå inte lika nöjd som så många andra verkar vara.

Jag tror nämligen vi i sort sett har nått status quo. Vi är ett av Sveriges bästa gym, men om vi menar allvar med ändamålsparagrafen i stadgarna – den om rörelseglädje till så många som möjligt – måste vi göra något radikalt.

I dag väljer människor oss av tre anledningar. Vi är de enda som erbjuder vår egna, klassiska jympa, vi har en välkomnande kultur och vi är prisvärda på den del av marknaden vi delar med andra bemannade gym med fullt utbud.

Problemet med det är att vi inte kommer att kunna växa så mycket mer. Har vi i princip redan maxat vårt syfte att få så många som möjligt att röra sig? Blev det bara 550 000?

Få väljer alltså Friskis & Svettis för att vi är just Friskis & Svettis. Vi är för otydliga både vad gäller det vi pratar om och det vi gör. Vi verkar helt enkelt inte vilja uppfylla ändamålsparagrafen. Det skulle bli för jobbigt.

Den stora majoriteten rör ju fortfarande på sig alldeles för lite. Den stora majoriteten har ännu inte upplevt den rörelseglädje vi yrar om.

Om något ska hända med vår tillväxt måste ”komma åt” de här inaktiva och rörelseglädjeokunniga individerna. Och vi måste vara beredda att ta emot och guida dem på ett mer professionellt och mer humant sätt än vi gör i dag. Det kommer inte att vara en quickfix, det kommer inte vara enkelt, men det kommer vara värt det.

Inget gör oss funkisar så stolta som när vi gör skillnad för människor. När vi är skillnaden på någons före och efter. När vi bidrar till det allmänna välmåendet, till möten, insikter, mod och nya livskrafter.

Sådant händer på flera av Sveriges bästa gym. Bara inte tillräckligt ofta. Och sällan för att så många väljer Friskis & Svettis just för att vi är Friskis & Svettis. De oefterhärmliga folkhälsokämparna.

Jag älskar Friskis & Svettis.

Amen.

Hela Sveriges folkhälsokämpar.
Illustration Ola Gustafsson
 

Jag brukar jämföra Friskis & Svettis med Volvo när det gäller det där speciella ORDET som man kan äga. Friskis & Svettis har labbet med ordet ”rörelseglädje” i 40 år, Volvo med ”säkerhet” säkert lika länge.

Under alla dessa år har orden kommit och gått. I vårt fall fanns en period när vi tyckte det lät töntigt att säga ”rörelseglädje”. Vi var trötta på bilden av den överpeppade jympaledaren med alla lemmar utspärrade och ett ding-dong-leende. Det kan man förstå.

Samma med Volvo. De ville vara mer av ett premiummärke, flärdfullare, mer ”kolla-på-mig-nuuuuu-då!” De var trötta på att kallas sosse-container. Det kan man också förstå.

Nu pratar Volvo säkerhet igen. Och Friskis & Svettis pratar rörelseglädje. Volvo gör det med övertygelse och visionärt. Friskis & Svettis är försiktigare. Poppar ut det, drar tillbaka det. Jag tolkar det som att man fortfarande är rädd för att kännas gammalmodig.

Ibland dyker då ordet ”träningsglädje” upp som vikarie. Också använt av våra kollegor i branschen. Men träningsglädje är faktiskt en helt annan sak.

Ordet ”träna” berättar om prestation, mål och kropp. Ordet ”rörelse” signalerar något mer obestämt och friare. Rörelse kan innefatta både yttre och inre rörelse. Vilket det också gör hos oss på Friskis & Svettis.

Visst kan man tycka att det är kul att träna. Det går att uppskatta vägen mot ett mål, kantat av smärta, misslyckanden och utmattning. Jag känner också glädje mitt i eländet ibland.

Rörelseglädjen kan visserligen också leda till total trötthet och muskelsmärta, men vägen dit är mer av immateriell art. Rörelseglädje handlar om känslor som förändrar oss, öppnar upp oss, gör att vi vågar visa oss som vi är – sårbara och därmed starka. Rörelseglädje utvecklar oss som människor.

I rörelseglädjen kan vi känna oss snabba, rörliga, musikaliska, dansanta och starka, men störst av allt är att rörelseglädjen connectar oss med våra medmänniskor – av alla sorter – utan prestationskrav, jämförelser och tävling. Vi är unika individer i en grupp.

Träningsglädjen förenar också, men på ett fysiskt, tävlingsmässigt och mätbart sätt. ”I dag la jag på 10 kilo till på stången! Fan, va kul! Grattis! Det ska bli mitt mål, också.”

Rörelseglädjen är omätbar. Det är poängen med den. Den är viktigare än linjaler, graderingar och skalor. Den kastar all skit över bord och skänker tillfredsställelse här och nu. Den kräver inget, därför vill man uppleva den igen. För Friskis & Svettis är den ORDET.

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

Rörelseglädjeleverantörer. Yngre finnes, liksom äldre.
 

Jag borde ha statistiken på fötterna när jag skriver det här. Men det skulle inte förvåna mig om antalet jympadeltagare har legat ganska still de senaste 10 åren. Medlemmarna i Friskis & Svettis har blivit fler, liksom antalet andra pass och träningsmöjligheter, men jympatalibanernas skara är troligen oförändrad.

I det stora hela betyder det alltså att jympan både som träningsform och kulturyttring för rörelseglädje och social gemenskap har fått en procentuellt sett mindre betydelse i världen. Det är synd. Jag skulle önska att utvecklingen gick åt motsatt håll. Det skulle världen må bra av.

Jympan har ju nämligen effekter som ingen annan träning har. Om vi lyckades ta tillvara dem på ett bättre sätt skulle vi kunna förändra hela vida världen till det bättre: skapa fred, utrota fattigdom, minska sociala klyftor, hjälpas åt solidariskt mot klimathotet och vara allmänt snälla mot varandra.

Du tror jag skojar? Det gör jag inte.

Du tror det har slagit över? Möjligen.

Men jag tänker på vad som händer under ett jympapass och hur människor känner, tänker, vill och beter sig efteråt. Det är bättre än i kyrkan efter högmässan, trots allt snack där om kärlek, förlåtelse, generositet och barmhärtighet.

Jympan är skillnaden på snack och handling. Om världens ledare jympade regelbundet skulle hoppet för oss som bor på jorden öka enormt.

Jag bjuder in Donald Trump, Victor Orbán, Vladimir Putin, Kin Jong-Un, Xi Jinping, Jair Bolsanaro, Rodrigo Duterte och MBS (och säkert några till) till mitt pass. Är inte det min bästa idé hittills?

Tillsammans med min vanliga grupp kör vi ett pass och ändrar på sinnestillståndet på alla dessa världsledare där på plats i lokalen. Ingen som lämnar passet kommer kunna vara förbannad på någon annan människa. Tänk i stället hur de ler mot varandra, kanske generade över hur dumt de betett sig. Men alla förlåter varandra. Det blir kramkalas och sen tar de tag i alla utmaningarna tillsammans.

Tänk vad några bakåtkickar skulle kunna åstadkomma!

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen

Pustar ut.
 

Som jag har förstått Friskis & Svettis träning bygger vi den på rörelseglädje och social gemenskap. Vi pratar om en träningsupplevelse. Och att den börjar innan själva passet.

Men hur långt innan passet börjar upplevelsen? Jag tänker att man kan dra den tanken väldigt långt. Och att vi borde göra det. Men det var faktiskt inte det jag tänkte diskutera denna gång, utan endast passet och upplevelsen under den tid som det pågår.

Alltså tar jag bort alla påverkansfaktorer utom en enda: gruppträningslokalen.

Jag känner personligen till tre typer av gruppträningslokaler i Friskis & Svettis: den kommunala gymnastikhallen, den egna med tydliga inslag av rött samt den egna lokalen målad i övervägande andra färger än rött, som t ex grått i mitt Stockholm.

Man kan väl lugnt påstå att vi ledare inte får mycket stöd av våra lokaler för att skapa de eftersträvade träningsupplevelserna. Vi måste ladda in en massa annat, men som sagt, det är inte ämnet för det här inlägget. Här snackar jag lokal och bara det.

Om vi lyfter blicken, hur ser då upplevelselokaler ut i övrigt? Är det relevant att jämföra oss med t ex kaféer, restauranger, biografer, barer, dansställen och kyrkor? Jag tycker det.

Överallt försöker man bygga in upplevelsen med hjälp av rummet, färger, inredning och ljus. (Och personal, men den får inte vara med i den här diskussionen.) I en kommunal gympasal är det svårt att jobba med lokalen, men har man en egen anläggning borde det väl gå?

Ofta verkar man nu tycka att den optimala lokalen för att bjuda våra medlemmar på träningsupplevelser är olika varianter på grå lådor.

Jag kan förstå om resonemanget gått ut på att det är människorna som ska stå för upplevelsen och färgerna. ”Tänk vad vi sticker ut och syns i allt det grå!” Därför har man t ex målat över de historiska väggmålningarna på Friskis & Svettis Kungsholmen (f d Jympalatset) och Gärdet. Jag tycker det var synd. Jag tycker de bidrog till att skapa en särskild Friskis & Svettis-upplevelse. Men det går att göra mycket mer.

I andra föreningar har jag sett att man sätter upp jättestora foton på folk som tränar. Vilken är den tänkta funktionen med dessa? Är de verkliga människorna på det verkliga passet för osnygga, eller vad? Ska bilderna kompensera ifall passet är halvtomt?

Är du med på vad jag så omständligt försöker säga? Att vi ska inreda lokaler mer i samklang med kärnan i Friskis & Svettis: rörelseglädje och social gemenskap. Jag vill ha mer konst, mer fantasi, mer vågat, mer mänskligt, mer värme. Det skulle hjälpa oss ledare att bjuda på de träningsupplevelser Friskis & Svettis utlovar. Det är ju vi som är Friskis & Svettis rock stars. Vi ska bjuda på känslor. Ge oss en värdig scen för vår show! Ok?

Gimme a break!

 

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.