När jag hör om människans däggdjursbeteende i Anders Hansens program på Svt känns det så självklart. Alltså varför rörelseglädjen är nödvändig om det ska bli något långsiktigt av träningen.

Avsnittet handlar om stress. Vi blir stressade för att vi är skapade för att leva i ett här och nu, samtidigt har vi förmågan att tänka framåt. Vi kan alltså stressa över saker som både händer nu och sådant som kanske aldrig kommer att hända. Perfekt, eller hur?

Forskaren som Hansen pratar med tar upp det här med att bestämma sig för att börja motionera, äta bättre och leva hälsosammare som exempel på när här-och-nu-tänket inte gynnar oss. I morgon ska jag börja, säger däggdjuret om det inte är tydligt att något behöver hända just nu. Fight eller flight mode är inte aktuellt. Då chillar vi. Stressen för morgondagen är mer laid back än för nuet.

Det visar mig varför rörelseglädjen är så viktig. Den uppstår i ett här och nu, men får folk att återvända till träningen snart igen. Vi kan som intelligenta däggdjur fatta att rörelseglädjen går att uppleva i morgon också. De två senaste av våra reklamfilmer – om att släppa in känslan – fokuserar på det fenomenet, tänker jag, att både vara i nuet och längta till nästa gång, riktiga däggdjursfilmer alltså.

För övrigt fokuserar vi för mycket på långsiktighet i våra budskap och nya träningserbjudanden, tycker jag. Vi snackar om teknik, träningseffekter och ett för däggdjuret ointressant och icke aktiverande ”sedan”.

”Sedan” ska vi få på köpet, ju! Tack vare rörelseglädjen i nuet. Och FÖRSTÅS, tack vare mötena mellan människor. Det är sån enkel skit vi blir glada, harmoniska, lite mer stresståliga och mer utvecklade däggdjur av. Det är glädje och sammanhang vi vill ha och vi vill ha det nu. Och gärna i morgon.

Bejaka däggdjuret i oss!

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

”What Makes Us Human” host Armand Leroi with a chimpanzee named Harry during the filming of the show’s intros, April 29 2006.
 

Jag kan inte minnas att jag pratade så mycket om gympan jag ledde på högskolan i Karlstad medan jag utbildade mig till svensk- och engelsklärare. Men när jag kom med i Friskis & Svettis, då jäklar. Alltid!

Skillnaden är till det yttre en bokstav: j i stället g. Till det inre är det ett helt universitet. Och ett spektrum av känslor. Som livet. Och det är därför vi som är mitt i utbildningen (alltså alla jympaledare och många jympadeltagare) inte kan sluta diskutera jympan.

Jag minns när jag som något så när erfaren jympaledare träffade en nyligen utbildad och jag tänkte ”men herregud, kan vi prata om nåt annat” men ändå fortsatte och fortsatte. Hela låtlistor redovisades, inklusive rörelser. Det är snudd på sjukt hur jag fortfarande kan diskutera musik, rörelser, upplägg, upplevelser, ledare, vad som är viktigt, hur det borde vara och framtidens jympa när jag tillsammans med andra jympaledare sitter runt ett matbord. Och värre blir det i takt med att vinglasen fylls på.

Jag fattar nu att det beror på jympans likhet med livet självt, och att jympan i vissa avseenden är lite bättre. Musiken frigör känslor, man får vara i en trygg community där det är okej att visa både känslor och vilken både härlig och imperfekt människa man är. Man har inga andra bekymmer än om man ska orka en armhävning till eller orka de djupa hoppen i slutet – av passet, inte livet.

Därför kan aldrig uppgiften man tagit på sig att leda dessa märkliga seanser vara som vilken dag på jobbet som helst. Att det finns en intensitet som heter ”Medel” är väl kanske okej, men inget pass får bara vara medel. Livet är aldrig mellanmjölk. Jo, det är det kanske, men jympan är större än så.

Sluta aldrig prata om jympan! Det är som terapi. Genom det eviga ältandet av jympans ingredienser blir vi bättre på att leda, uppleva och leva.

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

Nä, inte så.
 

Hittills har jag hävdat att jympan måste utvecklas och hänga med i tiden. Jag har tänkt att det då handlar om helheten: musiken, ljudkvaliteten, rörelserna, attityden, lokalen och ledarkläderna. Nu svänger halva jag i 180 grader. Ena halvan tittar framåt, men den andra jättebakåt. Och jag har ett förslag.

Jag tänker så här: vem vill vara ”medel”, mitt emellan tydliga alternativ, mellanmjölk, en trea? Ingen, väl? Försöka tillfredsställa alla. Inte sticka ut. Inte reta någon. Resultatet brukar bli ointressant, i jympans fall förmodligen med träningseffekt, men trist.

Mittförslag är därför att bara ha två alternativ, att dela upp oss ledare och våra pass i två tydliga kategorier: förvaltare och utvecklare. Jag kallar dem retro-aktivister eller futurister. Där emellan är det tomt. Endast det ena eller andra godkänns. Vi måste välja vad vi vill göra för slags pass, vilka ambitioner vi har.

Om du väljer retro är det sent 70-tal och tidigt 80-tal som gäller. Allt måste vara som det var då. Vilket inte betyder att man inte får vara kreativ, bara man är det inom de uppenbara ramarna. Något 90-tal eller 2000-tal får inte anas på något sätt. Det gamla upplägget återupplivas.

Jag tror retropasset skulle bli en enorm succé och inte bara för dem som känner igen sin ungdom och vill bada i nostalgi. Jag tror retropasset skulle kunna bli en riktig hit för unga människor. Liksom på andra områden där unga människor söker sig bakåt och tycker gamla varumärken är coola kommer retrojympan bli het.

Futuristernas uppgift skulle alltså bli att utveckla grundkonceptet för framtiden. Den som går på den här jympan förväntar sig överraskningar av alla sorter: musiken, rörelserna, känslan, ljus- och ljudmiljön, känslorna, ledarskapet. Man förväntar sig höga ambitioner och hel del del misslyckanden i kreativitetens namn, men man älskar försöken och kittlas av möjligheten att hitta guldkorn och upplevelser som lyfter en utöver den vanliga träningsvardagen. All musik mellan 1985 och 2018 går bort.

Vad tror du? Vilken kategori skulle du vilja leda? Vilket pass skulle du vilja gå på?

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

Jag är tillbaka.

 

Peer Weding var verksamhetschef i Friskis & Svettis Täby i 18 år. Han fick sparken en gång. Men Peer kom tillbaka och styrelsen fick gå. Bland annat om hur man ska kunna undvika liknande incidenter handlar Peers gåva till dem som ska fortsätta den ännu icke skrivna historien om Friskis & Svettis. Det är en radikal present.

– En skillnad mellan i dag och när jag kom i kontakt med Friskis & Svettis första gången på 80-talet är att mötet var mer i fokus då. Visst är vi lite av en ungdomsgård i dag, och väldigt viktiga för seniorer, men vi är också mer av ett träningsinstitut än förr. Vårt fokus på träningseffekt är starkt.

Aha, Svettis!
I början av 80-talet hade Peer sitt eget fokus på friskvård. Han pluggade till friskvårdspedagog, gick Svenska Gymnastikförbundets motionsledarutbildning – utan att bli imponerad – och jobbade ett tag på Volvo i Göteborg. Där träffade han Hans-Peter, kompis med initiativtagaren till Friskis & Svettis i Göteborg, Sigrid Hedén, som pluggat i Stockholm och inspirerats av Johan Holmsäter.
– En mycket korpulent Friskis & Svettis-ledare kom till oss på Volvo och ledde pass. Värden ställde in en sådan där stor pappersrulle som finns på bensinmackar. Redan under uppvärmningen förstod jag varför; ledaren svettades kopiöst. Aha, Svettis, tänkte jag.

Kärlekar i Täby
1985 flyttade Peer till Täby, gifte sig, skilde sig och fick barn. På Friskis & Svettis där han halvt motvilligt börjat efter att ha slutat med hand- och fotbollen – träffade han snart Charlotte. De har hängt ihop i över 20 år. Vilket leder till Peers första råd (med glimten i ögat):
– Glöm Tinder! Friskis & Svettis är den perfekta mötesplatsen för love stories!

Vad håller oss friska?
I samma veva som Peer träffade sin stora kärlek stötte han också ihop med Johan Holmsäter i en bastu någonstans. De märkte att de delade intresset för ett salutogent synsätt på människan. Det betyder att man är mer intresserad av frågan om vad som håller en människa frisk i stället för vad som gör oss sjuka.
– Vi klickade och pratade engagerat om tvärvetenskaplighet och hälsans ursprung. Jag blev inspirerad av Johans idé om att bygga Friskishus i stället för fler sjukhus.

Peer blir alltid som mest engagerad när framtiden och det stora linjerna kommer på tal.
– I Friskis & Svettis har vi blivit alldeles för lokala. Vi behöver lyfta blicken och se helheter i stället för att pyssla om vår egen förening. Vi kanske bygger en lokal till, men vi kommer inte vidare i de stora sammanhangen. Vi erbjuder bra träning, men förändrar inte längre något i samhället.Vi behöver ha ett mer utifrån-och-in-perspektiv. Människor ser oss som ett enda stort Friskis & Svettis.

Nobben först
1987 behövde Peer, lite sargad i kroppen efter lagsportar-åren, ny motivation för att hålla igång sin träning. Han sökte till jympaledare i Friskis & Svettis Stockholm, övertygad om att det var en ren formalitet. Han kunde detta, hade ju motionsledarutbildning o s v, men blev – smått förnärmad – inte antagen. 
Ett år senare ringde Tina Reuterswärd från Stockholm och uppmanade Peer att testa igen. Den här gången gick det bättre. Efter en tid som rookie i Stockholmsföreningen, när Peer tog kompledigt för att ta ”omöjliga” dagtider på föga glamourösa lokaler bytte han till Täby.
Det blev 25 år i sträck som jympaledare, innan knäna – som redan fått stryk av handbollen – tvingade upp Peer på en spinningcykel. Och där sitter han fortfarande, nyligen självmant befriad från många år med ledningsansvar i föreningen.

Konsten att hålla ihop
Redan 1990 ville valberedningen ha in Peer i Friskis & Svettis Täbys styrelse. Redan då drev han frågor som på olika sätt handlade om att knyta ihop rörelsen till ett enat Friskis & Svettis: gemensam klädkollektion, gemensamma inköp och en professionalisering av verksamheten, självklara saker för Peer med erfarenhet för hur stora koncerner höll ihop sina verksamheter. 
Efter att ha drivit igenom att föreningen skulle anlita ett opartiskt rekryteringsföretag i tillsättandet av föreningens första verksamhetschef sökte Peer. Och fick jobbet som han nu efter 18 år lämnat för att arbeta med integrations- och arbetsmarknadsfrågor i Täby kommun, ett uppdrag helt i linje med Peers ambition att alltid lyfta blicken, söka svar på stora samhälleliga frågor och sträva efter att anpassa verksamheten efter en ständigt ny verklighet. Och då är vi framme vid det som Peer ser som Friskis & Svettis-rörelsens akilleshäl.
– Friskis & Svettis styrs av 160 olika styrelser. Det blir ett enormt resursslöseri med alla formaliteter som det för med sig, alla förberedelser inför årsmöten som en bråkdel besöker, alla årsberättelser knappt någon läser och all tid som försvinner när nya ledamöter ska lära sig verksamheten.

Ena året kanon, nästa katastrof
Peer vet så klart att han är ute på tunn is i en rörelse som älskar sin föreningsform, men han tror verkligen att man behöver se över själva organisationen och göra radikala förändringar om Friskis & Svettis ska kunna växa och ta initiativ som betyder något för ett framtida Sverige.
– Inte nog med att styrelserna är så många, de byts ut för ofta. Ena året har jag som verksamhetschef världens bästa chefer, nästa är det en fucking katastrof. Jag skulle kunna berätta många historier om andra lidande verksamhetschefer p g a dålig behandling, t o m  fysiska hot har förekommit med skadestånd och psykopatvarningar. En stödjande HR-funktion saknas i princip överallt. 

Peer blev själv avsatt för några år sedan. Och belagd med munkavle. För det skulle han få 13 månadslöner. Men han skvallrade för några funkisar som på två dygn samlade in 450 namnunderskrifter för att kunna kalla till extra årsmöte. Mötet blev mycket välbesökt och innehöll ett misstroendevotum. Peer fick tillbaka jobbet, styrelsen avgick.

Sveriges sämsta arbetsgivare
– Valberedningen är oerhört viktig, säger Peer, men blir ofta och halvt motvilligt, inslängd på slutet av ett årsmöte representerat av någon procent av medlemsskaran. På så sätt blir Friskis & Svettis en av Sveriges sämsta arbetsgivare. Olämpliga personer får förtroenden de inte borde ha. De blir drottningar och påvar i stillastående ankdammar där folk är rädda för att säga sin mening.

Peers lösning är helt i linje med idén om ett enda sammanhållet Friskis & Svettis, precis som människor utanför funktionärsskaran tror att det fungerar.
– Jag tycker vi ska ha en enda professionell styrelse och göra om våra lokala föreningar till avdelningar utan egna styrelser. Den lösningen skulle jag gärna vara med och jobba fram, med grunden i ett slags koncerntänk. För många är det ett rött skynke, men andra non-profit-organisationer lever gott i den formen. Och jag skulle vilja bygga upp det HR-stöd som saknas i dag.

Han liknar konstruktionen med Stockholmsföreningens. Friskis & Svettis Stockholm har nästan 100 000 medlemmar och ett tjugotal anläggningar.
– Kungsholmen, med tusentals egna besökare, har väl ingen egen styrelse?

Den moderna människan med den gamla hjärnan
Peer jobbar i dag som chef för integration- och arbetsmarknadsfrågor i Täby kommun. Ett jobb där han tagit med sig något som Friskis & Svettis är mycket bra på – att få människor att känna sig välkomna. Peers råd till nästa ledningsgeneration i Friskis & Svettis knyter an till nya sysslan inom kommunen. Det handlar om nödvändigheten att vara flexibel och se helheter, om man ska kunna hantera nuet. 
– Tänk igenom hur vi kan hjälpa den moderna människan att klara av dagens samhälle, t ex hur reptilhjärnan ska kunna fungera i datavärlden.  Jobba på att få bättre kontakt med ungdomar, ta reda på hur de tänker och vad de behöver. Utgå från och jobba med Friskis & Svettis idé. Betona vikten av att vara med och bygga något bra. Skapa delaktighet. Tänk att vi är samhällsbyggare och fokusera på hur vi kan bidra till bra framtidssaker: klimatsmarta, folkhälsosamma, generationsöverskridande och integrerande. Vi behöver ta hand om varandra och enas i bruset, men just nu bromsas kreativitet och handlingsförmåga av organisationens navelskådande.

Hur vi ska växa
I stadgarna står att vi ska växa. Det håller Peer med om, men tycker att frågan om hur ständigt behöver aktualiseras. Kvantitetsmål är meningslösa utan realistiska strategier för hur. Peer skulle vilja testa att ”spotifiera” Friskis & Svettis.
– För 300 kronor i månaden får man tillgång till alla aktiviteter och träningsanläggningar i hela stora föreningen, geografiskt obundet och utan bindningstider. Ett pris, ett Friskis & Svettis.

Se tillbaka och gå framåt
Peer är övertygad om att utveckling inbegriper att se tillbaka på historien och lära av den. Han tror på Friskis & Svettis grundteser: att skapa sociala kontaktytor för vanliga människor och missionen att få andra i rörelse genom glädje utan pekpinnar. Han har kvar sitt holistiska synsätt. Det handlar om att träna, träffas och ta en öl under samma tak.
– Visionen om Friskishuset lever för mig. Vi kan göra något åt ohälsan, den dåliga konditionen, nu sämre än någonsin, om vi vill. Men vi behöver finansiella muskler för att göra större insatser, gärna tillsammans med näringsliv, försäkringsbransch, stat och kommun. Enstaka events och uppvaktningar räcker inte, det krävs konstant lobbying.

Peer:
– Ge uppdraget till ett gäng unga trainees och låt dem jobba fram ett förslag på en nygammal agenda!

En av Täby kommuns populäraste chefer enligt färsk medarbetarundersökning.
 

Ibland tar det lång tid att fatta grejen. Länge var jag en förespråkare av budskapet att vi i Friskis & Svettis erbjuder träning. Jag ville inte prata om hälsa. Någon gång skrev jag att ”det är för mycket hälsa i hälsosvängen”, men jag visste tyvärr inte vad hälsa är.

Nu har jag mognat. Dessutom har jag redigerat grundaren Johan Holmsäters självbiografi som också rymmer berättelsen om Friskis & Svettis. Jag har en en annan idé om vårt erbjudande, starkt påverkat av Johans grundtankar som var att träningen ”bara” är en anledning att skapa förutsättningar för möten mellan människor. För i möten utvecklas man, och har kul. Människors allra största intresse är andra människor. Och då närmar vi oss hälsobegreppet som är större än att inte vara sjuk. Johan talar om hälsa i vid existentiell mening.

Så vad jag i dag tycker är vårt erbjudande på gym-marknaden är inte träning, det är MÄNSKLIGHET. Själva träningen är som ett verktyg som vi kan använda för att jobba med vår mänsklighet. Vad som är praktiskt med det är att vi människor verkligen också behöver röra på oss. Vi behöver underhålla vår kondition och styrka efter bästa förmåga hela livet. Men det är ju så självklart!

Vad som inte alls är lika självskrivet i vårt alltmer digitaliserade tidevarv, är att fokusera på det som är mänskligt och som vi också vet genom årtusenden av existens är bra för oss, inslag i livet som stärker vår självbild, vårt allmänna välbefinnande, vår känsla av att betyda något (fast vi bara är myror i universum) och upplevelsen av att ha något så när kontroll över skeendet man är mitt i.

Vi är redan rätt bra på att leverera mänsklighet, men jag tror vi kan bli bättre om vi tänker mer på det. Att bli superbra på att leverera träning är ju liksom inte jättemärkvärdigt. Att hitta folk som kan instruera ett marklyft är ingen konst, men att få oss funkisar att bli experter på att få andra människor att känna att allt är toppen under före och efter träningen, det är en riktigt kul utmaning.

Mina jympapass kan absolut bli bättre tekniskt sett, men vinsten med det är minimal. Om jag kan bli lite bättre på att leverera mänsklighet, då jäklar händer det grejer.

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

Man är mans gamman. (Havamal)
 

Inga-Lis Grape, då Olofsdotter, gick på Beckmans reklamskola. Hon var 25 och hade en ungdomlig dygnsrytm. Eftersom lärarna jobbade på sina reklambyråer på dagarna, var föreläsningarna och workshopsen på kvällarna. Inga-Lis började 18 och slutade 22. Efteråt gick hon genast hem, drack en kopp te, läste en god bok, sov 7-8 timmar, vaknade utvilad på morgonen, snörade på sig joggingskorna och gav sig ut på en löptur. NEJ! Så var det så klart inte alls! Men EN särskilt god vana klämde hon in och den var början på något stort.

Efter kvällsundervisningen på Beckmans reklamskola brukade Inga-Lis och studiekompisarna gå vidare till det klassiska reklammakartillhållet Restaurang Prinsen på Mäster Samuelsgatan 4, ett stenkast från Friskis & Svettis på samma gata. Där åt, drack och diskuterade man kvällens lektioner. Och rökte, så klart! Runt 03 var Inga-Lis i säng. Vid elvasnåret dagen efter klev hon upp, redo för den g-o-d-a vanan.

För att balansera det inte helt hälsosamma levernet gick Inga-Lis och kompisen Misse på Johan Holmsäters lunchpass. Efter jympan var det frukostdags. Att sluta röka var inte aktuellt. 

Vedervärdiga affischer
Det var på skolan hon sett att Friskis & Svettis fanns tillgängligt så nära i krokarna både av skola och krog. Både tid och plats passade. (Beckmans låg på den tiden – liksom Prinsen – bara ett par kvarter från Salénhuset.) Johan hade varit på skolan och satt upp lappar på anslagstavlan. I designstudenternas ögon var lapparna vedervärdiga både när det gällde form och copy. 

En dag efter jympan erbjöd sig därför Inga-Lis och kompisen Misse att fixa till den där fula affischen. Johan blev förtjust, först över erbjudandet men sedan ännu mer över resultatet. Han blev eld och lågor och gav tjejerna varsitt jympakort som tack. Snart skulle det bli mer samarbete med ”affischflickorna”.
– Johan pratade med alla: Vem är du? Vad kan du? Vad vill du? Han ville använda allas kompetenser och allas energi, säger Inga-Lis.

Friskispressens makeover
På Beckmans studerade också Lena Gustafsson, Johan Holmsäters blivande flickvän och så småningom fru och mor till deras tre barn. Lena, Inga-Lis och Misse fick ta sig an den lilla A4-publikationen som styrelsemedlemmen Christopher Friis gett namnet Friskispressen. Inte heller den var snygg, för att uttrycka sig milt – ett svart-vitt informationsblad som inte alls talade det balla nya rörelseglädjefenomenets språk.

De tre tjejerna gjorde om det anspråkslösa lilla bladet till en sprudlande, kreativ tabloid och fångade Friskis & Svettis själ på ett sätt som alla tyckte om. Friskispressen blev ett älskat, seriöst, busigt och rebelliskt språkrör för idén om vad rörelseglädje och möten kan göra för människors hälsa och välbefinnande. Det framgick att Friskis & Svettis välkomnade alla som ville vara med och ha kul, röra på sig, festa och träffa nya människor.

I ett par år drev sedan Lena tidningen helt själv. Inga-Lis jobbade på reklambyrå och Misse på Sveriges Radio. När Lena gick vidare till annat jobb kom Inga-Lis tillbaka och blev chefredaktör. Det är därifrån de flesta känner Inga-Lis, som en outtröttligt kreativ tidningsskapare och spridare av Friskis & Svettis budskap och värderingar i 30 år.

Under en tid när Internet inte fanns (för vanligt folk) och reklam var för dyrt, var det Inga-Lis, Misse och Friskispressen som gjorde hela jobbet att berätta om Friskis & Svettis utanför lokalerna. 

Organiserat kaos
I sin bok om Friskis & Svettis tillblivelse (kommer snart) skriver Johan Holmsäter om organisationsformen ”organiserat kaos” som ett idealläge. I den andan jobbade Inga-Lis. Redaktionsråden i slutet av 80-talet och början på 90-talet var livliga och tillåtande kreativa happenings. Det var mat, vin, öl och människor från olika håll i Friskis & Svettis-universumet. Skribenter var där och sprutade idéer, men där fanns också alltid fler personer med vilda tankar och åsikter kring Friskis & Svettis, träning, människans villkor, bilder och text. 

Vid varje redaktionsråd ställdes frågorna ”Hur utmanar vi utan att gå över gränsen alltför mycket? Och hur engagerar vi hela Friskis & Svettis, inte bara Stockholm?” Skrattet var ständigt närvarande.

Humorn har alltid varit viktig för Inga-Lis, kanske för att hon i grund och botten är så jäkla seriös. Gå på ett av hennes danspass, så förstår du. Friskis & Svettis är så allvarliga grejer att man bara måste skämta och ha lite distans. Fast en grej som varit svår att skämta om skulle hon vilja se ”fixad”.
– Man säger att tiden läker alla sår. Jag vill att det ska vara så. Som det här med den gamla konflikten mellan Johan Holmsäter och Friskis & Svettis. Vi är som en stor familj och Johan hör till.

Nakenchocken
Så klart har Friskis & Svettis inte varit allt för Inga-Lis, men föreningen har alltid funnits med. Hon har blivit avlönad som redaktör, fixare och reseklubbansvarig. Hon har lett pass ideellt, engagerat sig både ombedd och oombedd, träffat fadern till sina tre barn på Friskis & Svettis och skolat in barnen som funkisar och ledare. Ibland har det varit tufft. Den så kallade nakenchocken med Walter Hirsch erotiska utomhusbilder var en fullträff PR-mässigt, men inte för Friskispressens försäljningssiffror. Några stora föreningar drog ner på upplagan. 

När hon nu slutar efter tio med Reseklubben är hon lika kär i Friskis & Svettis som alltid – lika kritisk, lika idérik och samma stormvind i konferensrummen. Riks rimmade hyllning på Inga-Lis träningfest med anledning av födelsedag och pension är träffsäker.

”Inga-Lis du är så mycket,
En fantastisk chefredaktör, en talför kåsör och en driven debattör som ska sluta arbeta. Vi kanske inte kommer att komma ihåg dig så mycket som administratör men desto mer som en fantastisk entreprenör, innovatör och provokatör. Grym på gehör, extremt arbetsför och alltid en inspiratör. Resedirektör, researrangör och resetransportör. Föredömlig presentatör och organisatör med glatt och intensivt humör. Skicklig dansör och instruktör. Vi gör honnör och hyllar en sann Friskisambassadör!”

Tacksamhet över den stora familjen
Det där med pension verkar Inga-Lis ta emot med tacksamhet. Hon är lika engagerad som alltid, men ändå nöjd med att kliva av. 

Inga-Lis stödjer verksamhetsledaren (som nyss bytt titel från ”verksamhetschef”) Johan Lampinens idéer om att dela upp den stora kolossen Friskis & Svettis Stockholm i mindre enheter. Med närmare 100 000 medlemmar och nästan 20 anläggningar vill Johan Lampinen flytta besluten närmare verksamheten. Människor måste få ta ansvar för sådant de är satta att hantera. 
– Vi måste komma ihåg att vi inte jobbar med maskiner, utan med människor, säger Inga-Lis. De människorna är ingen homogen grupp. Vi måste se dem som individer och fråga dem var och en för sig: ”Vad behöver du just nu för att vara glad och fungera på allra bästa sätt?” Friskis måste kunna leva med speciallösningar. Vi kan inordna oss och samarbeta, men ibland måste vi få en egen lösning och extra omtanke. Sådant ska Friskis & Svettis vara särskilt bra på. Personliga möten är vår styrka. Vi ser folk.

Röd rebell
Inga-Lis säger oblygt att hon tror på back to basics. Det betyder att hon värderar jympan, rörelseglädjen och de sociala mötena högst. Inga-Lis har också alltid förespråkat de kontroversiella dragen i Friskis & Svettis själ: rebellandan, uppkäftigheten, modet att sticka ut och irritera på riktigt, inte för själva irriterandets skull, utan för att vi har viktiga budskap till omvärlden. 
– Lättkränktheten gör det svårt att sticka ut i dag.  Men Friskis & Svettis har alltid bestått av högt och lågt och det tycker jag är viktigt. I mitten finns lagom. Där ser alla likadana ut och där vill jag inte vara.

Det eviga Friskis & Svettis
Inga-Lis tror inte att Friskis sticker ut genom att ha massor av nya träningsprodukter.
– Fler produkter förvirrar. Och vi är ändå sena på nyheter. Våra försök att hajpa det vi erbjuder gör det bara svårt för medlemmar och anläggningar. Crescendo? Vad är det för slags träning? Hur förklarar man den? Friskis produkt är lustfylld träning och vi borde göra mer av samma och ha ännu mer jympa. Vi är unika med jympan, men måste ägna mer fantasi kring den. Trender kommer och går, Friskis & Svettis består.

När man säger sådant efter ett liv i Friskis & Svettis riskerar man att stämplas som bakåtsträvare. Man sorteras in i den buttra klubben ”Det var bättre förr.” Men Inga-Lis har ju alltid pushat gränserna i sin box. Den rymmer mycket.
– Vi har en grundtrygghet. Folk vet vilka vi är. Friskis är ledande på lustfylld träning. Vi integrerar olika träningar. Vi låter unga och äldre träna ihop. Vi ger människor möjligheter att utmana sig och upptäcka sig själva. Vi är folkliga, trogna och trygga. Vi har råd att testa och misslyckas för att till sist landa i det geniala. Vi ska aldrig försöka vara något som vi inte är. Vi är vanliga och underbara. Det funkar för alltid.

Med den grundtryggheten i ryggen tycker Inga-Lis att vi ska samla alla funkisar kring frågorna om ”vart vi ska, varför och hur”. 
– Varje enskild funkis måste kunna svara på frågan ”Vad ska JAG göra? Och vara besjälad av svaret. Det är funktionärens What’s in it for me?

What’s in it for Inga-Lis?
Så vad har varit Inga-Lis eget ”What’s in it for me”? Hon säger först ”Tack Roslagens pärla (en ö i Stockholms skärgård)”. Det var där hon skulle åka långfärdsskridskor för första gången och kom ut med skridskorna fortfarande nedpackade i kartongen. En ung man som hette Mats hjälpte den rökande reklamstudenten med utrustningen. På kvällen var det världens fest. Bakis och sönderrökt vaknade hon morgonen därpå och såg att alla de andra redan var redo för nya friluftsäventyr med termosar och kartfodral. Hur kunde de vara så pigga? 
– Vi hade ju varit på samma fest! Skillnaden var att de tränade, det gjorde inte jag.  Då bestämde jag mig – så ville jag också vara. 

Inga-Lis säger också ett stort tack till seglarlägren. Då hade hon slutat röka. Den unge Mats:en var nu seglingsinstruktör.
– Det regnade varje dag. Sydvästen skulle på varenda morgon. Så EN dag sken plötsligt solen och jag bestämde mig för att strunta i seglingen och gå och bada istället.

På vägen till stranden går hon över en äng och möter denne Mats igen. De sätter sig ner i gräset och pratar. I flera timmar. En månad senare är de gifta. Det blir 17 år tillsammans och tre barn.
– Jag har fått så mycket genom Friskis & Svettis. Jag har fått vara med och utveckla, vara framgångsrik och omgiven av härliga människor. Jag har inte blivit miljonär, men mycket rik på möten. Och så fick jag en ny livsstil.

Till dem som tar över
Om Inga-Lis skulle hålla ett tal till nästa generation skulle det låta ungefär så här:
– Det är i mötet på golvet vi bygger kulturen. Var ärliga i alla led, annars blir det inga äkta möten. Vi är som en trygg färja som går mellan samma hamnar. Vi är inte kappseglare. Kanske är vi ett kryssningsfartyg. Var tydliga så att folk som åker med vår färja inte vill gå in i hamnar som inte är våra. Tro på den egna produkten. Lägg mer krut på vilka vi är och hur vi presenterar oss än på krystad produktutveckling.

Hon kallar sig Tant Röd.
 

Tack alla ni som engagerade er i min omröstning om jympan är viktig eller oviktig för Friskis & Svettis framtid. Ju mer jag tänkt på frågan och hur ni kommenterat, desto mer övertygad blir jag i mitt eget ställningstagande.

Enligt mig finns t ex ingen mellanväg. Jag har lärt mig att allt man gör bara har två lägen: utveckling eller avveckling. Det betyder att det man inte utvecklar, det avvecklar man. Mellanmjölken är slut på lagret.

Jag har också lärt mig att allt man gör följer mönstret ”creation-maintenance-destruction”. Det liknar ovanstående insikt, så tillvida att man inte kan förvalta något genom att försöka bevara nuläget. Gör man det är man snart i ”destruction”, vilket inte behöver vara fel. För då är man strax i ”creation” igen. Det går runt runt. Inte bara i min skalle.

Jag ser ingen motsättning i att jag tycker att jympan är perfekt och samtidigt att den hela tiden måste utvecklas. Jag menar att idén om jympan är idealisk. Samt att vi som leder den och tänker mycket på den, hela tiden också måste försöka närma oss idealet och därför konstant testa våra idéer. Alltså, idealet är statiskt, utförandet i ständig rörelse.

Min största utmaning t ex, är att skapa ännu bättre möjligheter för deltagarna att känna glädje, vara sig själva, släppa loss och känna den stora tillhörigheten med gruppen och alltet.

Som tvåa på min utmaningslista kommer själva kreationen rörelse-musik. I den ingår träningseffekten, men det där brukar lösa sig.

Jag vet att projektet Mer Jympa i Jympan framför allt var tänkt att handla om de stora mänskliga värdena, men jag tycker det landade i ett nytt upplägg vad gäller minutindelningen av sekvenserna. Det är väl okej att också testa strukturen, men jag tror vi skulle ta en ny titt på minuterna nu. Jag saknar den lite längre ”upphämtningen, laddningen, samlingen” inför andra styrkan och jag blir uttråkad av att ”jympa loss” mot slutet. Det är svårt att få den långa konditionen att bli både enkel och intressant hela vägen.

Att jag tycker jympan är viktig för Friskis & Svettis framtid kommer antagligen inte som någon överraskning. Jag tycker det av tre anledningar:
1 Friskis & Svettis startade med jympan. I idén om jympan finns hela idén om Friskis & Svettis. Jympan materialiserar Friskis & Svettis kultur.
2 Jympan är vår mest egenutvecklade, unika och svårkopierade träningsform.
3 Alla andra av våra träningsformer och verksamheten över huvud taget borde benchmarka mot jympan. Hur kommer den vinnande kulturen, den som legat till grund för all utveckling och framgång, till sin rätt i alla hörn av Friskis & Svettis?

Så vad betyder det om vi skulle vara överens om att Jympan är viktig för Friskis & Svettis framtid? Jo, hör och häpna; vi måste satsa på Jympan, både på det yttre och det inre. Kanske att jympan får hyfsat många kvadratmeter i lokalerna, men för övrigt? Vad kostar gymutrustningen, spinningcyklarna och Indoor Walking-manickerna? Hur mycket satsas det på jympans rum?

Jag har sagt det förut: Jympan borde ha ett showroom i varje anläggning. Ett jympahelgat rum är ingen grå låda med mediokert ljud och ljus. Det är en kyrkolokal för jympariten. Jympaledaren får hjälp av inredning och design för att utföra sin stora mission. Ljuset följer upplägget. Ljudet är perfekt, starkt och rent.

Ett Friskis & Svettis utan jympan som flaggskeppsprodukt är som ett Heinz utan ketchup, ett Burger King utan Whopper, ett Finland utan bastu, ett Amazonas utan regnskog och ett pass med Jympajesus utan misstag.

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

Äppelplockning är också jympa.
 

Lasse Twetman är en av Friskis & Svettis färgstarkaste, mest omdiskuterade och företagsamma personligheter.  Som verksamhetschef i Malmö retade han ett oräkneligt antal gånger gallfeber på den långsammare delen av Friskis & Svettis. Två tillfällen är historiska och förändrade Friskis & Svettis för alltid. Utan att vänta på godkännande från Riks startade Lasse först gym. Sedan spinning. När han också kom dragandes med Indoor Walking tillsammans med Göteborgsföreningen var motståndet nedbrutet. Tur, eller hur? Men för Lasse var Friskis & Svettis egentligen bara ett surrogat för det han innerst inne ville syssla med.

I september 1979 startade Lasse Twetman Ski Club Skåne. I Malmö var Lasse känd som en kille som var med överallt, särskilt inom idrotten. För ett gäng skidåkare som ville bli starka inför kommande säsong kunde inget kännas naturligare än att fråga Lasse om han kunde träna upp dem. Jovisst, Lasse satte ihop en styrelse, startade förening och körde två pass i veckan. Och precis som i Friskis & Svettis i Stockholm växte verksamheten lite väl snabbt. Lasse behövde någon att samarbeta med och ringde Johan Holmsäter. Resten är historia, som det brukar heta. Nej, nu tar vi det från början.

Bäst på allt
– Jag höll på med flera idrotter samtidigt i ungdomen, ville inte välja bort något. Jag tränade löpning i fem år och tävlade och spelade basket under ett high school-år i USA. Hemma i Sverige hann jag bland annat bli svensk juniormästare i fotboll med Malmö FF, spela en allsvensk match i basket och springa 800 meter på 2.08. I militär femkamp kom jag trea på SM i handgranatskastning, haha.

Att Lasse ville göra allt på en gång ser han i dag som orsaken till att han inte kom så långt han hade önskat i någon idrott. Det smärtar lite än i dag, för inte bara ville han vara med överallt; han ville vara bäst också. 
– Närmast hjärtat ligger fotbollen. Jag höll på tills jag fyllt 23. Innerst inne har jag undrat vad jag har på Friskis & Svettis att göra. Inte så att jag inte trivts, men egentligen hade jag hellre ägnat tid och engagemang på en stor och härligt grön fotbollsplan, först som proffs, sen som tränare.

Fullt direkt
Från tävlingsidrott till kravfri jympa, alltså. Hur fungerade den transformationen?
– Jag hade en massa kunskap med mig från mitt eget idrottande, men skidor åkte jag inte och jag hade aldrig satt ihop ett träningsprogram för skidentusiaster. Jag lånade en del från handbollsprofilen Bertil Andersén, läste den tidens styrketräningsprofet Arne Tammers bok och höll själv på med bodybuilding. Jag visste helt klart hur man tränar upp sin styrka och dessutom äter rätt.

Lasses skidgympa började med uppvärmning i 10 minuter – inklusive Lasses egenkreerade rörelser – fortsatte med15 minuters statisk träning och avslutades med 25 minuter cirkelträning. Lasse och kompisarna delade ut flygblad i skidbutiken i stan, bjöd in till informationsmöte och satte ett pris på 200 kronor per termin. Det blev fullt i salarna direkt. 

Lasse hade kontoret på fickan, ljudanläggning och träningsredskap hemma i lilla studentlyan. Två gånger i veckan packade han in alla grejer i sin folka och körde ut till gympahallarna. Snart var man fler ledare och 500 medlemmar. Det började bli ohanterligt. 1981 behövde Lasse – nu inbiten skidåkare – en större organisation om han skulle kunna ta emot alla som ville vara med och ha en chans att bygga ut verksamheten.

Johan i skrubben
Lasse ringer Johan Holmsäter. De träffas några gånger, ibland tillsammans med andra personer från Friskis & Stockholms ledning. Alla vill köra igång, men Johan och Lasse träter om namnet. Johan säger att Lasse måste byta och helt inordna sig i Friskis & Svettis organisation. Lasse känner för Ski Club Skåne och vill behålla sitt namn. Någon större fan av underordnande är han inte heller. Men han vill komma till skott och går en kompaktkurs med Johan cirka 1982-83. Inte förrän 1984 är de överens om formerna. Ski Club Skåne blir fullt ut Friskis & Svettis Malmö. Och som sagt, tur för Friskis & Svettis var väl det!
– Samtidigt som vi startade Friskis & Svettis Malmö kom också Göteborg och Helsingborg igång. Men Malmö växte fortast, ruggigt fort, mycket tack vare vårt hyreskontrakt på Parkmöllan Fritid som redan hade en massa medlemmar som simmade, spelade badminton och motionerade på alla möjliga sätt. Många av dem började hos oss.

Gym? Jäkla Twetman!
Parkmöllan hade även fyra bowlingbanor. Lasse tyckte att Friskis & Svettis borde hyra den ytan också och bygga om alltihop till gym. Styrelsen sa nej. Lasse föreslog då att han skulle få hyra det personligen för dubbel hyra och själva driva gymmet. Den matematiken gjorde att styrelsen tänkte om och Friskis & Svettis första gym var ett faktum. Året var 1989 och traditionalisterna gick i taket, bl a Stockholms ledning. Friskis & Svettis ska väl inte ha gym! Jäkla Twetman! 
– Vi blev nästan uteslutna. En styrelsemedlem i Stockholm ringde skattemyndigheten i Malmö och frågade om min deklaration. Fick jag kanske extrapengar från gymverksamheten? Personen som svarade på myndigheten var en kompis till mig, så jag fick reda på det direkt, haha. 

Är man stark mår man bra
Lasse kunde inte förstå varför inte Friskis & Svettis medlemmar skulle få träna styrka. 
– Det har man ju gjort i alla sporter i alla tider. Men också i egen regi för att må bättre med sig själv. Och mår man bättre med sig själv blir man också mer social. Gruppträningen har ingen ensamrätt på må-bra-effekten.

Gymverksamheten blev snabbt rena guldgruvan för Friskis & Svettis Malmö och den direkta orsaken till att man hade råd att bygga en ny lokal 1997.
– Vi banade dessutom vägen för flera nya gym i stan. Före oss hade det bara funnits två stycken. Vi gjorde gymmandet rumsrent. Vanligt folk vågade komma och testa och vi fick flera tusen nya medlemmar. Vi gick nästan över natt från sju till tio tusen.

Agera eller vänta?
Detta med att inordna sig i Riks organisation blev problematiskt när det gäller gymverksamheten. Riks kunde inte erbjuda utbildning för gyminstruktörer. Gissa vem som tog tag i det? 
– Jag hade hållit på med bodybuilding och varit domare i flera år. Jag kunde det här. Men det blev ett jäkla liv när jag åkte runt till de andra Friskis & Svettis-föreningarna som också startat gym, bland andra Uppsala, Kristianstad och Göteborg. Jag hann utbilda 3-400 instruktörer innan Riks till slut stoppade mig.   

Snart var det dags för nästa konflikt.
– På ön startade vi spinning och det blev ett jäkla liv igen.

Lasse hade gått en spinning-utbildning utomlands och en i Göteborg. Nu satte Lasse återigen igång med egna utbildningar innan Riks hunnit reagera. Även denna gång hann han utbilda 3-400 ledare för Friskis & Svettis i Täby, Göteborg, Uppsala och några ytterligare pionjärorter. Riks kontaktade styrelsen i Malmö. Så kunde Lasse inte göra.
– Jag tjänade inga stora pengar, men jag hade kul, bodde på hotell och njöt av fina middagar. Så småningom blev jag blev kallad till styrelsen i Malmö. Nu ville de stämma i bäcken. Antingen skulle jag betala 100 000 eller så skulle jag få sparken. Som anställd skulle jag inte tjäna extrapengar på att utbilda ledare till andra föreningar. Några sådana begränsningar hade vi aldrig avtalat om, men jag var chanslös. 

Det tog hårt. Dels hade inte Lasse 100 000, dels tyckte han att det var jäkligt orättvist efter allt han startat och drivit som gjort att Malmös Friskis & Svettis hade kunnat utvecklas och få så många nya medlemmar och nya lokaler. Friskis & Svettis i Malmö var Sveriges nästa största Friskis & Svettis med 35 000 medlemmar.
– Jag grät på mötet, men jag ville inte sluta i föreningen, så jag tog ett banklån och betalade. Min revisor tyckte att det var för jävligt.

När det här hände hade Lasse ett helt nytt färdigutvecklat träningskoncept liggande på skrivbordet: Rowing. I ett år hade han jobbat tillsammans med en känd leverantör av träningsutrustning. Allt var klart, inklusive upplägg och utbildning. I en tyst protest slängde han hela projektet i papperskorgen. 

Malmös kungar
Med nästa nyhet – Indoor walking – gick det lättare. Tomas Fredriksson i Göteborg kom med idén och fick med sig Lasse till Spanien där de utbildade sig med Riks välsignelse. 
– Det var nu mitt i framgången vi gjorde våra största misstag och byggde flera jättestora lokaler. Heleneholm är på 4 000 kvadrat, Johannislust 4 100, Parkmöllan 2 500 och Ön 2 700. Vi var kungar i stan. Och vi hade hybris. Vansinnigt! 

I dag beklagar Lasse hybrisen. Han menar att den alltid varit en del av Friskis & Svettis kultur. Vi har lyssnat för lite, säger Lasse.
– Det började direkt med Johan. Hela världen skulle frälsas. Friskis & Svettis idé var oöverträffad. 

Lasse rannsakar sig själv också.
– Min egen hybris var störst av allas. Jag tävlade mot alla och skulle ha världens största anläggningar.

Missade möjligheter
Lasse talar om sin livslånga prestationsångest. Om hur han känt sig tvungen att göra än det ena, än det andra och alltid vara bäst. Som motvikt har han haft sin öppenhet för nyheter och trender och välkomnat samarbeten med sjysta företag som sträckt ut en hand.
– Tyvärr har vår Friskis & Svettis-kulturella hybris gjort att vi sagt nej till många gyllene tillfällen att synas mer, få ut vårt träningsbudskap till fler och få bättre finanser.

Lasse kunde t ex inte för sitt liv begripa varför Friskis & Svettis tackade nej till SAS och Kellogg’s erbjudanden om samarbeten. SAS ville erbjuda sina resenärer ett fot-träningsprogram att använda under långa flygturer. Kellogg’s upplät baksidan på sina flingpaket. När Friskis & Svettis ville ha betalt blev det inget. 
– Vi är för introverta, belönar oss internt och är för ointresserade av marknaden. Att vi är så stängda för influenser utifrån stoppar vår utveckling. 

Lasse tar Zumba och PT som exempel.
– Hela världen körde med PT, utom Friskis & Svettis. När det 6-7 år för sent blev tillåtet av Riks var man tvungen att vara utbildad av Friskis & Svettis. Trots att det finns en massa andra och kanske bättre utbildningar som vi borde godkänt och kompletterat med en ren Friskis & Svettis-kurs. Samma sak med Zumba. Tusentals ville köra Zumba med oss, men vi var tvungna att säga att vi inte hade det på schemat. Efter ett par år hade vi Fuego. Men folk ville ha Zumba när det var hett. Det här introverta synsättet kostar oss en massa onödiga pengar.

Vändningen neråt
Kanske kan man säga att Malmö-föreningen var bland de första offren för Friskis & Svettis generella hybris. När det under 2010-talet startades nya träningsställen i stan tappade föreningen medlemmar. Många medlemmar. Att flexibelt justera minskad efterfrågan med minskade lokalytor var omöjligt. Ekonomin dök.

– I dag skulle jag inte satsa på mer än 1 500 kvadrat och komplettera med boutique-träning på små lokala ställen med plats för bara en träningsform: gym, IW, spinning och annat som skulle passa på en mindre yta i områden där folk bor eller jobbar.

Vi är inne på Friskis & Svettis framtid. Mycket i Lasses vision om framtidens Friskis & Svettis utgår från övertygelsen om att det är bättre att vara extrovert än introvert. Att vara öppna för andra kompetenser och utveckla lokala ambitioner och partnerskap kommer bli nödvändigt. 
– Riks borde samla in idéer, ge feedback, sprida och stärka utveckling genom samarbeten. Någon förening kan ha en roddavdelning eller vad som helst, utan att alla behöver ha det.

Skilj på person och sak
I stället för att vänta på godkännande eller avslag från Riks, valde Lasse ofta att fixa sina egna samarbeten. För det fick han regelmässigt på skallen.
– Man skulle kunna tro att jag hatade Riks, men det gjorde jag verkligen aldrig. Jag tyckte om människorna där. Man måste skilja på person och sak. Jag tycker fortfarande att man måste få agera snabbt lokalt innan konkurrenterna hinner före. Det är inget personligt, bara marknadsmässigt nödvändigt.

Lasse ser hela branschens träningserbjudanden som halvfärdiga.
– Vi måste ta in hela livet, inte minst maten. Det har alltid varit kontroversiellt i Friskis & Svettis, men väldigt många människor vet inte vad de ska äta för att må bra, nå bästa träningseffekt och för att hålla en bra vikt.

Lasses idéer om Friskis & Svettis rimmar väl med Johan Holmsäters 40 år gamla vision om ett Friskishus.
– Jag tycker att vi ska bli världens bästa organisation på livsstil. I våra lokaler ska vi ha inrättningar och aktiviteter för hela människan: bank, bio, restauranger och shopping – allt som folk alltid behöver.

Sista rebellhandlingen
En av Lasses sista kontroverser som verksamhetschef – förutom att hålla öppet till klockan 24 innan han fått styrelsens godkännande – var att starta ett samarbete med färdigrätts-företaget Foodbox. Det är helt klart på kollisionskurs med Friskis & Svettis policy om att inte lägga sig i folks matvanor. Men det blev en succé.
– Folk stod i kö för att komma med i våra äta-bättre-program och föreningen fick in massor med pengar. Men så fort jag avgått som verksamhetschef slutade också föreningen med matprojektet.

Kanske törs man säga att när Friskis & Svettis utvecklas, då är det inte ovanligt med konflikter med sura eftersmaker, trots att resultatet av våra ”anarkisters” initiativ oftast smakar mumma på lång sikt.

Lasse har som tack för sina gärningar blivit hedersmedlem och fått ett gratis träningskort. Men på kortet finns också en slags varningstext att om Lasse startar någon form av konkurrerande verksamhet, då kommer kortet dras in. På Malmös hemsida nämns inte Twetman med ett ord. Efter 38 år som verksamhetschef. Bland alla saker som kan utvecklas i Friskis & Svettis finns möjligen också personalpolitiken.

 

Platon talade om idévärlden och jämförde den med den värld vi harvar runt i. I idévärlden är allt sant, skönt och vackert. I vår värld förmår vi bara uppfatta halvdana återspeglingar av idéerna.

Precis så är det med jympan. Den är en perfekt idé.

Idén om jympan handlar om att öka din rörlighet, styrka och kondition, samtidigt som du helar din själ genom sammansmältningen av musik, rörelse och människorna runt dig. I idén om jympan utvecklas vi som individer och sociala varelser.

I idéernas värld är jympan en rit, en religiös och kollektiv handling för att stärka både dig som individ och som en ovärderlig del i den stora helheten av liv. Jympan är en kärlekshandling för människans fortlevnad på jorden.

Han som skapade idén om jympan måste ha älskat livet. Han måste ha älskat dig. Men precis som oss alla andra levde han i de halvdana återspeglingarnas verklighet. Skaparen av jympan var imperfekt, som alla oss andra. Däri ligger den stora utmaningen och möjligheten.

Vi imperfekta ledare kommer aldrig att kunna göra Jympan fullständig rättvisa. Pass.nu hjälper oss inte här. Vi kan bara hjälpa oss själva. Själva jympan kan inte utvecklas, men vi kan göra det.

Det är meningslöst att försöka förbättra idén. Att flytta minuter hit och dit gör ingen skillnad för Jympan. Idén är som den är, troligen blir återspeglingen i verkligheten bara sämre. Det är bara vi ledare som kan förbättra oss. Vi kan försöka förstå idén bättre. Vi kan lägga mer tid på att skapa program. Vi kan diskutera meningen med jympan med andra mer. Vi kan vidareutbilda oss inom andra områden som filosofi, psykologi, kommunikation, meditation och pedagogik.

Jympans framtid hänger helt på om människorna som leder den kan utveckla sig själva. Vi som är osäkra, sökande, bekräftelsesökande, men modiga, har större chans att närma oss den sanna idén om jympan än dem som redan anser att de är förträffliga som de är. Den framgångsrika jympaledaren får aldrig bli klar med sitt sökande efter sanning, aldrig sluta försöka att bättre förstå sig själv och andra, aldrig sluta att vilja connecta med världssjälen. Vi är ju ETT allihop.

Tycker du att det här är flummigt? Att den fulländade jympaledaren är ofulländad. Well, det finns pass utan perfekta idéer som med fördel leds av folk som inte söker något annat än bättre kondition, styrka och rörlighet. De leds bäst av folk som är hur nöjda med sig själva som helst och aldrig ens tänker tanken att de skulle kunna vara tråkiga. Modus, någon? Inga konstigheter!

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

Lite likt kanske, men det är inte jag.
 

Jag har en känsla att valet av mig som fadder orsakade en och annan bekymmersrynka i rekryteringsgruppen. ”Han har väl aldrig läst pass.nu ens.”

Fast jag är säkert bara paranoid.

Jag överdriver mytbildningen om Jympajesus, typ att han gör som han vill och tycker att inget är roligare än att utmana regler, riktlinjer och policies. I själva verket är man säkert supernöjd med att Jympajesus äntligen tar sitt ansvar och coachar en jympatalang till stardom, fulla pass och ett coolare rykte för Friskis & Svettis klassiska träningsform.

Sanningen är att jag alltid bygger pass enligt pass.nu. Och nu när jag förärats med fadderskap tänker jag leverera en uppjympare som följt pass.nu som en savant. Alla försök från min adept till kreativa lösningar och rörelser som inte tidigare setts på jympa kommer att motarbetas av mig. Jag kommer uppmana till säkra kort på alla fronter; bara moves från rörelsebanken och endast musik i spannet mellan Mix Megapol och Way Out West.

Det är mitt falska liv som fadder, för lika mycket som jag tror att pass.nu behövs, lika mycket tror jag att det blir en hämsko. Jag tror till och med att pass.nu riskerar att långsamt döda jympan.

Visst, man måste VERKLIGEN förstå upplägget, bygga passet enligt den beprövade strukturen och checka av att man fått med allt som ska vridas, töjas och stärkas. Problemet är att man sedan måste ta sig vidare. Inte så att man kan skita i upplägget efter licensieringen – inte alls – men när minuter, rekommenderade pulsar och funktioner är på plats, det är då den STORA utmaningen väntar: hur leverera det som – utan att den riktigt förklaras – i pass.nu går under benämningen ”jympans själ” .

Vad som behövs är en filosofisk diskussion om vad vi vill uppnå och hur vi kan komma dit. Jag tror på ivriga uppmaningar att experimentera, våga misslyckas och varje gång leverera mer än ”ännu en okej dag på jobbet”. Pass.nu är den trygga dagen på jobbet, men för övrigt lovar pass.nu ingenting. Frälsning leveras med andra mycket halare ledstänger.

Jympans värden är samma som 1978 och minut-upplägget fungerar lika bra i dag som 1978, men vad du gör under dessa minuter kan inte bara vara en avprickad checklista från pass.nu. För att hitta in till jympans själ och blåsa upp den så att deltagarna når salighet medan de får träningen på köpet, wow, det kräver ett helt annat slags arbete.

Fast nu gäller det att coacha adepten till att klara licensieringen. Jag rekommenderar några av de mest spelade låtarna på Spotify och inga nya påfund, ok?

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

GODKÄND!

 

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.