Om man inte tänker till kan man tro att det är enkelt att leda jympa. Välj drygt 15 låtar och sätt rörelser till dessa. Här är kurvan du ska följa. Här är rörelsebanken. Lätt som en plätt.

Men så är det inte.

Missuppfattningen har med varumärket Jympa att göra. Framför allt är det en kvinnlig träningsform. Och då kan det inte vara särskilt svårt. Eller hur?

Sen har vi det här med att det finns så många jympapass. Väldigt många verkar alltså kunna bli jympaledare. Om man tittar noga efter är inte alla dessa jympaledare helt säkra på takten, eller på – och det här är vanligare – när man börjar rörelsen i takten. Börja på ettan, säger utbildarna och uppföljarna. Men var fan ÄR ettan?

Det här med att det finns många jympapass har också en annan baksida: en hel del går halvtomma. Alltså kan jympan inte vara en speciellt attraktiv träningsform.

Jympan har heller ingenting av nyhetsvärde över sig. Gruppgymnastik har funnits sedan dinosauriernas tid och det vi kallar Jympa i 33 år. It’s Raining Men har varit med nästan hela tiden.

Det är inte konstigt att Jympans varumärke är svajigt och att jympaledarens status bland ledare och instruktörer är lågt, orättvist lågt, men lågt.

So what’s the big deal about being a jympaledare?

Din enklaste uppgift som jympaledare är att skapa ett effektivt träningspass. Att bygga upp en uppvärmning som verkligen värmer upp för den träning man ska ägna sig åt, att variera mellan olika muskelgrupper och olika tempi i styrkan, att växla mellan djupa och tunga knäböj och snabbare pulsar i konditionsdelarna och till sist varva ner och jobba med funktionell rörlighet mot slutet av passet, det är en alltihop en konst, men ändå ingenting mot de verkliga utmaningarna du står inför som jympaledare.

Det stora du kan  uträtta från mitten av jympahallsgolvet har att göra med din förmåga att ge av dig själv och inspirera deltagarna till att uppleva något som är  större än tung andhämtning och mjölksyra.  I det enkla härma-och-häng-på-ledarskapet kan du i lyckliga stunder frigöra krafter som stärker både självkänsla och livsglädje hos dina deltagare. När du är som bäst använder du musiken för att kicka igång rörelseglädjen hos deltagarna på ett sätt som är unikt.

Då duger det inte att snubbla in på fel betoning i takten,  sträcka upp när musiken säger kryp ihop, hålla sig till bara en musikgenre eller avvisa den sköna monotonin som en enkel och i evighet upprepad rörelse bjuder på.

Bäst är du när du kan ditt pass och utför dina rörelser så bra att det enda du behöver tänka på är att vara närvarande. Som en alldeles lycklig människa som vet vad hon gör kan du leka dig igenom passet och ta deltagarna igenom alla de noggrant genomtänkta funktionella delarna utan att de märker att tiden går och vad de är med om. Alla är sedda av dig, alla känner att du vill dem väl.

Efteråt känner de sig trötta, själsligt omruskade och tillfreds.

Därför har jympaledaren den mest utmanande uppgiften i Friskis&Svettis.  Jympan är ingen  träningsprodukt, det är en lektion i människosyn som samtidigt ger en fantastiskt bra allroundträning. Värdet av jympan är något som stannar kvar och förändrar ens synsätt på träning och sin omgivning.

Det är stort.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

12 kommentarer till Det mest avancerade ledarskapet

  1. Isa skriver:

    Åh du är underbar! Tack för den sammanfattningen som stämmer så bra överens med min egen känsla och upplevelse av ledarskapet…. som är stort långt mycket större än rörelser, musik och allt annat vi kan blanda in i ett jympapass:) Så glad att jag äntligen hittade denna blogg… ursäkta min okunskap! Nu följer jag dig dagligen, inte ”bara” ett löfte utan en längtan efter mer input och skratt:)/ Isa

  2. Joakim Karlén skriver:

    Jättebra tycker jag och jag kan inte hålla med mer.

    Därför undrar jag varför jag ändå då och då stöter på jympaledare:
    * Som verkar ha glömt bort hur upplägget och kurvan ser ut
    * Som inte håller takten, än mindre hittar 1:or.
    * Som kör väldigt orytmisk musik i delar av passet där man *bör* ha en rytm för att inte förvirra motionärerna
    * Som slarvar med uppvärmingen (upphopp tidigt under uppvärmningen och massor av krångliga övergångar)

    Vi har ju LUF, men det verkar ju inte hjälpa?

    Som relativt ny jympaledare får jag ibland en känsla av att det är skillnad på folk och folk när det gäller det här. Dvs, har du varit med längre tid så är det mer ok att slarva och inom vissa intensiteter slarvas det mer än i andra.

    Jag är så oerhört glad att min fadder Jonas H har velat titta på mina pass och ge feedback, och jag tror att det skulle kunna vara värdefullt för ”rutinerade” ledare att få den feedbacken också och då menar jag feedback ang. ramen, ang. uttryck, ang. musik etc.

    Det kanske finns redan och jag framstår som en total tönt som frågar efter, men vore det inte sunt att det fanns lite centralt skapade ”norm”-pass som innehåller rubbet, dvs övningar, musik, tänk på det här etc som jympaledare kan låna från och få ”facit” ifrån. Risken att två ledare lånar för mycket av dessa så att det blir likriktade pass finns ju naturligtvis, men jag tror det är bra.

  3. JossiPP skriver:

    Haha – underbart!! Här har vi evangelisten i högform.
    För mig är jympa lite av ett hopkok och sistahandsval när det finns mer specialiserade alternativ. Dessutom får jag en negativ mental effekt av en odemokratisk situation med människor i ring som ”dyrkar” en upphöjd varelse i mitten, som man dessutom måste följa med blicken hela tiden eftersom all instruktion är visuell.
    Har väl blivit ”förstörd” av all annan rolig träning jag upplevt innan jag kom i kontakt med jympa 🙂
    Jympans starka kort är att den kräver minimalt med utrustning (= ett golv och /portabel/ musikanläggning) och kan bedrivas under extremt billiga/enkla förhållanden.

  4. muffinshow skriver:

    Hej JossiPP,
    Jag kan hålla med om att jympan är ett hopkok, även om jag föredrar begreppet allroundträning. Vad jag däremot inte alls kan hålla med om är att jympan kan bedrivas under enkla och billiga förhållanden. Den bör i alla fall inte göra det. I stället önskar jag en riktigt skön och annorlunda lokal med en fantastisk ljudanläggning som ger mig möjlighet att spela riktigt starkt och välljudande. Dyrkan skulle jag vilja byta ut mot en känsla av gemenskap och lek.
    Mats

  5. JossiPP skriver:

    Missunnar på intet vis dem som älskar sin jympa att ha denna kärlek. Bara håll på så mycket ni orkar! Min [beklagliga] jympaupplevelse kan nog ses som ett undantag – men det är en ärlig analys. Om jag får välja en jympa som känns lite roligare så blir det just det udda halvprimitiva entusiastpasset nånstans i tassemarkernas kvällslediga gymnastiksal. Det pågår absolut ingen cirkelfys eller aerobics ”i salen bredvid” 🙂

    PS. Om takthållning så tror jag man har mer talang för det där ju mer musik(instrument) man har spelat/sjungit. Körsång = en annan kvinnlig folksport som säkert har effekt på ledandet.

  6. muffinshow skriver:

    JossiPP,
    Jag tror att ambitionen med projektet Mer jympa i jympan är att minska antalet beklagliga jympaupplevelser. Så att fler ges chansen att älska mer.
    Mats

  7. Isa skriver:

    Slänger mig in i denna tråd igen! Joakim du är inte alls fel på det utan har massor av bra tankar!
    Ja det finns ramar för alla våra aktivtiteter! Och jag tror faktiskt att det är det som gör att vi har en jämn och hög kvalitet! Att det spretar lite gör inte något om grunden finns! Men tyvärr tror jag inte din iakttagelse på ngt sätt är fel, den stämmer säkert! Vad är det som händer? Hur kan det bli att det spretar FÖR mycket… Efter kurs har alla ett rampass eller tom två med sig hem… varför glöms det bort? Min superenkla analys och generaliserande likaså är att man inte litar på ramen utan tror att den måste kryddas! Med krångliga kombinationer, eller en tuff uppvärmning för att alla ska bli tröttare, eller en styrka som bara innehåller mage för att riktigt känna att det svider… ja eller ngt sådant…

    Någon lyckas säkert i sitt kryddande men inte alla… Och det vi alla förlorar då är att vi inte vet vilket pass vi pratar om, hur det skall marknadsföras och beskrivas för tränare och motionär…

    Så ja det krävs en ständig dialog och testande mellan oss. I pass.nu tex… Föreningen får ett ”rampass” och en utbildare som kan ta snacket med och i föreningen om vad som är grunden/ramen för ett schysst ”all inclusive” pass och vad som kanske blivit en trend just i den enskilda föreningen? Vi lära massor av varandra i sådana träffar!

    Det är oxå bra att jobba med en kollega! Att ha en fadder/support även när man blivit varm i kläderna. Ngn att bolla träning med, upplägg och musik! Såklart tror jag på dom ledarna som vågar utmana sig på det sättet i det långa loppet!
    LUF är självklart! JA peppa, uppmuntra, utvecklas och det gör vi med beröm, och bekräftelse samt att vi skall ”våga” ta snacket i det mötet! Vad tror vi på? vad brinner vi för`? varför har vi valt F&S träning? Kan vi inte svara på det skall vi välja om!

    Isa Malmötanten!;)

  8. Isa skriver:

    Enligt mig är det just så… hur stärker vi och utmanar våra ledare att leverera sköna uttryck, känslor, närvaro och energi som rör ditt hjärta och inte ger utrymme för beklagliga upplevleser!

  9. Isa skriver:

    Sorry skickade den tråden som kommentar inte som svar….

  10. muffinshow skriver:

    Tack Isa, utbildare, för det fylliga svaret.
    Mats

  11. Joakim Karlén skriver:

    Tack Isa!

    Jag håller med dig om att det behövs ge möjlighet för även vana ledare att få feedback, och utmaningen är nog mest att få tiden att räcka till 🙂

    Jag tänker i alla fall söka så mycket feedback jag kan få även framgent, och jag hoppas kunna hjälpa till och ge också i framtiden.

    Joakim Stockholmgubben 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.