Volymen ska upp
Rött är fint. När passet öser på och allt känns som ett stort och varmt party lyser örat rött.
Alla kan Men alla vill inte.
Jympan är för många, bara man inte skrämmer bort folk med krångel och armvift. Annars kan varenda kotte gå loss och glömma bort sitt ego en stund.
satsa på människorna
Den skillnad som vi i Friskis&Svettis har möjlighet att bygga på är människorna, deras kunskap, passion, förmåga och värderingar. Satsa på människorna, så kommer kvaliteten.
Jympaupplevelsen Friskis&Svettis själ
Jympan var det första uttrycket för Friskis&Svettis idé om träning och gemenskap. Den kan fortfarande vara vårt mest unika erbjudande om vi vårdar den klokt och lekfullt.
Jympajesus predikar
Kanske kan man säga att Jympajesus är en besserwisser. Själv anser han att han debatterar viktiga frågor i sekten.
Facebook
Nyhetsbrev
RSS
Twitter
Igår var jag på medeljympa där all lust försvann under passets gång. Ledaren talade redan från början om att hon då och då under passet tänkte ge oss en ”remainder” (”påminnelse”, hade dugt bra) om hur vi *inte* skulle röra oss, och så visade hon: ställde sig som en sur hopsjunken hösäck. Detta upprepade hon sedan många gånger under passet, avbröt jympan och ställde sig som en hösäck med mungiporna ner. Jag såg inte en enda i lokalen som gjorde så, och hade det funnits någon hade det varit direkt obehagligt om hon hade härmat dem. Det här är så kallad svart pedagogik och hör inte hemma på Friskis! Man får inte människor med sig, får dem att känna glädje och lust, genom att visa hur man *inte* ska göra som något slags varnande exempel med uppläxning och arrogant underton. Man inspirerar till rörelseglädje genom att uppmuntra och visa hur man *bör* göra för att göra rätt genom att föregå med gott exempel och själv ha roligt och förmedla det! Det där vet ju både lilla basledaren och du allt om, men det här var det tristaste och mest opeppiga pass jag någonsin varit på. (Dessutom tog hon bort en hel massa jympa ur jympan genom att också avbryta musiken och rörelserna för att prata mitt i passet. Några olydiga jympare fortsatte att röra på sig för att slippa bli avbrutna, men det var baske mig inte lätt att hålla flåset uppe där.)
Oj, skön stil. Hon borde på ett vänligt sätt få reda på att pedagogiken inte funkar. Bäst är om det kom från er som var med på passet, men det är så klart ingen uppgift som lockar när man tänkt sig en inspirerande träningsstund.
Ja, på ett vänligt sätt, men jag var så arg och besviken att jag inte ville säga nåt för det hade blivit grinigt. Hon behövde verkligen inte få smaka mer av sin egen svarta medicin! 🙂 Hennes föräldrar hade nog inte läst Jesper Juul, tänker jag. Kanske kan hennes LUF:are läsa högt för henne?
Hej , gubben i lådan här. Har jag hittat en skön blogg så blir ni inte av med mig!:)
För mig är F&S en tillåtande organisation med mångfald och inspiration ifrån just den – mångfalden! Vi tillsammans är intressanta inte den enskilda ledaren!
En ram ger t.ex en tavla en helhet som gör den mer intressant, men den håller också konstverket på plats! Jag vill inte se/ha våra ramar i F&S enligt den andra delen men gärna den första!. Förstärkning av helheten.
Ramarna för passen, organisationen och människorna i den ska vara mjuka och formbar, dom har inte uppgiften att hålla på plats!
Ramarna ger vägledning vid ?, ökar och säkerställer en jämn kvalitet i både stor och liten förening. Det är allas vårt ansvar att det är lika schysst att träna i Stockholm, Malmö eller Eslöv! Våra ramar är också, som jag ser det, en del av våra 12 värderingar och skall följa behov och önskemål för att utveckla och stärka! Bekräfta, utmana, vägleda och förtydliga! Det är för mig otroligt positivt.
Våra uppföljare skall vara välförtrogna med våra ramar och värderingar – då uppstår ljuv melodi! Då kan vi diskutera feedback i utvecklingsintention! Träningen skulle ju aldrig utvecklas om inte någon tog ut svängarn… klart vi ska men då måste vi också vara beredda på att diskutera det – ge och ta, inse att det inte fungerade eller fira att det gjorde underverk!
Är vi kunniga (lufarna) kan vi snacka med ledaren om pedagogik och uppmuntrande ledarskap utan att kränka eller tillrättavisa! Vi skall aldrig hamna i rätt/fel… vi skall snacka ram, värdering, utförande och utfall (inte fysiska utan hur utförandet blir i gruppen:))
Jag älskar att ha uppföljningsmöten! Det ger massor av utveckling till mig själv som person! Hur kan jag få fram det jag upplevt på passet så att det är möjligt för ledaren att säga tack, så skönt att höra, detta vill jag utveckla vidare och detta skall jag förstärka! Jag påstår att jag är en bra uppföljare, alltid ärlig och bekräftande!
Ja det blev ett långt inlägg och jag höll mig nog inte till en röd tråd… men hoppas ni kan följa mina funderingar!/Isa