En liten basledare läser en bok om att ha barn och hantera detta på ett sätt som inte skadar barnen alltför mycket (min tolkning). Ditt kompetenta barn heter boken och är skriven av Jesper Juul. Lilla basledaren läser högt om lydnad och olydnad. Att  barn är inställda på samarbete och blir olydiga när man tvingar dem till lydnad.

Som vanligt tänker jag på Friskis&Svettis när jag hör eller läser något klokt om relationer. Förmodligen gör jag det för att jag har förstått att Friskis&Svettis handlar så oerhört mycket om hur vi hanterar varandra i föreningen. Vi är ju alla där frivilligt och vill bidra med våra bästa förmågor. Vi är där för att vi vill påverka och testa våra idéer. Vi vill kolla vad vi går för i en organisation som vill en sak vi alla ställer upp på: göra det enkelt och roligt för människor att träna och vara i rörelse.

När lilla basledaren läser stycket om lydnad för mig tänker jag på hur Friskis&Svettis-föreningar inte alltid gör som vi bestämt på årsstämman. Det är besvärligt men jag gillar det också. Att de är olydiga. Det är en blandning av lydig demokrati och olydig anarkism.

Jag tänker också på våra ramar för hur träningspass ska byggas och vilka möjligheter vi har i uppföljningssamtalen (som kanske borde heta utvecklingssamtal) att få människor att växa och våga mer. Vilket gör det till en grymt ansvarsfull och ganska svår uppgift att vara den som ska följa upp. Hur sträng är ramen? När blir den tvingande och förvandlar samarbetsvilliga människor till olydiga barn? Jag vet inte. Förmodligen skiftar det från person till person.

Men en sak vet jag. Och det är vad lilla basledaren sa som slutkläm på min jämförelse med oss i Friskis&Svettis: Friskis&Svettis lider mer av dem som håller sig till reglerna än dem som går sin egen väg. Mer jympa i jympan handlar mycket om mer lust än om en ny ram. Varje gång lusten hotas förespråkar jag olydnad.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

4 kommentarer till Vi pratar om att utmana

  1. Lena skriver:

    Igår var jag på medeljympa där all lust försvann under passets gång. Ledaren talade redan från början om att hon då och då under passet tänkte ge oss en ”remainder” (”påminnelse”, hade dugt bra) om hur vi *inte* skulle röra oss, och så visade hon: ställde sig som en sur hopsjunken hösäck. Detta upprepade hon sedan många gånger under passet, avbröt jympan och ställde sig som en hösäck med mungiporna ner. Jag såg inte en enda i lokalen som gjorde så, och hade det funnits någon hade det varit direkt obehagligt om hon hade härmat dem. Det här är så kallad svart pedagogik och hör inte hemma på Friskis! Man får inte människor med sig, får dem att känna glädje och lust, genom att visa hur man *inte* ska göra som något slags varnande exempel med uppläxning och arrogant underton. Man inspirerar till rörelseglädje genom att uppmuntra och visa hur man *bör* göra för att göra rätt genom att föregå med gott exempel och själv ha roligt och förmedla det! Det där vet ju både lilla basledaren och du allt om, men det här var det tristaste och mest opeppiga pass jag någonsin varit på. (Dessutom tog hon bort en hel massa jympa ur jympan genom att också avbryta musiken och rörelserna för att prata mitt i passet. Några olydiga jympare fortsatte att röra på sig för att slippa bli avbrutna, men det var baske mig inte lätt att hålla flåset uppe där.)

  2. muffinshow skriver:

    Oj, skön stil. Hon borde på ett vänligt sätt få reda på att pedagogiken inte funkar. Bäst är om det kom från er som var med på passet, men det är så klart ingen uppgift som lockar när man tänkt sig en inspirerande träningsstund.

  3. Lena skriver:

    Ja, på ett vänligt sätt, men jag var så arg och besviken att jag inte ville säga nåt för det hade blivit grinigt. Hon behövde verkligen inte få smaka mer av sin egen svarta medicin! 🙂 Hennes föräldrar hade nog inte läst Jesper Juul, tänker jag. Kanske kan hennes LUF:are läsa högt för henne?

  4. Isa skriver:

    Hej , gubben i lådan här. Har jag hittat en skön blogg så blir ni inte av med mig!:)

    För mig är F&S en tillåtande organisation med mångfald och inspiration ifrån just den – mångfalden! Vi tillsammans är intressanta inte den enskilda ledaren!
    En ram ger t.ex en tavla en helhet som gör den mer intressant, men den håller också konstverket på plats! Jag vill inte se/ha våra ramar i F&S enligt den andra delen men gärna den första!. Förstärkning av helheten.

    Ramarna för passen, organisationen och människorna i den ska vara mjuka och formbar, dom har inte uppgiften att hålla på plats!
    Ramarna ger vägledning vid ?, ökar och säkerställer en jämn kvalitet i både stor och liten förening. Det är allas vårt ansvar att det är lika schysst att träna i Stockholm, Malmö eller Eslöv! Våra ramar är också, som jag ser det, en del av våra 12 värderingar och skall följa behov och önskemål för att utveckla och stärka! Bekräfta, utmana, vägleda och förtydliga! Det är för mig otroligt positivt.

    Våra uppföljare skall vara välförtrogna med våra ramar och värderingar – då uppstår ljuv melodi! Då kan vi diskutera feedback i utvecklingsintention! Träningen skulle ju aldrig utvecklas om inte någon tog ut svängarn… klart vi ska men då måste vi också vara beredda på att diskutera det – ge och ta, inse att det inte fungerade eller fira att det gjorde underverk!
    Är vi kunniga (lufarna) kan vi snacka med ledaren om pedagogik och uppmuntrande ledarskap utan att kränka eller tillrättavisa! Vi skall aldrig hamna i rätt/fel… vi skall snacka ram, värdering, utförande och utfall (inte fysiska utan hur utförandet blir i gruppen:))

    Jag älskar att ha uppföljningsmöten! Det ger massor av utveckling till mig själv som person! Hur kan jag få fram det jag upplevt på passet så att det är möjligt för ledaren att säga tack, så skönt att höra, detta vill jag utveckla vidare och detta skall jag förstärka! Jag påstår att jag är en bra uppföljare, alltid ärlig och bekräftande!

    Ja det blev ett långt inlägg och jag höll mig nog inte till en röd tråd… men hoppas ni kan följa mina funderingar!/Isa

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.