För femtioelfte gången: musiken på jympan måste vara stark. Om det inte lyser rött några gånger under ett pass är volymen för låg. Så är det bara. Om lampan inte lyser rött en endaste gång är det inte ens Jympa. Då är det någon slags gymnastik till bakgrundsmusik.

Here we go again.

Jympan utgår från musiken. Som när du dansar. Och då menar jag inte schottis eller en slowfox. Jag menar ute på lokal. Disco. Klubb. Då är det starkt som gäller. Vill man säga något måste man luta sig fram till partnerns öra och tala högt. Det är inte bekvämt, men det är inte meningen att man ska snacka. Man ska dansa.

Jympan är inte dans, men principen är densamma. När man hör musiken ska det egentligen inte behövas någon ledare i mitten, det ska bara skaka till i kroppen och man ska vilja röra på sig. Musiken berättar hur. Den berättelsen kan skilja sig åt från människa till människa. Men alla olika berättelser leder till febril aktivitet.

Den automatstarten funkar inte på låg volym. När man kommit igång vill man inte höra fötter som trampar. Man vill inte höra andra som flåsar. Man vill inte höra sig själv stånka och stöna. Man ska bara komma loss och ge järnet. Inuti musiken.  Som om man var ung och k-t. Förlåt ung och lekfull, menar jag. Vilket man förhoppningsvis alltid är.

I dag körde lilla basledaren och jag vårt medelpass. Jag kollade örat noga och kunde nöjt konstatera att det då och då lyste rött. Mission accomplished.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

13 kommentarer till När det lyser rött är det rätt

  1. Terese skriver:

    Yeeees I here you! 🙂

  2. Madelene skriver:

    Tinnitus genom jympa? Nej tack. Jag tycker inte det är rimligt att jag ska behöva öronproppar när jag tränar. I dag var jag på ett medelpass på Friskis Malmö. Ljudet var högt, men hon höjde ännu mer. Att det lyser rött någon gång under passet, visst. Men jag vill kunna göra alla övningar – jag kunde som det var inte hoppa in mot mitten av salen där högtalarna är, eftersom ljudet blev öronbedövande. När jag gick därifrån (innan passet var slut för övrigt) ringde mina öron. Ta kritiken på allvar istället, alla jympa-ledare, istället för att jämföra era pass med att gå på krogen. Det handlar inte om att inte höra sig själv flåsa, det handlar om vår hälsa.

  3. Tess skriver:

    Eller ännu bättre if I hear you förstås! 😉

  4. Helena skriver:

    Ett öra rött! 🙂
    (Men jag missade de snyggt mixade gitarrerna … Det var för svettigt för att tänka, men att jympa gick ju bra!)

  5. Marcus skriver:

    Håller med om att volymen skall vara stark. Men jag har uppfattat det som att rött betyder att volymen är för hög. Därför undrar jag: När tycker du att volymen är för hög? Och kan det vara så att en ledare som alltid spelar på hög volym kan ha en lättare hörselskada? Och därmed tror att volymen är lägre än den egentligen är?

  6. muffinshow skriver:

    Så här skriver Friskis&Svettis Stockholm om ljudvolym:

    ”Musik & Ljudnivå
    Ljudnivån på F&S Stockholms anläggningar och på pass är ibland föremål för diskussion och synpunkter.
    Några tycker att det inte är tillräckligt ”tryck” på passen och önskar därför att vi ökar volymen, några kommenterar motsatsen: att ledarna spelar för högt.
    Med vetskapen om de risker som är förknippade med buller och höga ljudnivåer har Friskis&Svettis Stockholm installerat s.k. elektroniska öron för att reglera och undvika att musiken är för hög. Örat finns nu i de stora hallarna på våra egna anläggningar, samt i spinningsalarna.
    Örat fungerar enligt principen att när grönt och gult ljus lyser/blinkar är det helt ok. Under kortare tid kan det även blinka upp till rött ljus, men där ska vi vara endast under begränsad tid (musiken varierar alltid i volymstyrka och därför indikerar den över alla ljusfälten). Detta ska ledaren rätta sig efter och sänka volymen om gult och rött överväger.
    Jympan bygger på musiken och kraften i den, därför kan vi inte sänka volymen hur lågt som helst. Vi kommer aldrig att kunna göra alla nöjda.
    Tips för dig som motionär om du tycker att ljudet är för högt trots att den enligt örat är OK: tänk på att inte stå precis under högtalarna, är är volymen högre. Lägre volym har du ofta vid kortsidorna och inne i mitten hos ledaren. Det finns också öronproppar som vi delar ut i receptionen.
    Vi hoppas att vi ska få en bra ljudnivå som väcker din och ledarens rörelseenergi och lust att ta i, utan att äventyra vår hörsel.
    Välkommen att njuta och må bra av musik och rörelse!
    OBS! Örat är inställt på en decibelnivå där du utan risk ska kunna vistas i den miljön upp till 8 timmar.”

  7. Marcus skriver:

    Förslag till nytt pass: Partyjympa. När: Kvällstid varje fredag och lördag. Hur: Som medeljympa men med sänkt belysning, rökmaskin och rödare öra.

  8. Maja skriver:

    ”Om lampan inte lyser rött en endaste gång är det inte ens Jympa. Då är det någon slags gymnastik till bakgrundsmusik.”

    Hahaha. WORD! som kidsen säger.

  9. Emelie A skriver:

    Håller med Mats! Ingen riktig jympa utan hög musik. Den är ju grym så varför inte ösa på lite? 🙂 Jag går ut en hel del och ljudnivån ute på klubb och Friskis går inte ens att jämföra ni som klagar på hög ljudnivå. Prova att lämna soffan och se själva.

  10. Madelene skriver:

    Jag är själv ”ute på klubb” rätt frekvent, men det är en helt annan sak än jympa. Jag kan värja mig, jag kan gå till ställen på klubben där ljudnivån är lägre, där man kan prata. Om det är konsert har jag öronproppar.Jag tycker inte att öronproppar på jympa är ett fullgott alternativ. Jag kan inte heller värja mig mot musiken när ledaren drar upp så att det skär i öronen.

    Jag tål en hel del ljud. Men när en ledare drar upp ett redan högt ljud, som alla som jympar hör (om de inte är döva), en ljudnivå som funkar, till något ännu högre, då undrar jag hur de tänker. Som Marcus skriver – är de månntro hörselskadade själva?

  11. Madelene skriver:

    Och jag kollar inte ens på ”örat” – jag känner med mina egna öron och det känns inte bra att de ringer efter ett jympapass.

  12. Miss F skriver:

    Ofta lyser ju örat rött på grund att vi ledare gastar/skriker.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.