En viktig – kanske  viktigast – del i projektet Mer jympa i jympan är ambitionen att stärka vårt härma-och-häng-på-ledarskap. (Kanske är på sin plats att påminna om att jag inte arbetar i projektet, jag bara rapporterar och filosoferar.) Alla vet vi vad det innebär att härma, men jag undrar: Finns det ramar inom vilka det är lämpligt att hålla sig när man leder jympa? Jag tänker främst på frågan hur enkelt det ska vara, men också på värdighet. Vissa grejer vill man helt enkelt inte göra.

Jag har skrivit om det här med värdighet förut. Har erkänt att jag själv utsatt jympadeltagare för förnedrande härmape-larv. Jag har lekt flygplan, jag har låtsas dra i ett osynligt rep och gått runt i ringen som om jag skitit på mig, jag har tvingat folk att hälsa på mig med ett handslag och till och med dansat vals. Ja, fy fan. Jag ber så mycket om ursäkt.

Så vad är okej i härmavseende i dag och vad bör förpassas till Pulsjympan? Nä, förlåt, ba skoja.

Jag säger det igen: att härma på jympan ska vara enkelt. Du ska inte förlora energin i rörelsen. Du ska inte tappa flås medan du grejar med armarna och mest ser ut som någon som spelar en fågelskrämma som får liv i en B-skräckfilm. Hela rörelsen ska kännas naturlig, i samspel med musiken och du ska hinna gå in i rörelsen, förfina den, ta ut den, känna på gränserna för rörelsen och få några gubbar i magen. (För den som undrar över gubbar: http://www.youtube.com/watch?v=lWG5kdbVrFk&feature=related)

Och så har vi värdighetsaspekten. Det är inte snällt att  få människor att känna sig som idioter. Kör inte ”klarar-ni-det-här-stuket” på jympan. Om du från din mittenposition ser att folk ser jävligt fåniga ut när de försöker göra som du, gör det inte. Le inte överlägset eller ens kärleksfullt överseende; gör bara aldrig så igen.

Det är enkelt egentligen. Hänger människor med direkt? Bra. Ser de förvirrade ut? Dåligt. Ser de förbannade ut? Mycket dåligt. Ser du en person som ler men inte med ögonen? Du förmodligen blivit för mycket för en annan jympaledare på passet. Ser de galna ut? Kan mycket väl vara jättebra. Ser de glada ut på ett sätt som syns i deras rörelser? Alltid bra.

Så, gån ut och gör! Amen.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

5 kommentarer till Hur mycket kan man härma utan att förlora sin värdighet?

  1. Isa k skriver:

    För mig låter d som du är med o projektet till 100%! håller med check

  2. muffinshow skriver:

    Bjudit in mig själv 😉

  3. Helena skriver:

    Ha ha, jag slår vad om att du har en hemlig skokartong på en hylla högst upp i garderoben fylld med tummade registerkort med rörelser du drömmer om att få använda den dag du äntligen kommer ut som pulsjympaledare. Erkänn!

  4. muffinshow skriver:

    Det syns alltså, trots att jag försöker kämpa ner min dans- och steglust med bakåtkickmonotoni in absurdum.

  5. Helena skriver:

    Vi låter oss inte luras … 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.