Det här är ett försvarstal. Jag behöver hålla ett sådant nu när så många andra jympaledare är duktiga och presenterar helt nya pass till höstterminen. Själv ska jag försöka dra ihop en ny uppvärmning.
En gång i tiden var jag så otålig att jag bytte program helt och hållet en extra gång mitt under terminen. I dag fattar jag inte hur jag hann producera så många pass, eller hur jag förmådde. Om jag gissar berodde duracellbeteendet på tre saker:
1 Jag hade inga barn och hur mycket tid som helst.
2 Jag gjorde banalare pass.
3 Jag hade ett okritiskt självförtroende.

På dessa tre punkter är nu allt precis tvärtom:
1 Jag har tre barn och ingen tid alls.
2 Jag har (för) höga ambitioner.
3 Jag har inte samma självförhärligande självförtroende längre.

Fördelen med nuvarande situation är (hoppas jag) att passen blir bättre i dag än förr. Jag är medveten om att den förhoppningen kan vara ett svårt fall av självbedrägeri. Sanningen om min fragmentariska passkonstruktionsidé kan i stället vara:
1 Min hjärna klarar inte av att hålla ett helt nytt pass i huvudet.
2 Min själ blir stressad av att stå med ett helt nytt pass där på golvet en annars trevlig dag i augusti/januari.
3 Höga ambitioner leder till passkramp.

Hur som helst har jag nu tre nya melodier i mitt mixprogram. Dessa tre melodier har jag tänkt ska räcka för att värma upp. Total längd är cirka elva minuter och – inspirerad av nya upplägget i projektet Mer jympa i jympan – ska jag försöka bli färdig med både rörlighet och övrigt under denna kortare stund, alltså kortare än vad originalkurvan föreskriver. Hjärta och lungor ska efter dessa elva minuter vara arbetsberedda, liksom muskulatur för att användas i diverse arbetssamma styrkeövningar. Det ska bli spännande.

Om jag bara får tummen ur de där korta stunderna det blir luckor i det kaos som familjeliv och arbetsliv bjuder på. Bara en vecka kvar nu. Löplåten känns tjatig, men de andra två kan vara på väg mot sin lösning.

Och så gick den här dagen. Sex dagar kvar.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

16 kommentarer till En himla massa program

  1. Helena skriver:

    Tänk på att du får vila på sjunde dagen, och så är du väl trots allt inte mer än människa? 😉

  2. muffinshow skriver:

    Fem dagar kvar. Har jag jobbat med låtarna? Näe.

  3. Helena skriver:

    Inte för att jag har läst Bodil Jönsson, men finns det inte nåt hon kallar ställtid? Själv tror jag på det omedvetna. Det är där det händer!

  4. muffinshow skriver:

    Håller med. Ställtid behövs därför att mycket av skapandet händer under den tid inget fysiskt sker. Men i jympans fall måste man ju faktiskt någon gång lyssna på låtarna. Och ta några steg, röra på armarna. Ska göra det i dag. Ska.

  5. Helena skriver:

    Be den allra minsta lilla sektmedlemmen att kittla dig till musiken! Då kommer du nog igång. 😉

  6. Nurse Angry skriver:

    Eller be Lilla Basledaren ge dig en spark i baken. Det gör hon gärna 🙂

  7. muffinshow skriver:

    Jobbade med första låten av tre igår kväll. Inte klar, men några rörelser tror jag sitter.

  8. Nurse Angry skriver:

    In med lite Whitney Houston i passet, så löser det sig snabbt får du se.

  9. muffinshow skriver:

    Klockan är 21, disken är avklarad, treåringen somnade precis. Man tar fram lilla musikmaskinen, pluggar in lurarna, ställer sig på vardagsrummet och trycker på play.

  10. muffinshow skriver:

    21.37, efter sju-åtta genomlyssningar har jag en första skiss för första låten. Redo att låta en liten basledaren godkänna eller förkasta.

  11. muffinshow skriver:

    I Wanna Dance With Somebody tra-la-la. Det blir ju skitbra. Tack.

  12. muffinshow skriver:

    Försöker jobba hemma men inte mycket händer. Fikar, tittar på dokumentär om Jimi Hendrix på Svt Play, svarar på mail, kollar Twitter och Facebook. Och så helt plötsligt – jag visste att det skulle hända – klickar jag fram Mixmeister, trycker igång låt två (Shukar Collective) och reser mig upp. Och det går ganska lätt. Tror den är fixad. Lilla basledaren måste godkänna. Två och en halv dag kvar och bara en låt. Det kan gå.

  13. Helena skriver:

    Ha ha, precis sådär är det! Claire Bretécher gjorde en rolig serie om det nån gång under kritaperioden (80-talet). Hennes frilansande alter ego (som hatar att städa) städar hela huset bara för att skjuta upp att börja jobba. Själv har jag det just nu fruktansvärt rent hemma. (Är inte med på Facebook, men det verkar inte hjälpa ett dugg.) Lycka till! Du klarar det. 🙂

  14. muffinshow skriver:

    Tänkte efter att ha jobbat med låt två att ”nu räcker det”. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer. Det där får jag samla kraft till och göra senare. Men så testade jag i alla fall lite på låt tre (Mumford & Sons) innan jag cyklade iväg till ett kontor. Vimsigt, blev det. En, kanske två, rörelser kan funka.

  15. malingerdle skriver:

    lyckatill med det nya passet!

  16. muffinshow skriver:

    He he, tack. Har tre låtar så gott som klara för ny uppvärmning på måndag. Mer kreativitet orkar jag inte i ett svep. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.