Man kan bli skittrött på Friskis&Svettis

den 27 augusti, 2011 · 8 kommentarer

Jag skulle kunna göra en lista på varför jag blir trött på Friskis&Svettis ibland. Just i dag har jag ändå ingen lust att skriva ner den listan. Vill inte sprida dåliga vibbar.
Anledningen är att kärleken till sekten Friskis&Svettis är så mycket större än irritationsmomenten. Hittills i alla fall. I dag tänker jag på fullt allvar – medveten om att the bad list existerar – att det finns inget bättre ställe att träna på än Friskis&Svettis.
Seriösa idrottsmän inom styrkeidrotter må ha en annan åsikt, men för vanligt folk – alltså i stort sett resten av befolkningen – erbjuder Friskis&Svettis det bästa man kan få i träningsupplevelseväg.
Jag säger inte att det är perfekt på något enda Friskis&Svettis, bara att det är bästa träningsstället för både svennar och blattar i alla åldrar och av alla könstillhörigheter och med vilken sexuell preferens som helst.
Här är the good list:
Kvaliteten på träningen är mycket hög.
Utbudet är stort, alla kan hitta sin träning.
Ledare och instruktörer har alla en mycket bra utbildning i ryggen.
Friskis&Svettis värderingar är sant humanistiska och demokratiska.
Föreningsformen gör att det är människors lust, visioner och idéer som driver utvecklingen.
Föreningsformen gör att all ekonomisk vinst går tillbaka till verksamheten.

Amen.

Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Hemsida →

8 kommentarer till Man kan bli skittrött på Friskis&Svettis

Maja skriver:
27 augusti, 2011 kl. 19:44
Baksidan är på något sätt alltid intressantare, men de dåliga vibbarna kommer tyvärr ofta på köpet. Så jag förstår din bra-lista. Jag älskar Friskis (vilket få har missat) men ogillar att föreningens PK-kultur ofta kväver åsikter som kanske hade behövts vädras. Att alla är välkomna och att det ska vara högt till tak måste väl inte betyda att alla ska ha samma åsikt/inte ha någon åsikt utöver ”friskis är bra”?
JossiPP skriver:
28 augusti, 2011 kl. 14:03
Lite rolig gränsdragning: Erbjuder Friskis det bästa i träningsupplevelseväg för seriösa idrottare inom ”icke-styrke-grenar”? Längdskidåkare? Orienteringslandslaget?? Konstskridskoåkarna? Emma Green Tregaro? 😉
Annars håller jag med. Men vart tar man vägen med sin lista om man inte bloggar ut den – man har ju en lista.
muffinshow skriver:
28 augusti, 2011 kl. 14:50
Du har rätt så klart JossiPP. Tänkte bara på gymmet och styrkeidrotter när det gällde seriöst satsande idrottsmän och kvinnor. Vet inte om en skidåkare på elitnivå skulle tycka att det var tänkbart att köra på Friskis&Svettis. Borde ju kunna ge bra styrke- och rörlighetsträning, t ex. Hur som helst; jag har vanligt folk i åtanke. Även de ovanliga.
Miss F skriver:
28 augusti, 2011 kl. 17:34
Halleluja!
Isa k skriver:
28 augusti, 2011 kl. 19:56
Hm listan om baksidan är alltid intressantare? Nä inte för mig! Känns snabbt om det positiva är tillräckligt intressant. Den fördelslista du noterar kan jag utöka med några högst individuella … så jag vet i hjärtat att ev baksida som kan upplevas från mig handlar mer om mig än om Friskis !
muffinshow skriver:
28 augusti, 2011 kl. 20:04
Isa, Generellt och i genomsnitt måste man kanske medge att relationer handlar till 50 procent om en själv. Men då finns ju 50 procent kvar för Friskis&Svettis att ta ansvar för.
Mats
Isa k skriver:
29 augusti, 2011 kl. 21:37
Kanske det… Undrar om det är en person? El organisationen? Hur menar du?
muffinshow skriver:
30 augusti, 2011 kl. 05:40
Kan man ha en relation med en organisation? Det tror jag inte. Bara med människor (och djur, kanske).