I måndags testade jag en ny sorts uppvärmning, en egen tolkning av det nya upplägg som ingår i projektet Mer jympa i jympan. När jag dagen innan testade och testade i stor lokal utan deltagare var jag inte övertygad om att det här var någon bra idé. När jag cyklade till City för premiär med grupp var jag inte på vinnarhumör. När jag mötte mina medjympare och medskapare i omklädningsrummet kände jag inte stolthet och tillförsikt över vad jag snart ämnade utsätta dem för.

Så såg jag strumpan.

Jag hade dragit på mig shortsen och linnet,  tog upp de ihopsatta små vita sockarna ur ryggsäcken, delade på dem och upptäckte att den ena var min, den andra inte. Den var lilla basledarens lilla gulliga och patriotiska socka, märkt med amerikanska flaggan och bokstäverna U S A. Och helt plötsligt vände allt och jag tänkte att ”nu jävlar ska jag gå ut och ge järnet och tycka att det är bra det jag ger i detta järn”. Från en liten basledares lilla vita socka steg kraften från foten upp genom benet, förbi ni vet vad, vidare genom magen och bröstet för att äntligen nå dit kraften behövdes som bäst: huvudet.

Man måste tro. Man måste våga. För när man tror och när man vågar, då blir det gärna bra.

Nu vet jag inte riktigt hur bra det blev, rent objektivt, men det skiter jag i. För subjektivt sett blev det skitbra och det var så mycket kärlek och medskapande musicking i rummet att det raderade ut alla tveksamheter. I alla fall nästan.

Man får se hur det känns nästa gång, när jag bara har mina egna strumpor.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

9 kommentarer till Allt hänger på strumpan

  1. Maja skriver:

    Så fint <3

  2. Maja skriver:

    Ps. Hur får man veta mer om MJIJ-proektet? Får vem som helst vara med eller är det speciellt utvalda svettisar?

  3. muffinshow skriver:

    Hej Maja, Det är 2012 som gäller. Då ska MJIJ dras igång med alla ledare. Jag är inte med i själva utvecklingsprojektet, får bara reda på en massa saker och så försöker jag skapa intresse. Och så är jag grymt nyfiken själv också.
    Mats

  4. Miss F skriver:

    Får man låna sockan i morgon?

  5. Nurse Angry skriver:

    I don’t even LIKE those socks, my sister gave them to me! They are tight at the top and cut off my circulation, I’m surprised you could even get them on. You can wear both of them next week :-*

  6. muffinshow skriver:

    Miss F, Som du ser i en kommentar är lilla basledaren själv inte särskilt fäst vid nämnda sockor. Hör av dig. En är dock inte ren.
    Mats

  7. JossiPP skriver:

    Charmigt 🙂 The star spangled jympster.

  8. Helena skriver:

    Jympans Höga visa. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.