Okej, om någon kan skriva om känslan att leda pass på Friskis&Svettis så är det jag. Sa Daniel, alltså.

Mina händer ligger stilla på tangenterna.

Är det skrivkramp?

Är det samma typ av kramp jag kan få när jag ska lägga in en ny låt i passet. Jag tycker om låten, jag hör grejer i musiken att jobba på, men när jag testar på vardagsrumsgolvet händer inget kreativt över huvud taget. Det enda som kommer är det jag helst av allt inte vill ska komma: bakåtkickar.

Det är rätt viktigt att man inte får kreativ kramp just i den där stunden man står på vardagsrumsgolvet. Det är nämligen en stund man klämt in mellan jobb, matshopping, matlagning, hämtning på dagis, läxhjälp och sådana i sammanhanget oviktiga aktiviteter som normalt och trevligt umgänge med familjen eller kompisarna. Man vill helst få något gjort den där stunden, något med kreativ höjd, för snart är det dags att gå ner i tvättstugan och tömma maskinerna.

Men det blir bara bakåtkickar ändå. Så jag lägger ner försöket och letar efter andra låtar som ska få lusten att ta över från krampen och göra passmakarlivet lätt och roligt.

Snart står jag på golvet igen, nu med nya låtar som jag tycker om och som alla innehåller signaler att arbeta med i passet. Men bakåtkickarna vägra släppa greppet.

10 – 40 timmar senare har jag satt låten. Har jag fått flyt har jag kanske till och med satt hela uppvärmningssekvensen. Till exempel.

Så är det att leda.

Hm. Känns inte så positivt. Måste nog försöka skriva om det här med att leda igen.

 

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

En kommentar till Så här är det att leda

  1. Heidi skriver:

    Åh…*skrattar så tårarna stänker* det är ju så här det är att skapa! Mycket ångest, tvivlan, köra fast och börja om. Det är är fundamentet, grunden. Magin kommer när jag står i mitten, känner energin, förväntan och musiken kör i gång. Mer här och nu kan jag inte vara och sedan händer DET. En känsla så vibrerande och levande som elden. otämjbar och kraftfull. Tilsammans, unisont och endå så olika i förutsättningar och kroppsspråk.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.