Jag fattar inte att det ska vara så svårt. Att sätta tvåan och fyran i takten, alltså. Så tänkte en snubbe som gick på mitt pass. Denne snubbe var också musiker och filosofie doktor på Kungliga Musikhögskolan. Han skrev ett brev till vår Carina Sjöberg i Friskis&Svettis Stockholm och beskrev problemet som baktaktsdilemmat. Musiken säger ”upp” men ledaren gör ”ner”.

För vår musikaliske man från KMH betydde  de tunga markeringarna i takten – ettan och trean –  ”ner”, men  ledaren kunde ändå vara på väg ”upp”. Och samma sak fast tvärtom; när markeringarna som lättade från marken – tvåan och fyran – signalerade ”upp för i helvete”, då strävade ledaren neråt. Vår man från KMH höll på att få tuppjuck. Han ville hjälpa till. Han ville höja känslan på jympan.

Och nu har han gjort det.

Nä, det har han inte, men vi jobbade ihop i ett halvår och försökte analysera vad som händer i musiken och hur den potentialen kan återspeglas i rörelser. I arbetsgruppen ingick också Lasse Lind, Nina Forsberg och en filosofie doktor till.

Så vi satte igång att fundera över baktaktsdilemmat och om det är så att man absolut måste klappa på tvåan och fyran om man ska klappa, eller om det kan vara okej att göra det också på ettan och trean.

Nu är jobbet klart och nästan filmen om det här projektet också. Ifall du någon gång sett Musikministeriet på TV så vet du vilken typ av film vi har försökt göra. Filmen är helt enkelt  en dokumentation av vårt forskningsprojekt.

Den filmen kan du säkert snart få se, men innan dess så kan jag berätta att vi tillsammans med forskarna på KMH lyckades frilägga ett antal parametrar i musiken och i våra rörelser. Tricket är att förstå hur de ska kombineras på bästa sätt, så att vi maxar den där energin vi eftersträvar att förmedla. Och där står vi nu, för vi har mer arbete kvar att göra. Egentligen ska projektet hittills definieras ”förstudie”.

Vi har till exempel kvar att hitta på ett sätt att förmedla de här tankarna till oss ledare så att vi förstår dem på ett sätt som ökar vår förmåga att utnyttja musiken. Det ska ju liksom inte stanna vid teori. Hur förändras utbildningen till jympaledare av det här jobbet kan man ju till exempel undra? Ska vi ha en fördjupningskurs med högskolepoäng? Ska vi ha MUF (musikuppföljning)?

Hur som helst: det har varit skitkul och skitintressant och jag hoppas vi kan få till en fortsättning på projektet. Min jympande filosofie doktor är inte alls lika säker på att baktakten är samma dilemma längre. Det beror på, säger han nu. Vilket jag tycker är lite tråkigt, för det är roligare när någon är grymt övertygad om att han eller hon har rätt. Som jag.

Ska man klappa ska man fan klappa på tvåan och fyran. Liksom att man måste ut på tvåan och fyran samt upp på tvåan och fyran. Enda undantaget är – som Joakim Karlén mycket riktigt skrev på Facebook – när man klappar på ettan, tvåan, trean och fyran under 30 sekunders sista ös i sista låten.

Fast – om jag ska vara helt ärlig – ibland måste man köra på ettan och trean, eller bara fyran. Variationerna är många. Det beror på, som filosofie doktorn numera säger. Som i It’s Raining Men: klappa på 3 och en halvan och fyran: Klapp-klapp.

Amen

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

6 kommentarer till Ska det klappas kan det inte klappas hur som helst

  1. JossiPP skriver:

    Hahaaa! Va kul!
    Musikprofessorerna har måhända sina egna yrkesskador; tänk femtielvatusen timmar dirigering där ETT såklart är lika med ”pinne ner”; plus så fort man slår på en större trumma (ofta då på slag ETT i takten) så brukar man behöva göra det _neråt_. Sätter sig i synapserna??

    Fotsteg/stamp (och andra tydliga rörelser) räknas väl också som taktmarkeringar, tycker de bildar en trevlig liten orkester tillsammans med ev handklapp 🙂

    Man ska väl inte glömma var armar/händer _befinner_sig_ för att göra en bra rörelse med tryck & balansutmaning? Klappar just nu i en rörelse på 1,2 (tyst: 3,4) – därför att då är händerna nära varandra! [Prova till Money for nothing/Dire: THAT’s the WAY you do it, MONEY for nothing and CHICKS FOR free]

    // En sån där tok som annars gärna klappar på ”å” när alla andra klappar 1,2,3,4 🙂

    PS. Ingen risk för att vetenskapliga klappmästrerier kyler av ledarlusten ett par grader??

  2. Helena skriver:

    Jag säger bara: Äntligen! 🙂

  3. Helena skriver:

    … och utöver min Nobelpriskommentar ovan, så vill jag uppriktigt säga att det här låter väldigt spännande och roligt! Ser verkligen fram mot att få se filmen (Musikministeriet var ett toppenprogram!), men framförallt att få jympa till resultaten av all denna möda. Jag är otroligt imponerad över att kul och allvar går att förena på det här viset. 🙂

  4. Jympajesus skriver:

    Helena, Vill du se filmen innan den är klar och komma med synpunkter innan sista fixningen? Skicka din mailadress.

  5. Jympajesus skriver:

    JossiPP, Du tvingade mig att lyssna på Money For Nothing igen och ja, jag fattar hur du klappar. Intressant. Håller också med om att fotstamp ingår i det musicerande vi tillsammans med deltagarna ägnar oss åt på pass. Kul!

  6. Helena skriver:

    Klart jag vill se filmen! Däremot är det förstås osäkert om jag har något värdefullt att bidra med. Har skickat min mejladress till dig på F&S community.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.