En av mina deltagare sa förra måndagen att jag hade roligare musik i nuvarande pass jämfört med förra. Jag hade inte frågat men tar gärna emot synpunkter ändå. Det är kul att veta vad folk tycker. Jag  lever efter devisen ”Jag hör vad du säger men rättar mig kanske inte efter vad du tycker.”

”Jag hör vad du säger” kan uppfattas som arrogant och kan säkert vara det också men egentligen tycker jag att det är så det måste fungera. Alla synpunkter är välkomna, men det är inte alls säkert att synpunkterna omsätts i handling. Jag fick till exempel en impuls att fråga under stretchingen om folk hade några hatlåtar i passet.

Som jag uppfattade det fick jag två svar: låtar utan sång och raplåten. Inte rap som i hiphop utan som i efter sockerdricka. Under avspänningen spelar jag en melodi som heter Talking to the Spirits of The Forest med en strupsångare vid namn Yat-Kha. Det kan möjligen uppfattas som en väldigt lång rap.

Jag tycker den är rolig. Första gången fnissar många. Men jag tycker också att den funkar som avslappningslåt. Förresten kan det vara skönt att fnissa efter ett pass. Fniss är läkande, eller hur?

Jag pratade om Prince också, att man ska akta sig för att ha med Prince-låtar i passet. De blir alldeles för populära. Folk vill aldrig byta ut Prince-låtar. Personen som tyckte att mitt pass blivit roligare nämnde också en låt med Prince som jag haft tidigare. En trogen stammis slutade helt bara för att jag inte tog tillbaka en annan Prince-låt. Eller om det var för att jag inte tog bort en låt hon hatade. Kvittar vilket.

Då är vi tillbaka till det där med att det är jätteintressant att veta vad människor tycker men att det inte  nödvändigtvis leder till förändring. Flera personer sa när de lämnade lokalen i måndags: ”Bry dig inte om vad vi tycker. Du ska välja din musik.”

De kärleksfulla (min tolkning)  kommentarerna var jag inte riktigt beredd på, även om något annat aldrig har föresvävat mig. Bland det roligaste med att göra pass är ju att testa ny och annorlunda jympamusik. När jag kör annorlunda låtar känner jag att jag ställer högre krav på mitt ledarskap. Motstånd i musiken väcker något – ökar energin och närvaron –  och det är bra för känslan på passet.

Samma med kvalitetsuppföljningen. Att någon har synpunkter på ditt pass betyder inte per automatik att passet förändras. ”Jag hör vad du säger.”

Antar att det handlar om respektfull kommunikation. Jag som får synpunkter på det jag gör, hör och värderar informationen. Tycker jag att det ligger något sant och positivt i den, ändrar jag mig.

Amen.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.