Volymen ska upp
Rött är fint. När passet öser på och allt känns som ett stort och varmt party lyser örat rött.
Alla kan Men alla vill inte.
Jympan är för många, bara man inte skrämmer bort folk med krångel och armvift. Annars kan varenda kotte gå loss och glömma bort sitt ego en stund.
satsa på människorna
Den skillnad som vi i Friskis&Svettis har möjlighet att bygga på är människorna, deras kunskap, passion, förmåga och värderingar. Satsa på människorna, så kommer kvaliteten.
Jympaupplevelsen Friskis&Svettis själ
Jympan var det första uttrycket för Friskis&Svettis idé om träning och gemenskap. Den kan fortfarande vara vårt mest unika erbjudande om vi vårdar den klokt och lekfullt.
Jympajesus predikar
Kanske kan man säga att Jympajesus är en besserwisser. Själv anser han att han debatterar viktiga frågor i sekten.
Jag kunde inte hålla med mer. OK – det händer ju faktisk att folk uttryckligen ber om råd, och då kan man såklart ge råd, typ om vad det kan finnas för andra pass de OCKSÅ kan testa (notera den fina skillnaden mellan ”du skulle kunna testa det här också” och ”du borde göra det här istället”). Men om folk INTE ber om råd, då skall man fanimig hålla käften. Man måsta ändå göra skillnad mellan att folk outright stör och att folk bara inte är superoptimala nog att tillfredsställa alla elitister.
A. Jag rekommenderar alltid Cirkelfys. Vad människor än frågor, i vilket skick de än är, till alla åldrar: Cirkelfys. That’s the grej. Lite oansvarigt möjligen, men vad bra det passet är för alla som t ex behöver ett pekfinger på rumpan i plankan.
Nja, oansvarigt och oansvarigt – jag vet inte hur er Cirkelfys fungerar, men vår motsvarighet ger alla möjligheter att anpassa efter den egna fysiska statusen och motorn. Vilket iofs ställer lite krav på psyket om man t.ex. är en person med extremt mycket tävlingsinstinkt, eller som har svårt att ligga i underkant i gruppen.
A. Du har rätt. Tror jag. Alla har möjlighet att anpassa träningen efter egen status. Är det ordet? På passet i lördags sa t o m ledaren att Cirkelfys handlade om medelnivå. Det hade jag aldrig hört förut. Då kan man ju lugna ner sig några hekto. 😉
Fysen här går nog i lite högre tempo än medeltempo – å andra sidan sprider deltagargruppen så pass mycket att den enes kräkas-i-en-papperskorg är den andres söndagspromenad, så det beror väl lite på hur man ser det. XD Jag tycker ibland (jag undrar om jag har skrivit det här förut; jag har sagt det i så många sammanhang att jag inte minns var jag har sagt det och var jag inte har sagt det) att man skyddar deltagarna från de lindrigare intensitetsnivåerna lite i överkant; passen skall vara så tillrättalagda, ledarskapet skall vara så gulligt och rekommendationerna skall vara så anpassade, Majoriteten av gympadeltagarna även på bas- och medelnivå är ffs vuxna, normalbegåvade människor, fullt förmögna att ta ansvar för sina egna kroppar, låta bli att göra saker som inte känns bra men även utmana sig lite extra. Nu menar jag inte att man inte skall ha riktlinjer för hur de olika intensitetsnivåerna skall vara, men man får inte bli så snäll att man i missriktad välvilja tar ifrån bas- och medeldeltagarna ynnesten att få bli lite hetsade de med.
Håller med om att vi i Friskis&Svettis gärna överanpassar. Men inte om att vi är vuxna och ansvarsfulla. Bara till åren vuxna. Ibland i alla fall. Kanske lite för ofta.