Det är väl så att våra hjärnor vill sortera. I strävan efter att förstå omvärlden stoppar den saker i lådor med etiketter. Kanske är det bara ena hjärnhalvan som är så, för den kreativa halvan drar ju ut alla lådor och försöker få ihop nya kombinationer. Bara för att det är roligt.

I Friskis&Svettis tycker jag vi kategoriserar för mycket.

Jag tänker bland annat på det här med att benämna pass och träningsformer för funktionella, instruerande och fokuserade. Är ett Cirkelfyspass med nödvändighet mer fokuserat än ett jympapass? Får jag garanterat fler instruktioner på ett skivstångspass än på ett IntervallFlex? Och om det är så, är det så viktigt att lägga Jympa och Cirkelfys i olika lådor? Mycket är ju likadant. Man gör armhävningar, situps och får hög puls. Vi gör det i grupp.

Ordet ”gruppträning” kan jag också jobba upp lite aggressivitet kring. När blir det gruppträning? Uppenbarligen räcker det inte med att en grupp tränar samtidigt. För då skulle styrketräning i det vi brukar kalla gymmet räknas dit. Men Cirkelfys är gruppträning, trots att jag för min egen del känner mig rätt individuell. Jag f-ö-r-s-ö-k-e-r leka grupp ibland, men få tycks bry sig om att peppa varandra i den lilla gruppen som flyttar runt mellan stationerna samtidigt. Om det inte är så att man redan är polare, då kan man höra lite ”kom igen” och andra tillrop.

Ska jag dra min tanke till sin spets är inte ens jympa gruppträning. Alla deltagare gör sitt eget pass efter egna förutsättningar och egen lust. Träningseffekten är högst individuell. Ingen av övningarna – får man innerligt hoppas – kräver fler än en person.

Vilket får mig att tänka på parövningarna på förra årets Svettisdagarna nere i Tennishallen. Så långt ifrån armkrok. Men inte ens det var gruppträning – utan parträning – och väldigt fokuserat, instruerande och funktionellt. Och roligt.

Roligt är en bra låda. Tror att det är enda lådan vi och våra hjärnor behöver.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

3 kommentarer till Vår kärlek till att sortera, kategorisera och etikettera; blir inte den lite jobbig ibland?

  1. Isa K skriver:

    Mats! Jag gillar tanken att ruska om våra etiketter och lådor rejält! Det ger föreningarna en möjlighet att se över sina kortsystem, sin utbudskarta, tränarnas funktion, lokalers utformning osv., som idag är utifrån våra tidiga kategorier… Vi har ibland svårt att nå ut och förändra när vi ”sitter fast” i förhållningssätt som var mest passande då och inte nu? Jag gillar kategorin rolig men då kanske vi bara får en (1) kategori? Räcker det? 🙂

  2. Jympajesus skriver:

    Man måste ju spetsa till det. ”Rolig” är kanske den stora lådan. Kanske måste man prata om karaktären på träningen när man skapar passen, men hur kategoriserar vi träningen i beskrivningarna till medlemmar och andra? Klart man behöver beskriva, men man får vara noga med orden. Det är så lätt att hamna i klichéer.

  3. A. skriver:

    Där jag tränar har vi inte något mellanliggande sorteringssystem, utan direkt under gruppträning kommer de enskilda grenarna, typ spinning, BP, gympa, vattengympa. Jag tycker att det systemet är enkelt och bra, men då är jag ju van och ”hemmablind” också, det skall vi inte glömma. Jag kan tycka att försöken att gruppera pass efter random karaktärsdrag funkar sådär halvbra; vissa grenar är lätta att kategorisera, men det kommer alltid att vara några som skulle kunna ingå i flera kategorier och några som inte faller in riktigt bra någonstans.

    ”Gruppträning” använder vi där jag tränar för att skilja ut träningsformer som kan beskrivas som ”ett gäng deltagare gör ungefär samma sak samtidigt (inte nödvändigtvis exakt samma sak i takt, jag har inga problem att placera t.ex. cirkelfys här) och en ledare styr upp dem” från typ lagsport och helt individuell träning. Jag tycker att beteckningen fungerar hyfsat, men då har jag kanske lägre krav än du på när man får kalla sig en grupp, jag vet inte (jag läste lite gruppsykologi nyligen och där var en ”grupp” ungefär ”fler än tre människor med ett gemensamt mål som är medvetna om varandras existens och upplever sig som en grupp”).

    F.ö. instämmer jag angående klichéer, ibland längtar man lite efter skämskudden när man läser passbeskrivningarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.