Volymen ska upp
Rött är fint. När passet öser på och allt känns som ett stort och varmt party lyser örat rött.
Alla kan Men alla vill inte.
Jympan är för många, bara man inte skrämmer bort folk med krångel och armvift. Annars kan varenda kotte gå loss och glömma bort sitt ego en stund.
satsa på människorna
Den skillnad som vi i Friskis&Svettis har möjlighet att bygga på är människorna, deras kunskap, passion, förmåga och värderingar. Satsa på människorna, så kommer kvaliteten.
Jympaupplevelsen Friskis&Svettis själ
Jympan var det första uttrycket för Friskis&Svettis idé om träning och gemenskap. Den kan fortfarande vara vårt mest unika erbjudande om vi vårdar den klokt och lekfullt.
Jympajesus predikar
Kanske kan man säga att Jympajesus är en besserwisser. Själv anser han att han debatterar viktiga frågor i sekten.
Facebook
Nyhetsbrev
RSS
Twitter
Det här var ju på något sätt intressant. På spinningen tycker jag annars att man inte ser så mycket av de som inte håller takten. Alltså inte ”inte ser” som i att de inte förekommer utan ”inte ser” som i att man inte märker av dem fast de finns där. Hos oss finns dessutom ofta en och annan cyklist, och de kör ju som regel sitt eget race. Det enda jag på allvar stör mig på är när instruktören själv inte kan hålla takten; det är sjukt oinspirerande (det är förstås också en brist av mig, eftersom jag själv helst vill köra i takt och därför stör mig när musiken är lagd så att det inte går).
Jag kan dock reagera ibland när deltagare kör på ett sätt som inte ser bra ut. D.v.s. inte primärt att de är i otakt, utan att de kör väldigt mycket för tungt (så att de knappt orkar få runt tramporna utan måste pressa sig ned med hjälp av styret) eller väldigt mycket för lätt (da popcorn thing), eller tokcyklar under nedvarvningen i något slags ”bränna maximalt med kalorier”-syfte. När det ser ut som om de kör på ett sätt kroppen inte mår helt bra av, för att sammanfatta.
Jag svär mig fri från ”da popcorn thing” eller att köra så tungt att jag inte får runt pedalerna, men i övrigt måste jag erkänna: jag är en sån där som inte känner takten!
Blir lika full i skratt varje gång ledaren säger saker som:
– känn takten
– det är bara att gunga med från sida till sida
what? Känn takten?
För mig är det lika lätt som att förklara färgen röd för en blind!
Det är ju inte så att jag inte försöker känna takten, ibland lyckas jag, ibland inte.
Försöker dubbelkolla ibland så mina ben rör sig samtidigt som ledarens.
Jag har funderat lite på det du skrev om aggressivitet på spinning vs kärlek på jympan.
Ja, på spinningen och cirkelgym/cirkelfys är det nog en hårdare stämning, mera rakt in i kaklet-känsla, än på jympan i alla fall generellt sett på de pass jag har varit på.
Dessutom hinner man se folk under en längre tid på den här typen av pass.
Är du på ett jympapass och någon studsar i otakt framför dig kan du på ett snyggt och enkelt sätt byta plats utan att det märks.
Försök göra det i en spinsal!
Förövrigt kan jag också störa mig på de där som inte verkar ha förstått upplägget på passset, mest irriterad blev jag nog när en tjej toktrampade, alldeles för lätt, men så hon fick bra med puls.
När hon tröttnade på det slutade hon trampa en stund, för att senare trampa baklänges.
Tur att hösten är här så träningen blir som den ska 🙂
Känner mig lite dum när du skriver att du inte KAN hålla takten. Vad beror det på, tror du? Kan du lära dig?
Vill ju inte hacka på dem som inte kan. Du är ett föredöme som försöker hålla samma som ledaren. 😉 Tänker på idén med upplägg och träningseffekt.
Trampa baklänges känns coolt. There’s a rebel in da house, liksom.
Jag har svårt att känna takten oavsett om jag tränar eller bara sitter och lyssnar på musik, men visst går det att träna upp.
Numera lyckas jag oftast hänga med på jympagolvet om det inte är för komplicerade steg, men då är det koordination OCH takt samtidigt!
För några år sedan hade jag absolut noll koll, så vad sägs om en uppföljning på det här ämnet om sisådär 5 år? 🙂
Kan bristen på taktkänsla sitta i att jag aldrig har övat på att höra och känna takten?
Långsam koppling i nervtrådarna som ska förmedla takt från hjärna ut i kroppen? 😉
På steg 1an fick vi göra en övning där instruktörerna spelade musik, vi kursdeltagare skulle blunda och räcka upp handen på ”ettan”.
Jag tror jag hamnade rätt nån gång.
Gissa om jag är tacksam över att man inte måste hålla takten på cirkelgymmet 🙂
Men även där försöker jag höra takten och hålla mig till den, blir lite mindre ”hela havet stormar”-känsla och jag guidar i rätt takt.
Är det kanske lättare att hålla takten på jympagolvet än spincykeln, mer invant beteende?
Tycker det här är intressant. Hobbypsykologen har en fråga: Blir du möjligen blockerad av att du TROR att du inte kan hålla takten? Och var har du i så fall lärt dig det, att du inte kan?
Å andra sidan skriver du att du skrattar åt när ledaren uppmanar gruppen att hålla takten. En överlevnadsstrategi?
Förlåt om jag ställer för nyfikna frågor.
Skoj med ännu en hobbypsykolog!
Hmm jag skrattar ju inte rakt ut i gruppen, men inombords bubblar det i mig. (vore ofint att skratta rakt ut)
Kan nog hända att jag blir blockerad, jag upptäcker ibland att jag hamnar i otakt och då får jag fullt upp att försöka trampa rätt i stället för att bara trampa på.
Jag har ”alltid” fått höra att jag inte kan hålla takten, så under många år struntade jag i att ens försöka.
Om man inte är nyfiken får man inget veta!
Ja men det låter ju som rena skolboksexemplet: Man blir det man får höra att man är.
Undrar hur du ska göra för att komma ur det där. Det är ju liksom roligare att trampa i takt, tänker jag. (Psykologer säger alltid ”tänker jag” när de framför en åsikt.)
Nu tänker jag inte säga något om just Jenny, eftersom jag inte känner henne och alltså inte har en aning, men visst finns det folk som har lättare och svårare att känna takten, liksom folk som inte kan känna den alls. Jämför att vara tondöv eller hopplös på siffror. Träning kan alltid hjälpa något (det finns grader även i helvetet), men inte frälsa alla. Inte för att jag tycker att alla behöver frälsas, heller.
Visst finns det folk som TROR att de inte kan hålla takten för att de alltid har fått höra att inte kan det (jag jämför med folk som tror att de inte kan sjunga fast de kan, för att de inte passade in i skolkören i småskolan, det är inte så ovanligt), men det är inte så att alla som inte kan hålla takten är psykologiskt blockerade på något sätt.
Känner så igen mig. Försöker att inte tänka på det men det är omöjligt och jag blir såååå irriterad på alla taktlösa. Går helt enkelt inte att koppla bort. Gå ut och cykla istället om ni inte kan hålla takten. Eller gå på nåt annat pass, eftersom hela spinningpasset bygger på att DU SKA TRAMPA I TAKT MED MUSIKEN.
Fick lära mig efter det här inlägget att man kan ha svårt att hålla takten, fast man vill och verkligen försöker. Gjorde mig lite mindre rabiat. Lite. De som trampar tungt och långsamt ett helt pass har jag svårt att haja.