Musiken är viktig för träningsupplevelsen.

Det där kallar jag textjogging. Textjogging är att börja med en eller flera truismer bara för att värma upp sig själv innan man förhoppningsvis börjar skriva något intressant. Men då kan det vara för sent. Läsaren är redan uttråkad.

Jag börjar om.

På ett jympapass är ledaren viktigare för träningsupplevelsen än på, säg ett Cirkelfyspass. Jag säger inte att CF-ledaren inte gör skillnad, bara att jympaledaren gör större skillnad. Samma sak är det med musiken, den är mer avgörande för vad som händer på ett jympapass än vad som händer på Cirkelfys. Ändå är musiken inte som allra mest avgörande på jympan, som jag alltid hävdat. Nu har jag ändrat mig.

Jag vill helst ha musik som jag gillar när jag går på  jympa men det är vad ledaren gör och hur ledaren är som betyder mest. På Cirkelfys spelar musiken  mindre roll. Armhävningar och knäböj kan jag göra till Takida och även om ledaren är karismatisk  är hen oftast någon annanstans och petar på någon annans rumpa. ”Upp med den!” Eller ”Ner med den!”

Och nu ÄNTLIGEN kommer jag till det jag vill säga: På ett spinningpass är, tvärtemot vad jag tidigare tänkt, musiken viktigare än på några andra pass. (Hur viktig ledaren är i relation till andra träningsformer orkar jag inte tänka på just nu.)

Men tänk vilken möjlighet spinningledaren har att bjuda på en musikupplevelse utöver det vanliga. Där sitter man (eller står) och har inget för sig som nämnvärt stör möjligheten att verkligen lyssna på musiken. Det går att njuta av musiken även när man närmar sig maxpuls.

Men vilken musik får man  oftast höra? Jag skulle säga att spektrat är begränsat. Mycket trance blir det. Mycket techno blir det. Många mixar av hitlåtar blir det. En hel del oskyldig pop blir det också och en och annan stökig rocklåt.

Men det finns ju så mycket mer. Jag kan inte se någon annan träningsform där man behöver underhållning så mycket som på ett spinningpass. Allt man ska göra är att trampa och stå emot frestelsen att slappa. Någon bonus är man väl värd? Eftersom man inte kan kräva av ledarna att de ska vara proffsiga underhållare och roliga som fan, så kan musiken lösa det problemet.

Överös mig med spännande musik, kära spinningledare!

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

4 kommentarer till Ge mig intressant musik

  1. A. skriver:

    Jag har också noterat att spinningen liksom gärna blir remixfezt, men varför, egentligen? Inte för att jag har något emot remixer så länge de är bra, men när varje instruktör presenterat sin version av ”Levels” (kan vara årets mest spinningsönderspelade låt i den här stan i alla fall) har man hunnit bli ganska less. Å andra sidan – hur undviker man att råka ta samma låtar som andra, och hur många låtar som är samma kan man ha innan det blir för mycket? Svårt.

    (Det här inlägget tangerar ett gammalt inlägg om hatlåtar, och påminner mig om att jag påbörjade en pendang till det som jag lade åt sidan för att det blev för jobbigt att få ihop skiten. Nu kanske jag borde börja igen.)

  2. Jympajesus skriver:

    Men hur svårt kan det vara att hitta sin egen originella musik? Under mina 137 år som jympaledare har jag aldrig dubblerat med någon annan. Jo, nu på sistone har jag snott en Lilla-Basledaren-låt men den hörs garanterat inte på ett endaste annat jympapass i hela världen. Möjligen nånstans i Indien.

  3. A. skriver:

    Jag är ju inte ledare, så jag har ärligt talat ingen aning om hur svårt det är. Rent hypotetiskt misstänker jag att mitt största problem skulle vara risken att allt skulle låta likadant, vilket ju inte är helt bra även om genren är ovanlig (tycker jag då, är det väl säkrast att tillägga; undantaget är väl rena temapass).

    Jag kan väl ibland uppleva det som att det finns en föreställning om att det skulle finnas ”spinningmusik”. Jag tror inte själv riktigt på det. Nog för att jag tycker att det finns vissa baskrav som bör uppfyllas om det skall funka, men det handlar mer om att det skall gå att trampa i musikens takt och göra det instruktören har tänkt, att det finns ett visst driv i tempolåtar, ett visst tryck i tyngre låtar osv. Det här kanske är något för instruktörsutbildare att tänka på när de undervisar; jag vet inte.

  4. Jympajesus skriver:

    Håller med dig A. Musiken är något för utbildarna att jobba med. Det är väl så – nu varnar jag för snobbism – att folk i allmänhet inte är särskilt nyfikna på musik de inte hört förr.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.