Volymen ska upp
Rött är fint. När passet öser på och allt känns som ett stort och varmt party lyser örat rött.
Alla kan Men alla vill inte.
Jympan är för många, bara man inte skrämmer bort folk med krångel och armvift. Annars kan varenda kotte gå loss och glömma bort sitt ego en stund.
satsa på människorna
Den skillnad som vi i Friskis&Svettis har möjlighet att bygga på är människorna, deras kunskap, passion, förmåga och värderingar. Satsa på människorna, så kommer kvaliteten.
Jympaupplevelsen Friskis&Svettis själ
Jympan var det första uttrycket för Friskis&Svettis idé om träning och gemenskap. Den kan fortfarande vara vårt mest unika erbjudande om vi vårdar den klokt och lekfullt.
Jympajesus predikar
Kanske kan man säga att Jympajesus är en besserwisser. Själv anser han att han debatterar viktiga frågor i sekten.
Facebook
Nyhetsbrev
RSS
Twitter
Jag har också noterat att spinningen liksom gärna blir remixfezt, men varför, egentligen? Inte för att jag har något emot remixer så länge de är bra, men när varje instruktör presenterat sin version av ”Levels” (kan vara årets mest spinningsönderspelade låt i den här stan i alla fall) har man hunnit bli ganska less. Å andra sidan – hur undviker man att råka ta samma låtar som andra, och hur många låtar som är samma kan man ha innan det blir för mycket? Svårt.
(Det här inlägget tangerar ett gammalt inlägg om hatlåtar, och påminner mig om att jag påbörjade en pendang till det som jag lade åt sidan för att det blev för jobbigt att få ihop skiten. Nu kanske jag borde börja igen.)
Men hur svårt kan det vara att hitta sin egen originella musik? Under mina 137 år som jympaledare har jag aldrig dubblerat med någon annan. Jo, nu på sistone har jag snott en Lilla-Basledaren-låt men den hörs garanterat inte på ett endaste annat jympapass i hela världen. Möjligen nånstans i Indien.
Jag är ju inte ledare, så jag har ärligt talat ingen aning om hur svårt det är. Rent hypotetiskt misstänker jag att mitt största problem skulle vara risken att allt skulle låta likadant, vilket ju inte är helt bra även om genren är ovanlig (tycker jag då, är det väl säkrast att tillägga; undantaget är väl rena temapass).
Jag kan väl ibland uppleva det som att det finns en föreställning om att det skulle finnas ”spinningmusik”. Jag tror inte själv riktigt på det. Nog för att jag tycker att det finns vissa baskrav som bör uppfyllas om det skall funka, men det handlar mer om att det skall gå att trampa i musikens takt och göra det instruktören har tänkt, att det finns ett visst driv i tempolåtar, ett visst tryck i tyngre låtar osv. Det här kanske är något för instruktörsutbildare att tänka på när de undervisar; jag vet inte.
Håller med dig A. Musiken är något för utbildarna att jobba med. Det är väl så – nu varnar jag för snobbism – att folk i allmänhet inte är särskilt nyfikna på musik de inte hört förr.