Jympa är vad Friskis&Svettis började med. I jympan ryms alla värderingar som handlar om hur vi tycker träningen ska vara. Ändå blir det fel.

Det blir rätt också. När träningsupplevelsen blir både själslig och funktionell. När jag inte tänker på vad jag gör så noga, inte analyserar under tiden, bara gläds, överraskas och kör på. Och nu tänker jag mest på mig som deltagare, inte ledare.

Fel har det blivit med den här husmorsgymnastikstämpeln. Den är svår att tvätta bort. Ett filmklipp på tv-nyheterna och det är kört igen. Det ser ju ut som det gör, människor som flaxar. Inte vackert. Inte coolt.

Trots så många bra pass hänger äppelplockarbilden kvar.

Jag är inte oskyldig. Har man lekt flygplan i följa-John-formation, kört armkrok och gått skitnödiga gången, då får man ta på sig en försvarlig del av skulden.

Sedan många år (cirka 100) har jag dock försökt göra något annat. Allt som känns som typisk old apple picking style f-ö-r-s-ö-k-e-r jag rensa ut. Ambitionen resulterar i konstig musik, hård musik, jazz och mysko rörelser. Ibland blir det tokigt, men jag är ändå stolt och trogen min gärning.

Jympa tål hur mycket som helst av motsatsen till Idlaflickor  utan boll.

När jag därför läser på FB om att man i någon föreningen tänker köra Umpa Bumpa Jympa blir jag desillusionerad. Här kommer man alltså att bjuda på ett skoj- och buspass till Tyrolermusik. Om jag var ledare in den föreningen skulle jag göra vad som helst för att slippa vara med.

Jag hoppas att de får jättekul, men mest hoppas jag på strömavbrott.

 

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

En kommentar till Om varumärket jympa – en glädje- och sorgesång

  1. A. skriver:

    Jag har också lite svårt för vissa uppenbart husmorsaktiga grejor, även om jag inte tycker att man skall dra det så långt att man börjar indexera övningarna med coolpoints. Som engångsgrej har jag inga problem med pass med hög töntfaktor, dock. Vi hade ett nittiotalspass (tänk tidigt nittiotal, som ofta kallas ”åttiotal”, tycker jag) här i samband med något event; ledarna i oversized t-shirts, cykelbyxor och USA-sockar, Corona i stereon och armcirklar bakåt i springande och rumpgång (nästan ännu färre coolpoints än flygplan). Det var sjukt kul och fullständigt bisarrt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.