Från säker källa vet jag att när ledare på luf-kurs skulle sätta ett kryss på skalan kontroll – låt gå, så satte folket från Stockholm sina kryss längre åt kontrollhållet än andra. Det är förstås inte bra. Så var det aldrig tänkt med uppföljning. Och så vill ingen att det ska vara i dag heller. Väl?

Från säkra källor (notera pluralformen) vet jag att lufen handlar om en ödmjuk puff åt personlighetsutvecklingshållet. Om en sådan ska funka måste utvecklingsviljan finnas från den som ska utvecklas. Ska man leda sådana samtal måste man vara duktig och lyhörd och inte ha någon egen agenda. Utveckling kommer av egen lust att förändra, inte av att någon annan kräver det.

Jag gissar att det är där det går fel ibland. Lufarna tar på sig en roll de aldrig tilldelats. I stället för att ta sig an den EGNA svåra utvecklingen till att bli ett bra stöd för ledare som vill utvecklas ( i princip alla) ser de sig som om de är on a mission from God.

Jag (extremt säker källa) har hört lufare prata om fulla pass med glada människor i termer av katastrof. Är inte det märkligt? Inte för att inte fulla pass innehåller brister och utvecklingsmöjligheter, det är klart att de gör, men mycket måste  vara rätt om människorna som är där gillar att vara med på passet och går dit igen nästa gång.

Folkets smak är förvisso mysko ibland, men vem ska sätta sig över den? ”Jag”, hade jag kanske skrikit ut för ett antal år sedan, men nu har jag tydligen mognat. Jag har dock inte mognat så mycket att jag inte vill utmana pass.nu och världens alla utbildare och lufare. Jag hoppas jag aldrig mognar. Finns det något tristare än att följa regler utan att tänka själv? Utan att vilja testa om man inte kan göra på ett annat sätt?

Förresten är jag själv lufare, eller pufare (programuppföljare) som det hette i 1900-talets Sverige. Förmodligen hade jag en egen agenda när jag inledde min puf-karriär och skördade tidiga offer. I dag tror jag att jag skulle vara skitbra, klok, ödmjuk och befriad från kontrollbehov.

Om din lufare inte är det, säg som min dotter på dagis när hon blir förolämpad: stopp! Säg nej till jobbiga lufar. Hälsa från mig.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

2 kommentarer till Ett fullt pass kan aldrig vara en katastrof

  1. A. skriver:

    Jo, det är märkligt. Visst, man kan ha åsikter om hur en ledare gör/lägger upp saker, men om man har en så uttalad ”alltskallvararoligtochmüsigtochrörelseglädjeftwalwaysandforever” som Friskis har vet jag inte riktigt hur man får ihop det och att, som dy skriver, ett ”fullt pass med glada människor” skulle vara en katastrof. Men då tror jag ju generellt att Friskis skulle tjäna på att ge ledarna lite friare tyglar; det är inte första gången jag säger det.

    Sedan är det ju svårt att lära sig skilja mellan saker man själv inte gillar/skulle välja och saker som är i något slags objektiv mening dåliga. ”Ogillar jag det här?” och ”Bör jag ta tag i det här?” har ju inte alltid samma svar.

  2. Jympajesus skriver:

    A. Fria tyglar är underbart att ha. Och läskigt. För då kan man inte skylla på regelboken och kontrollen. Och som jag skriver: Att hjälpa en kollega att utvecklas är ett jobb som kräver mycket i form av förståelse för vad som driver människor att göra sitt bästa. När man förstår det ska man dessutom kunna p-r-a-t-a om det, klä det i ord och kroppsspråk. Ju mer jag tänker på det här, ju mer vill jag återigen testa att sätta mig på den puffande sidan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.