Ett fullt pass kan aldrig vara en katastrof

Från säker källa vet jag att när ledare på luf-kurs skulle sätta ett kryss på skalan kontroll – låt gå, så satte folket från Stockholm sina kryss längre åt kontrollhållet än andra. Det är förstås inte bra. Så var det aldrig tänkt med uppföljning. Och så vill ingen att det ska vara i dag heller. Väl?

Från säkra källor (notera pluralformen) vet jag att lufen handlar om en ödmjuk puff åt personlighetsutvecklingshållet. Om en sådan ska funka måste utvecklingsviljan finnas från den som ska utvecklas. Ska man leda sådana samtal måste man vara duktig och lyhörd och inte ha någon egen agenda. Utveckling kommer av egen lust att förändra, inte av att någon annan kräver det.

Jag gissar att det är där det går fel ibland. Lufarna tar på sig en roll de aldrig tilldelats. I stället för att ta sig an den EGNA svåra utvecklingen till att bli ett bra stöd för ledare som vill utvecklas ( i princip alla) ser de sig som om de är on a mission from God.

Jag (extremt säker källa) har hört lufare prata om fulla pass med glada människor i termer av katastrof. Är inte det märkligt? Inte för att inte fulla pass innehåller brister och utvecklingsmöjligheter, det är klart att de gör, men mycket måste  vara rätt om människorna som är där gillar att vara med på passet och går dit igen nästa gång.

Folkets smak är förvisso mysko ibland, men vem ska sätta sig över den? ”Jag”, hade jag kanske skrikit ut för ett antal år sedan, men nu har jag tydligen mognat. Jag har dock inte mognat så mycket att jag inte vill utmana pass.nu och världens alla utbildare och lufare. Jag hoppas jag aldrig mognar. Finns det något tristare än att följa regler utan att tänka själv? Utan att vilja testa om man inte kan göra på ett annat sätt?

Förresten är jag själv lufare, eller pufare (programuppföljare) som det hette i 1900-talets Sverige. Förmodligen hade jag en egen agenda när jag inledde min puf-karriär och skördade tidiga offer. I dag tror jag att jag skulle vara skitbra, klok, ödmjuk och befriad från kontrollbehov.

Om din lufare inte är det, säg som min dotter på dagis när hon blir förolämpad: stopp! Säg nej till jobbiga lufar. Hälsa från mig.