Jympa för kollegor

Två saker har jag aldrig gillat som jympaledare: leda för barn och leda för kollegor. Med barn menar jag alla åldrar 0 – 100 som går i någon slags pedagogisk verksamhet (typ grund- eller gymnasieskola) och som mer eller mindre tvingande har fösts in en gympasal där farbror Mats ska leda jympa. Jag har gjort det, men gör aldrig om det.

Med kollegor menar jag inte helt överraskande folk på mitt jobb. I mitt jobbliv har det främst varit lärare, reklambyråfolk och mina fantastiska vänner på Friskis&Svettis Riks. Där jag nu fördriver en hel del av min arbetstid är nästan allihop någon form av instruktör, ledare och utbildare.

Man skulle kunna tro att det därför är jobbigast hittills att leda kollegor. Att domdera med sådana experter som jag nu omges av bland skrivbord och kanelbullar borde vara tungt, men så är det inte. Värst, med tydlig koppling till motsträvig ungdom, är när deltagarna egentligen inte vill, men också när de inte kan. Vad fan gör man när folk inte ens kan gå på stället? Väldigt många normalbegåvade kontorsråttor har problem med det. Och jag kan förstå dem; varför låtsas gå utan att förflytta sig? Vad är idén med det?

Men visst är det lite pressande att leda för mina expertkompisar också. De är både duktiga och krävande. Och jag som snackar vitt och brett om hur jävla bra jag är, har onekligen något att bevisa.

Härom dagen fyllde så en av medarbetarna 40. Någon kom på idén att ge träning med kollegorna som present. Så det var vad vi gjorde: en exposé över Friskis&Svettis utbud meddelst den kunskap vi på Riks har som ledare och instruktörer.

Det blev ett två timmar långt pass med inslag av basjympa, Flex, Skivstång, Röris, träna mjukt med inbillad stol, dans, step och HIT. Mitt bidrag var två jympalåtar i konditionsblock, säg på medelnivå. Och jag hade kul.

Vi höll alla ett minital till Tina innan vi körde igång. Mitt tal handlade om de kläder som jag valt med tanke på Tina, ett par byxor som Tina gett mig komplimang för och en SVDA 12-tröja. Låtarna hade jag valt för att Tina är en finurlig jympaledare och jag ville svara upp mot det, plus för att jag stulit en av hennes rörelser till låt nr 2 . Hon var inte helt säker på vilken rörelsen var, vilket så klart berodde på min tolkning, men hon sa dagen efter att hon gillade min jympa. Hon, den bedårande Tina Uppfeldt, tycket att jag var bra.

Och ja, det är ju det jag sagt hela tiden. När kollegorna är på det viset kan jag tänka mig att leda lite till. (Vad jag inte sa, var att den ena låten i sin helhet var snodd från Lilla Basledaren.)