Vad folk vill ha

På min arbetsplats, Friskis&Svettis Riks, har vi möten om vad föreningarna förväntar sig av oss som Riksorganisation. Vi vill möta deras behov med olika leveranser från oss. Plus lite till.

Vilket får mig att tänka på oss som leder, instruerar och tar emot folk på golvnivå. Vill vi alltid ge folk vad folk vill ha? Nej, det vill vi inte. Jag vill i alla fall inte det.

Nu skulle jag kunna dra till med: Jag vill ge folk sådant de inte visste att de ville ha.

Så är det. men jag vill också ge en del människor sådant som jag vet att de inte vill ha. Jag säger inte att de är dumma som inte vill ha det jag vill ge. Jag säger bara att vissa saker ger inte jag. Kanske att de kan hitta det de söker hos någon annan. Det tror jag säkert.

Det är som med kärlek; du vill inte ligga med alla och alla vill inte ligga med dig.

Jag tycker vi ska tänka mycket på det där: Vad vill vi ge? Och inte lyssna allt för mycket på vad folk vill ha. Om vi gör det förlorar vi oss själva. Vi blir en tillfredsställandemaskin. Och som sådana kommer vi snart att hata det vi gör lika mycket som andra kommer att förakta oss bara för att vi hela tiden och utan egen personlighet försöker göra alla glada.

Det går ju inte.

Våra personligheter är Friskis&Svettis styrka. Av våra personligheter blir det en slags gemensam personlighet av bångstyrighet och mångfald. Den personligheten har inte mycket med utbudet att göra, men lite grann. Vi kan inte göra vad som helst, inte sälja vad som helst, inte hålla inne med allt vi tycker.

Vi ger det vi vill ge, för att vi gillar som fan att ge just det.

Amen.