Jag var på ett cirkelfyspass härom veckan när jag tyckte musiken inte hjälpte mig att jobba. Jag tror inte det var musikens fel. Nog för att jag varit på cirkelfyspass med musik som inte peppade, men den här gången var  inte problemet att jag fick höra ballader när jag skulle svinga en tung kettlebell farligt nära nötterna. Problemet var volymen. Den var på tok för låg, vilket ledaren också noterade och höjde. Men minimalt, tyvärr.

Det skulle inte förvåna mig om låten alla cirkelfysledare måste trycka in i sina pass fanns där någonstans i bakgrundsbruset, låten som garanterar att åtminstone de manliga deltagarna fokuserar på att jucka upp kettelbellen med en sjujävla kraft så fort den närmar sig nötterna, men jag hörde den inte: Double Nature med Mustasch.

Jag hade lika gärna kunnat lyssna på ett gäng nybörjare på blockflöjt. Lika träningssugen blev jag. Alltså bad jag mycket snällt, och med ett leende som borde ha funkat, om högre volym. Men nej, jag fick bara ett leende tillbaka. Och en nick. Jag tolkade det som att ”Absolut! Jag höjer.” Men inget hände.

Det var som att se mig själv när någon av mina passdeltagare ber mig att SÄNKA. Jag brukar också le. Fast inte nicka. Snarare svara att ”Nä, det här är bra.” Okej, ibland tar jag en sväng till volymknappen och LÅTSAS sänka, men det känns ju lite falskt.

I förrgår återställdes dock ordningen på ett annat pass. Min tro på Cirkelfys återvände. Jag konstaterade redan från start att volymen inte skulle bli något problem. När det var dags att köra fattade jag att det var dags att KÖRA! Jag behövde aldrig packa upp min blockflöjt i protest.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

9 kommentarer till Jag kan spela blockflöjt i stället

  1. MarveW skriver:

    Det här får mig att fundera på om det finns ett samband med ett av dina tidigare inlägg – bjud på lunch, eller åtminstone en komplimang, och du får makten och volymknappen 🙂

    Jag är nästan alltid nöjd med volymen. Visst händer det någon enstaka gång att jag vill ha högre men hellre det än att det är alldeles för högt (rött öra hela passet). Tycker att de flesta ledare är väldigt lyhörda.

  2. Jympajesus skriver:

    Hellre lomhörd än lyhörd, höll jag på att svara. 😉
    Allvarligt, det där med rött hela tiden, det existerar väl inte? Har svårt att tänka mig ett så odynamiskt pass att det dundrar på rött 100 procent av tiden. Jag säger som jag sagt förut och har jag inte gjort det så gör jag det nu: Viss musik måste vara på rött, annars är det inte den musiken. Och rött ett tag är inte farligt. Sen kan det ju hända att man inte gillar det, men vi tål det. Som med ruccola.
    Håller du med?

  3. Maja skriver:

    Haha, blockflöjtshämnden är nästan för bra för att förbi otestad ^^

  4. Jympajesus skriver:

    Ok, lova att du alltid har en flöjt i träningsväskan, så kör vi nästa gång det är befogat.

  5. Nurse Angry/Lilla basledaren skriver:

    Jag har hittills inte varit så känslig för låg volym på cirkelfys. Faktiskt inte heller så petig på nåt annat pass än jympa där det måste kännas, annars vill jag inte vara med. Vet inte varför men jag kan t.o.m. skämmas å jympans vägnar när jag går på ett pass med mesig volym. Efter cirkelfyspasset med den braiga volymen kom jag på bättre tankar. Klart det ska vara starkt även där. Jag packar ner bas-flöjten så rockar vi loss när det behövs.

  6. MarveW skriver:

    Ja, jag håller med. Jag behöver tryck i vissa låtar och jag behöver att det går upp på rött.

    Men, jag har upplevt pass där det varit rött från start till mål. Inte så himla mysigt och inget jag uppskattade. Jag tror att den ledaren hade en liten fan-club som var både vana och nöjda men vi som var förstagångsbesökare kommer definitivt inte tillbaka. Det är inte ok, enligt mig. Det kan skrämma bort folk från föreningen. Gänget som gillade volym var antagligen inte medveten om hur högt det var.

    Jag menar alltså att vi inte enbart kan utgå från att vi själva vet vad som är lagom. Vi behöver ”örat” eller liknade hjälpmedel för att veta att vi inte passerar trivselgränser. Men vi ska utnyttja det ”tillåtna intervallet”, inte fega.

  7. Jympajesus skriver:

    Om du visste hur mycket jag diskuterat volym på jympan.:-)
    Om jag hade rött hela tiden, alltså som jag upplever rött på Friskis&Svettis City i Stockholm, då skulle det vara jobbigt. Jag behöver dynamiken. Men sen är det ju så att alla öron inte är inställda på samma sätt i alla föreningar, samt att akustik och ljudkvalitet spelar en jätteroll för upplevelsen. R-e-n-t ska det vara. Och där brister det alltför ofta. Vi behöver rycka upp oss där. Det görs försök men jag tror ingen någonsin har försökt få till ett på allvar fantastiskt ljud. Det finns, som farbror Barbro säger, inga genvägar till ett bra ljud.

  8. Jympajesus skriver:

    Du var inte med på passet i fråga, men jag tror du hade velat ha högre. När vi lett jympa tillsammans har du inte tvekat på att få igång lite öronsus i gruppen. Apropå skam, så kan jag skämmas för hela jympan, inte bara för låg volym. Den ser larvig ut för det mesta och känns ibland vedervärdig. Men jag älskar den.

  9. MarveW skriver:

    Det är klart att vi måste diskutera ljudet och musiken. Det tillhör på något sätt det svenska att ha åsikter om sådant. Och ventilationen vill vi också diskutera.

    Några av mina bästa träningsupplevelser är dans Afro i en mörk och varm lokal där man känner trum-musiken i kroppen. Lysrör och mes-volym gör att jag tappar den afrikanska känslan. Jag vet inte vad folk behöver se eftersom det vill ha ljuset tänt men jag har å andra sidan aldrig frågat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.