Volymen ska upp
Rött är fint. När passet öser på och allt känns som ett stort och varmt party lyser örat rött.
Alla kan Men alla vill inte.
Jympan är för många, bara man inte skrämmer bort folk med krångel och armvift. Annars kan varenda kotte gå loss och glömma bort sitt ego en stund.
satsa på människorna
Den skillnad som vi i Friskis&Svettis har möjlighet att bygga på är människorna, deras kunskap, passion, förmåga och värderingar. Satsa på människorna, så kommer kvaliteten.
Jympaupplevelsen Friskis&Svettis själ
Jympan var det första uttrycket för Friskis&Svettis idé om träning och gemenskap. Den kan fortfarande vara vårt mest unika erbjudande om vi vårdar den klokt och lekfullt.
Jympajesus predikar
Kanske kan man säga att Jympajesus är en besserwisser. Själv anser han att han debatterar viktiga frågor i sekten.
Facebook
Nyhetsbrev
RSS
Twitter
Det här får mig att fundera på om det finns ett samband med ett av dina tidigare inlägg – bjud på lunch, eller åtminstone en komplimang, och du får makten och volymknappen 🙂
Jag är nästan alltid nöjd med volymen. Visst händer det någon enstaka gång att jag vill ha högre men hellre det än att det är alldeles för högt (rött öra hela passet). Tycker att de flesta ledare är väldigt lyhörda.
Hellre lomhörd än lyhörd, höll jag på att svara. 😉
Allvarligt, det där med rött hela tiden, det existerar väl inte? Har svårt att tänka mig ett så odynamiskt pass att det dundrar på rött 100 procent av tiden. Jag säger som jag sagt förut och har jag inte gjort det så gör jag det nu: Viss musik måste vara på rött, annars är det inte den musiken. Och rött ett tag är inte farligt. Sen kan det ju hända att man inte gillar det, men vi tål det. Som med ruccola.
Håller du med?
Haha, blockflöjtshämnden är nästan för bra för att förbi otestad ^^
Ok, lova att du alltid har en flöjt i träningsväskan, så kör vi nästa gång det är befogat.
Jag har hittills inte varit så känslig för låg volym på cirkelfys. Faktiskt inte heller så petig på nåt annat pass än jympa där det måste kännas, annars vill jag inte vara med. Vet inte varför men jag kan t.o.m. skämmas å jympans vägnar när jag går på ett pass med mesig volym. Efter cirkelfyspasset med den braiga volymen kom jag på bättre tankar. Klart det ska vara starkt även där. Jag packar ner bas-flöjten så rockar vi loss när det behövs.
Ja, jag håller med. Jag behöver tryck i vissa låtar och jag behöver att det går upp på rött.
Men, jag har upplevt pass där det varit rött från start till mål. Inte så himla mysigt och inget jag uppskattade. Jag tror att den ledaren hade en liten fan-club som var både vana och nöjda men vi som var förstagångsbesökare kommer definitivt inte tillbaka. Det är inte ok, enligt mig. Det kan skrämma bort folk från föreningen. Gänget som gillade volym var antagligen inte medveten om hur högt det var.
Jag menar alltså att vi inte enbart kan utgå från att vi själva vet vad som är lagom. Vi behöver ”örat” eller liknade hjälpmedel för att veta att vi inte passerar trivselgränser. Men vi ska utnyttja det ”tillåtna intervallet”, inte fega.
Om du visste hur mycket jag diskuterat volym på jympan.:-)
Om jag hade rött hela tiden, alltså som jag upplever rött på Friskis&Svettis City i Stockholm, då skulle det vara jobbigt. Jag behöver dynamiken. Men sen är det ju så att alla öron inte är inställda på samma sätt i alla föreningar, samt att akustik och ljudkvalitet spelar en jätteroll för upplevelsen. R-e-n-t ska det vara. Och där brister det alltför ofta. Vi behöver rycka upp oss där. Det görs försök men jag tror ingen någonsin har försökt få till ett på allvar fantastiskt ljud. Det finns, som farbror Barbro säger, inga genvägar till ett bra ljud.
Du var inte med på passet i fråga, men jag tror du hade velat ha högre. När vi lett jympa tillsammans har du inte tvekat på att få igång lite öronsus i gruppen. Apropå skam, så kan jag skämmas för hela jympan, inte bara för låg volym. Den ser larvig ut för det mesta och känns ibland vedervärdig. Men jag älskar den.
Det är klart att vi måste diskutera ljudet och musiken. Det tillhör på något sätt det svenska att ha åsikter om sådant. Och ventilationen vill vi också diskutera.
Några av mina bästa träningsupplevelser är dans Afro i en mörk och varm lokal där man känner trum-musiken i kroppen. Lysrör och mes-volym gör att jag tappar den afrikanska känslan. Jag vet inte vad folk behöver se eftersom det vill ha ljuset tänt men jag har å andra sidan aldrig frågat.