Jag går på HIT ibland och får då ofta höra att det är Friskis&Svettis tuffaste pass. Kan så vara. Och kan så inte vara. Det beror på vad man gör det till.

Men okej, tanken är att det ska vara det tuffaste, att man ska bli tokansträngd redan efter en minut. Resten är pannbensträning. Ge inte upp. Kör på. Det är huvudet som är gnälligt. Du orkar.

Och visst, jag har varit väldigt trött på HIT. Det har jag varit på Cirkelfys också. Vi snackar totaltrötthet. Jag vet inte riktigt var den sitter men det känns som om hela jag är slut. Ingen kraft i arm, ingen allmän ork kvar.

Men och det är ett avgörande ”men”, efter ett tag får jag vila. På HIT tar det fyra minuter innan jag får kravla bort till vattenflaskan. Det är ganska kort tid ändå. På Cirkelfys är det 45 sekunder. Det är ännu kortare.

På jympan däremot, där får jag aldrig vila. Jag får återhämta mig, men vila får jag inte förrän vi är framme vid nedvarvningen. Hur tufft är inte det? Eller rättare sagt, hur tufft kan inte det vara?

Det svåra med att få ut den stora trötthetseffekten ur jympan hänger samman med förmågan att ta ut rörelserna. Och precis som på HIT och Cirkelfys, viljan att ta i över huvud taget.

Det hänger också ihop med tankarna bakom de olika passen. Skulle man vara så trött på jympan efter en minut som man är tänkt att vara på HIT, då blir det svårt att göra jymparörelserna med god teknik. Det är därför vilan kommer så lämpligt under Cirkelfysen och det är därför repetitionerna är ganska få i HIT-uppläggen.

Men ändå, totaltröttheten kan vara stor under lång tid under ett bra jympapass som du utför bra. Vi snackar 30 minuter fullt ös med korta återhämtningschanser. Jag kände det själv alldeles nyss på Ann Fredriksens Pass.nu, Friskis&Svettis sätt att uppdatera oss i våra specialgrenar.

Värst är det att leda. Vid ett pulstest visade det sig att ledarens puls låg 10-20 procent högre än gruppens under hela passet.

Ingen tid känns det hur tufft ett jympapass kan vara som under första passet på terminen jag leder. Jag har för det mesta skött träningen bra under sommaren. Ändå är första passet en smärre chock.

Om du inte känner igen dig, tror jag -f örlåt mig så väldigt mycket – att du kan göra rörelserna bättre och ge mer. Det retliga är att det gäller mig också och har alltid gjort det. Det förändras inte: jympan, hur gräslig den än kan vara, är i sina bästa stunder fantastisk.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

10 kommentarer till Friskis&Svettis tuffaste pass

  1. MarveW skriver:

    Är det viktigt vilket pass som är tuffast? Finns det andra mått?

  2. Jympajesus skriver:

    Nä, nu tror jag du retas, Marwe. Klart det finns andra kvaliteter som är lika viktiga. Beror på vilket håll man kollar ifrån. Väl?

  3. MarveW skriver:

    Jag har antagligen drabbats av akuta läsförståelsesvårigheter, eller så övertolkade jag inledningen på texten.

  4. Jympajesus skriver:

    Mycket säger man om jympan, men kanske inte så mycket om just ansträngningsnivån. Jympans möjligheter till tuff träning underskattas ofta. Alla kan få sin plåga-sig-själv-lust tillfredsställd där om hen vet vad hen gör.

  5. MarveW skriver:

    Nu kommer jag kanske från ämnet igen, men jag är inte mycket för koordination och när det blir för krångligt får jag ibland svaret att det är bra för hjärnan. Men hjärnan tränar jag hela dagarna och på gym/jympa-träning vill jag bara ta i. Ju mindre höger och vänster – desto hårdare kan jag ta i. Ju fler stegkombinationer – desto mer utmanande. (och det var här jag inte visste vilket som var tufft). Hursomhelst, jag kämpar mest där ledaren motiverar mig att våga ta i mer än jag tror att jag kan. Det är jag som måste vara tuff, inte titeln på passet.

  6. Thérèse skriver:

    Så sant! Det är ju upp till motionären själv vilken ansträngningsnivå den vill ligga på.

    Som ledare för Medeljympa och Core tycker jag det är underbart att se HELA spektrat av motionärer som kommer! De som kämpar för både kung och fosterland men även de som vill ta det lite lugnare. Det är en del av charmen med Friskis&Svettis – alla ÄR verkligen välkomna. <3

  7. A. skriver:

    Jag har under sommaren jobbat på annan ort, och därför varit långt borta från gympan. Istället har jag kört lite BodyAttack, eftersom det fanns på det lokala gymmet. BodyAttack är ju typ Les Mills version av gympa, och på det gym där jag normalt tränar efterfrågas detta med viss regelbundenhet av motionärer som provat det på andra ställen och tycker att ”mitt” gym borde ta in det eftersom det är så ”tufft” läs jobbigt. De motionärer som önskar är i regel unga tjejer, som aldrig skulle få för sig att gå på gympa p.g.a. töntfaktorn (och man veeet ju att det inte är jobbigt, herregud, kärringträning, liksom). Jag hade inte kört BA på flera år, och kunde nu konstatera att shit, vad LÄTT det var. Eller ja, lätt och lätt, jag är ju en semitjockis som inte fixar tuck jumps med den avsedda höjden och inte kan hantera min kroppsvikt i tricepsarmhävningar på tå, men det är ju marginellt när det handlar om typ tio tuck jumps och lika många armhävningar på ett helt pass. Armstyrkelåten var typ tre minuter av fem stående i plankan (armstyrka much?). Löplåten motsvarade typ det jag är van att göra på uppvärmningen. Visst, om jag bodde på sagda ort och inte hade annat att tillgå så skulle jag köra det, men … jamen lol, säger jag bara, med tanke på hur det omtalas som så DÖDSJOBBIGT.

    Kom sedan tillbaka till hemorten, gick på intensivgympa och höll på att typ dö efter halva passet.

    Jag önskar att de som dömer ut gympa som ”inte tillräckligt jobbigt” någon gång skulle pröva först.

  8. Jympajesus skriver:

    Jympan är mer än mycken annan träning beroende av ordlös kommunikation mellan ledare och deltagare. Ledaren går sällan eller aldrig fram och hjälper en deltagare att göra en övning mer funktionell. Hur bra träning det blir beror inte bara på om härmandet funkar, men väldigt mycket. Det är nästan jobbigt hur bra förebild och pedagog man måste vara.

  9. Jympajesus skriver:

    Precis. Ibland dyker diskussionen om vem som bör gå på den och den intensiteten upp och det kanske kan vara bra att analysera, men viktigast är att deltagaren väljer det hen VILL. Hen kanske inte får optimal träning men upplevelsen är bra. Jag har en man 80 plus som går på mitt intensivpass. JAg tycker det är fantastiskt.

  10. Jympajesus skriver:

    Stegkombinationer är inget jag hyllar. Jag krånglar säkert till det på andra sätt ibland, men aldrig med kombinationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.