Nu dags för mer ljuv musik i jympan

Okej, jag har skrivit om det här förut: om ljudet i jympalokalen, om att det skulle gå att göra ljudet så mycket bättre, om att upplevelsen av träningen då skulle förhöjas, om att jympan leds och upplevs inne i musiken och därför behöver något mer än ett ganska bra ljud. Den behöver himmelskt bra ljud, så bra att du inte tänker på det. När det ljudet är himmelskt är vi alla bara inne i musiken. Ingen tittar på ljudörat, ingen har öronproppar, ingen är rädd för tinnitus. Alla är i flow.

Tänk dig en symfoniorkester, världens mest repeterade, samspelta, proffsiga och passionerade. Tänk att de spelar på världens finaste instrument och att de ska hålla världens konsert. Och att den ska uppföras i…Johanneshovs Isstadion. Stradivarius möter en plåtburk. Ljuv musik uppstår ej.

Så behandlar vi musiken till jympan. All möda som lagts på att skapa ett fantastiskt sound i studion ignorerar vi med en ganska bra ljudanläggning. På den punkten håller jag med farbror Barbro i Killinggängets Nilecity: Det finns inga genvägar till ett bra ljud. Vi måste satsa på top of the line (farbror Barbros egan ord, om jag inte mins fel).

Kanske är det svårt att förstå vad jag menar. Har berättat om mina tankar om en praktanläggning för ansvariga, typ stora hallen på Friskis&Svettis Kungsholmen i Stockholm, ett skrytpalats för jympan, Friskis&Svettis original och fortfarande den träningsform som förknippas med oss allra starkast av alla våra pass. Synd då att vi själva inte satsar 100 procent på att göra den till ett stolt flaggskepp.

Det vore grymt intressant att göra om en fin hall till en riktig kyrka för jympa och se vad det betydde för träningsupplevelsen, tillströmningen av deltagare, jympans varumärke och i förlängningen för människors vilja att pröjsa just för jympan.

Jympan kräver mer av allting än till exempel min favoritträning Cirkelfys. Där är det inte så viktigt hur lokalen ser ut, inte så viktigt vilken musik ledaren valt och inte så viktigt hur skiten låter. Det är ju ändå mest Double Nature med Mustasch som man stånkar till.

Jympan kräver mer av ledare, musikval, inramning och musikupplevelse. Men hittills talar jag för döva öron, inte för jympaledares döva öron, men för dem som sitter på pengarna och beslutsförheten att våga satsa. De tror väl att jag slutligen flippat helt.

Utvecklingsprojektet Mer jympa i jympan var en bra idé. Nu är det bara mer musik i jympan som saknar ett genomförande.